Daniel (1983)

Paul och Rochelle Isaacson träffas på en kommunistisk sammankomst på 30-talet. De gifter sig och är fortfarande starkt politiskt engagerade när de under McCarthy-tiden på 50-talet arresteras för att ha överlämnat atomhemligheter åt Sovjet. Deras barn, Daniel 11 år och Susan 7 år, som följt sina föräldrars kamp på demonstrationer och möten, blir plötsligt själva medelpunkt i händelserna som sker i stark opposition mot Paul och Rochelles häktning. Trots kraftiga protester döms paret Isaacson till döden och avrättas. Daniel och Susan adopteras bort och står ensamma i världen utan släkt och vänner. Nu, i studentvänsterns 60-tal, försöker Daniel få klarhet i vad som låg bakom avrättningen. Var föräldrarna offer för en komplott, från regeringens eller vänsterns sida, eller hade de verkligen lett en grupp som skulle ge ryssarna "atombomshemligheten"?

Pressreaktion Svensk filmografi

"Av denna vänsterromans har Lumet sammanställt en stundtals tung men ständigt sevärd fiktionsdokumentär. Den är trovärdigt spelad och på sitt gammaldags frontalt avbildande vis också cineastiskt välgjord. Bilderna har det okonstlades saklighet. Klippningarna mellan då- och nutid i historieflödet är välavvägda. Helheten: ett mycket lumetskt stycke socialrealism.

Rosenbergforskare må sen säga vad de vill. Lumet skriver inte processhistoria. Han har engagerat sig i ett psykopolitiskt drama. Därav har blivit film. Och engagemanget lever." Mario Grut i Aftonbladet

"Men "Daniel" är inte bara en film om en amerikansk politisk neslighet -- avrättningen av två människor på ytterst svaga grunder. Den är också ett psykologiskt finstilt idédrama om fyra amerikanska decennier. Susan och Daniel är dubbelt föräldralösa: den förra överlever inte förlusten, den senare gör det.

Sidney Lumet berättar tungt och sammanhållet, med bibehållande av berättelsens alla dialektiska moment: inget påstås utan att kunna vändas i en möjlig motsats.

Timothy Hutton är Daniel med kraft och övertygelse, Amanda Plummer vibrerar och kränger som den den oändligt sårbara Susan.

Jag tycker "Daniel" är den största märkvärdigheten på länge på filmrepertoaren: rik och komplicerad i sina infallsvinklar, utmanande i sin tematiska rikedom.

Den borde få en stor publik på fötter -- inte minst bland dem som övergivit biograferna i tron att där bara bjuds huvudlöst ögonskrammel." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"När sluttexterna rullar har du upplevt en brakande islossning. Vilken hoppfull och vacker film! -- med ett så nattsvart avstamp: avrättningen av de judiska, spionmisstänkta makarna Rosenberg i USA:s kommunistätande 50-tal.

Bättre, ödmjukare och intelligentare än så här kunde historien knappast ha berättats. Filmen bygger på E L Doctorows "Daniels bok" och Sidney Lumet har gjort den till en hyllning till människor som lever för sin övertygelse.

Han talar till våra samveten. Tack för det! Med mindre skicklighet kunde det blivit ett tårblött persondrama i grodperspektiv. Nu är det i stället en klarögd utblick över alla samhällens jakt på obekväma tänkare." Ingrid Hagman i Expressen

""Daniel" är en film som berör djupt, i sin totala, naturliga sammanblandning av privatliv och politik. Men den greppar ett så stort och viktigt ämne, och berättar en så dramatisk och sammansatt historia, är den trots sina två timmar känns alldeles för kort och rapsodisk.

Man lär inte känna de inblandade personerna riktigt -- det är bara att hoppas på att andra filmskapare ger sig på att skildra öden liknande deras mer ingående." Britta Svensson i Stockholms Tidningen

"Som betraktare är man beroende av vad regissören å sin sida sett på vägen och Lumet har med kritiskt öga sett mycket, inte minst i McCarthy-tidens Amerika. Han ger också en stark bild av hur barnen just blir offer när samhället ingriper för att bestraffa deras föräldrar. Och skildringen av avrättningarna formar sig till en kraftfull, engagerad protest mot dödsstraffet.

Någon starkt personlig regissör är inte Sidney Lumet men han strävar ambitiöst i den gren av den amerikanska filmtraditionen som kännetecknas av gedigenhet och yrkeskunskap. Hans huvudaktör Timothy Hutton imponerar endast måttligt -- särskilt intressant är han inte. Det är däremot Lindsay Crouse som den i kommunismens läror hårt engagerade judiske radiohandlaren Paul Isaacson (den ställföreträdande Julius Rosenberg); en världsfrånvänd världsförbättrare." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se