Kärleksströmmar (1984)

Sarah Lawson och Robert Harmon är syskon men har levt helt skilda liv. Sarah har ägnat sitt liv åt maken Jack och dottern Debbie men äktenskapet har tagit slut. Jack och Debbie känner sig kvävda av Sarahs överväldigande och intensiva kärlek och de orkar inte heller med hennes flykt in i mentalsjukdom. Fastän både hennes man och hennes dotter älskar henne känner de att de måste leva utan Sarah. Detta får Sarah att tappa fotfästet och hon söker efter en ny fast punkt i tillvaron. Hennes bror Robert har för sin del ansträngt sig för att inte ha någon fast punkt. Han är berömd bestsellerförfattare med specialitet att skildra ensamma kvinnor. Robert uppskattar bara nyhetens behag när det gäller känslomässiga relationer. Så snart en längre förbindelse hotar så flyr han. När Sarah och Robert träffas efter en lång tid inträffar en slags kemisk reaktion. De har samma förmåga till intensitet och djärvhet men i övrigt är de varandras motsatser. För dem bägge är problemet emellertid kärlek. Sarahs kärlek yttrar sig som besatthet medan Robert flyttar sin uppmärksamhet varje gång ett engagemang blir nödvändigt. Robert och Sarah litar bara på varandra och tillsammans kämpar de emot omvärldens dom att Sarah är galen.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Styrkan i John Cassavetes film ligger i att den enbart utspelar sig i nuet.

Värmen och toleransen i förhållandet mellan Sarah (Gena Rowlands) och Robert (John Cassavetes) finns bara där. Här ges inga tillbakablickar, inga sommarängar med tultande barn eller gemensamma ögonblick av fara. Ömheten mellan dem uttrycks i små gester, sidorepliker, blickar.

Rakt igenom den kaotiska miljön i "Kärleksströmmar" går en stark, underliggande spänning, som får sin näring av att man -- till skillnad från så många andra relationsfilmer -- aldrig vet upplösningen.

Många intensiva scener bygger upp "Kärleksströmmar"." Ingvar von Malmborg i Aftonbladet

"Det fascinerande med Cassavetes filmer är att de mitt i det till synes improviserade, det röriga, det bisarra alltid har ett mönster, en inre känslomässig konsekvens.

Detta gäller även "Kärleksströmmar", men bara delvis. Ty här finns också sådant som bara är rörigt och bisarrt och aldrig når ner till de nödvändiga djupen, de nödvändiga sammanhangen. Inte ens Gena Rowlands, en av de märkligaste skådespelerskor som någonsin funnits inom filmen, kan rå på detta.

Där finns med andra ord ett glapp, en spricka mellan intention och utförande, mellan innehåll och form. Kvar blir ett svagt frusterande eko av det där extra som sökte sin bild, sin betydelse." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Cassavetes filmer liknar inga andras. De fylls av svårbehärskade krafter som hela tiden bryter igenom skeendet, bryter upp ytan. Våldsamt och oberäkneligt.

Det paradoxala med det här sättet att berätta är att det udda och osannolika blir både självklart och trovärdigt.

Gena Rowlands personifierar filmstilen. Hennes vilda ögonkast, hennes pressade röst -- ansiktets småmuskler som rycker och sliter. Allt blir i all sin onaturlighet fullkomligt naturligt.

John Cassavetes -- som själv spelar hennes bror -- har inte samma uttrycksfulla kroppsspel men utvecklar annars de här kvaliteterna överraskande väl.

Problemet är egentligen bara att åskådaren kan gå under, drunkna i de ständigt flödande känsloströmmarna, sköljas bort och försvinna ur magins kraftfält. Fly från allt det Cassaveteskt påträngande.

Risken finns -- när det gäller "Kärleksströmmar" mer än hos någon annan film efter "Faces".

Annars är "Kärleksströmmar" en skakande bild ur livet.

Fascinerande -- och onaturligt naturlig." Bernt Eklund i Expressen

"Vart det hela leder är svårt att säga. Någon riktigt klar färdriktning har inte den här filmen och vad Cassavetes vill säga med sin mångskiftande spegling av tidens vilsenhet vet jag inte. Möjligen har han så att säga förbyggt sig under arbetets gång: han överlastar med sekvenser som, uppriktigt talat, förlänger filmen i onödan. Mycket olikt honom.

Närmare två och en halv timmes intensivt umgänge med två så oerhört starka skådespelarpersonligheter som Gena Rowlands och John Cassavetes bidrar kanske till att helhetsintrycket blir aningen mäktigt. Jag tvekar för den skull inte att kalla filmen sevärd." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se