Scarface (1983)

Kuba 1980. Castro öppnar Mariels hamn och tillåter 125.000 flyktingar, inklusive 25.000 frisläppta fångar, att lämna landet för Florida. Bland dem är Tony Montana, känd som Scarface, och hans vän Manny. De kontrakteras av Omar, bossen Frank Lopez närmaste man, för att hämta upp kokain från colombianska langare. Tony luras av colombianerna. Hans vän Angel dödas, men räddas själv av Manny och de kan återvända till Lopez både med kokainet och pengarna som de skulle betala det med. Tony attraheras genast av Lopez "dam", Elvira. Tillsammans med Omar far Tony till Bolivia för att göra affärer med knarkleverantören Sosa. Tony gör Omar upprörd genom att överskrida sina befogenheter, men han vinner Sosas förtroende. Omar dödas av Sosas män. Lopez upprörs av Tonys arrogans och Bernstein, en mutad polisman i Lopez tjänst, börjar sätta press på Tony. Tony överlever ett attentatsförsök och fortsätter med att utplåna både Lopez och Bernstein för att sedan överta organisationen. Han gifter sig med Elvira, men varnar Manny att hålla sig ifrån systern Gina. Allt eftersom Tonys imperium växer tilltar också hans isolering. Tony åker fast i en falsk knarkaffär, men räddas från fängelse av Sosa som i utbyte kräver att Tony ska hjälpa till med att likvidera en FN-delegat som har för avsikt att avslöja knarkets vägar. Men han vägrar att döda hela familjen, utan skjuter i stället Sosas lejde mördare. Tony upptäcker att Manny och Gina är hemligt gifta och skjuter ned Manny, samtidigt som Sosas män invaderar för att sätta stopp för Tonys imperium.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Inte heller sparar de Palma på råheterna i skildringen av verkligheten kring Tony. Det är en värld styrd av profitbegär och total cynism. Den amerikanska drömmen. Scarface är dess gravsten." Mario Grut i Aftonbladet

"Men den grundläggande paradoxen kommer man inte ifrån: original-"Scarface" handlade om en liten, otäck skit -- De Palmas film är uppbyggd som om den skulle handla om mycket mer, men det enda vi kan se är fortfarande en otäck liten skit. Långa stunder känns filmen bara lika tröttsamt skränig och gåpåig som den tomme lille skrävlaren La Pacino gör.

Det intryck man till sist får är att Brian De Palma, precis som den självdestruktive gangster han vill skildra, blivit ett offer för sin egen omättlighet." Mårten Blomkvist i Dagens Nyheter

"Med blodet stänkande forsar "Scarface" mot allt större plågsamhet. Underhållningsvåldet drivs långt förbi den punkt där det ännu har med underhållning att göra. de Palma satsar sitt bildkunnande, och det är inte litet, på att bygga upp illamåendet hos åskådaren.

Som ambition kan det tyckas begränsat. Men egentligen är det mer hedervärt än vanliga våldsfilmares strövan att kittla publiken.

Och som stilövning är det intressant -- med de Palmas hårdkomponerade expressionism och Al Pacino i en sanslös vansinnesstudie som mest påminner om en balansakt över en avgrund." Bernt Eklund i Expressen

"Det är en film man lämnar med avsmak. Det är möjligt att det inte bara beror på en reaktion emot dess brutalitet. Svårigheten med att hantera den ligger mycket i att den så skamlöst pendlar mellan en torr, krass (och mycket vacker) naturalism, och en smaklöst kitschig våldsakrobatik.

Det är samtidigt en mycket bra film och en mycket dålig film. Samtidigt som den så klart och hårt avslöjar våldets, narkotikahanteringens och den borgerliga framgångsideologins mekanismer, så förlänar den dessa avskum en mytisk strålglans. Vad ska man tycka?

En sak är i alla fall helt klar. Al Pacino gör en mästerlig tolkning av den kubanske flyktingen som kommer upp sig här i världen. Varje min, varje gest, tycks helt sann." Stig Larsson i Stockholms Tidningen

"Så vitt jag sörstår har De Palma med "Scarface" skapat sitt första ovedersägliga mästerverk och det hedrar den svenska censuren att den släppt filmen helt utan ingrepp. I "Scarface" möter nämligen publiken ett konstverk med många bottnar. Det är en rak och magnifik gangsterfilm i den klassiska amerikanska traditionen; en meditation över den amerikanska drömmen när denna fått löpa amok. Men framför allt är det ett stort och långt -- två timmar och femtio minuter -- stycke filmkonst. "Scarface" är en modern men samtidigt i ordets egentliga mening barock tragedi där De Palma gått till de överdrifter som hör hemma inom barockens konventioner.

Detta sorgespel och denna moralitet kommer helt säkert att bli en succé bland den vanliga biopubliken, men den borde också locka dem som kan sin konst- och litteraturhistoria. Här bevittnar vi nämligen hur gamla former kommer tillbaka och, under en mästerregissörs hand, visar sig vara fullt kapabla att bära en modern berättelse." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se