Ljushuvudet (1980)

Ljushuvudet, Witte, kallas han allmänt, den 12-årige Louis Verheyden. Det är ironiskt menat: han är snarare lite knäpp, tycker de flesta. Han växer upp i ett jordbruksdistrikt i Belgien i början av 1900-talet. Hans far är mycket sträng, mest får Witte hugg och slag, som han försöker bemöta bäst han kan. Detta resulterar bara i att Witte hamnar i nya svårigheter. I skolan förföljer honom läraren. Witte fortsätter att protestera genom att ställa till pojkstreck, men när det inte hjälper flyr han in i en fantasivärld. Runt omkring honom utvecklas samhället -- kyrkans grepp om befolkningen, industrialiseringen, den framväxande socialismen. Men för Witte verkar det inte finnas några utvägar.

Pressreaktion Svensk filmografi

""Ljushuvudet" är en film som för den veke fantasi-människans talan, mot det praktiska handlagets och den fysiska styrkans män. Eric Clerckx gör en charmerande huvudroll i denna ibland lika roliga som upprörande film." Gunder Andersson i Aftonbladet

"Detta Ljushuvud spelas också med en fenomenal trovärdighet i uppsynen av en kille som heter Eric Clerckx. Han är filmens stora behållning, en både rörande och roande kusin till Anderssonskans Kalle och Truffauts barndomsjag i "De fyrahundra slagen".

Filmen innehåller också en imponerande folklivsskildring, med utomordentligt vackra bilder som ibland verkar hämtade ur konsthistorien och som väl bara har det felet att de bromsar upp det väsentliga i sammanhanget -- berättelsen om Ljushuvudet självt.

Han är, hur som helst, väl värd er bekantskap!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

""Ljushuvudet" -- denna mörkare släkting till "Emil i Lönneberga" -- är en levande film. Förankrad i sin miljö och välspelad även i de många barnrollerna." Expressen

"Men det är ingen filmad pigroman. Robbe de Hert har gjort ett litet mästerverk där varje scen är så välkomponerad att den ser ut som en tavla.

Men det blir aldrig stiliserat. Filmen har en märklig, nästan magiskt autentisk atmosfär. Den har egentligen ingen handling, utan är en samling episoder och samtal som tycks ryckta direkt ur historiens glömska.

Det finaste i filmen är Robbe de Herts förmåga att låta livets ljuspunkter glimta till mitt i det tragiska och trista.

Det kommer en hop med röda fanor i gränden, abboten hoppar in i barnens vilda lek och Witte far i extatisk slow motion genom luften och ner i badsjön.

Vi blir också påminda om att egentligen är det inte film det handlar om. Busungarna som vägrar anpassa sig finns i verkligheten, och inte fan tänker de låta oss göra dem till någonting lätthanterligt uppdiktat på bio." Britta Svensson i Stockholms Tidningen

"Ljushuvudet bygger på en belgisk klassiker av Ernest Claes, vilket möjligen ger Robbe de Herts film vissa fördelar på hemmaplan, men utan tilläggskunskaper om romanen blir filmen alltför rapsodisk och osammanhängande för att riktigt engagera.

Ett stämningsfullt foto och en talangfull yngling i titelrollen höjer filmen något, men en överdramatisk musikbeledsagning och för många små utvikningar från grundtemat tynger desto mer och man får inte riktigt klart för sig vad de Hert egentligen vill med sin film." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se