Privatliv (1982)

Sergej är i sextioårsåldern när han plötsligt får veta att han inte längre behövs på den chefsbefattning han innehaft under en lång tid av år. Han har levt för sitt arbete och beskedet kommer som en chock för honom. Han känner sig ensam och onyttig och vet inte hur han ska anpassa sig till sitt nya liv. Han har aldrig haft tid för sin familj, släkt och vänner. Hans fru har förmodligen en kärleksaffär, hans yngste son har en flicka boende i sitt rum, gamla svärmor passar upp på honom, när helst han kommer hem. Finns en gemenskap i familjen, står han ändå utanför -- de är främlingar för honom. I sin nya situation som ger tid för eftertanke får Sergej möjlighet att återupptäcka världen, förnya och fördjupa sina relationer till människorna omkring sig -- kort sagt han får ett privatliv.

Pressreaktion Svensk filmografi

". . . en rätt gemytlig film, trots sitt tema. Utan vare sig bitterhet eller katastrofer. Den är rak, fyrkantig och välbalanserad i sin trygga framtoning. Rajzman själv verkar i alla fall ha kommit över sin 60-årskris med humöret i behåll.

Inget dåligt aktstycke är det dock; den tävlade om en Oscar för bästa utländska film häromåret.

Men den är tillrättalagd som en femårsplan och det inte bara låter trist. Det är det understundom också." Lasse Hallgren i Aftonbladet

"Men det är i och för sig inte denna brist på "verklighetsanknytning" som är problemet. För naturligtvis finns det inte fler myter eller andra fiktioner här än i motsvarande amerikanska filmer, vi har bara blivit så vana vid just de amerikanska att vi inte längre ser dem som sådana.

Problemet är snarare att där amerikanska filmer av det här här slaget trots allt vågar ta upp genuint kontroversiella ämnen, där nosar filmerna från vissa öststatsländer bara på dem -- och tvärvänder..

Det försätter åskådaren i en märklig voyeuristisk sits, som om den filmiska tillvaron täcktes med ett nyckelhål. Eftersom saker och ting inte alltid nämns vid sitt rätta namn blir seendet till ett slags hermeneutisk kurragömmalek. Vad betyder det där han sade/gjorde e g e n t l i g e n? Vad var det som förblev osagt? Det frånvarande blir därmed minst lika intressant som det närvarande.

Vilket naturligtvis inte behöver innebära något negativt.

Faktum är att vare sig man ställer dessa frågor utifrån välvilja eller ren och pur misstänksamhet, så gör man paradoxalt nog filmer som "Privatliv" en tjänst. Ty om saker och ting i n t e pekar utöver sig själva, om de inte döljer någon mer eller mindre dold mening -- ja, då är dessa filmer sällan mer än vällovliga, välspelade men i grunden ganska likgiltiga övningar." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Raizman berättar rakt och glanslöst med säker känsla för miljöns gråskala. Men han är ingen överlägsen personinstruktör. Mikhail Ulyanov, en av Sovjets stora skådespelare, presterar ett mäktigt porträtt i huvudrollen. Men det är inte fritt från teatraliska drag -- och värre är det i några av birollerna.

Så vägen är en aning ojämn fram till den lysande slutscenen." Bernt Eklund i Expressen

"Det är inte så ofta man ser en riktigt vuxen film. En film som jag inser att jag kommer att kunna uppskatta till fullt först när jag levt minst 20 år till.

"Ömhetsbevis" var ett typiskt exempel på en amerikansk produkt som låtsas vara en sådan film. Som låtsas klokhet och livserfarenhet, men som bara består av omogna och sentimentala schabloner.

"Privatliv" är den ryska varianten, lågmäld och långsam, men så hjärtkramande äkta att alla som verkligen känt hur det är att vara mormor, far eller dotter genast märker att detta är en film som vet vad den talar om." Britta Svensson i Stockholms Tidningen

"Privatliv är ingen stor och imponerande film men den är intressant genom det sätt på vilket den ser in i den ryska vardagen där gamla borgerliga ideal och sexuell blygsel är lika tydliga som generationskonflikter och ett visst tvivel på samhällets väg." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se