Pepparmintfreden (1983)

Marianne upplever kriget som barn i Tyskland. Så småningom blir det fred och Mr Freedom kommer i sin stora bil för att hälsa på Nilla. Till byns barn har han med sig tuggummi med pepparmintsmak. För barnen blir han en symbol för freden. Mariannes stora skräck är ett nytt krig. Detta kommer 1953, i Korea.

Pressreaktion Svensk filmografi

""Pepparmintfreden" är en samling fragmentariska hågkomster utan något annat egentligt sammanhang än att de hämtats ur en barndom, bräddfull av pockande frågetecken. ("Vad gjorde Gud under kriget?").

Men Rosenbaum skapar en minnets logik och konsekvens, där barnets sanning, mänskligt sett, blir den enda godtagbara.

I bilder och enskilda scener lyckas Rosenbaum genomgående hitta de rätta uttrycken, verkningsfulla sinnebilder för den hälsosamt "barnsliga" inlevelseförmåga som är något av berättelsens kärna. Känslan av närhet och autenticitet förstärks av en kamerahantering som låter åskådaren vara den tilltalade (genom att skådespelaren agerar mot kameran)." Jannike Åhlund i Aftonbladet

"Rosenbaum ser alltså konsekvent ur barnets synvinkel -- och det i allra bokstavligaste bemärkelse, eftersom kameran för det mesta befinner sig på Mariannes nivå. Ja, kameran identifierar sig med henne till den grad att filmens vuxna karaktärer ibland ser rakt in i den; filmens "blick" sammanfaller med vår. Det är ett grepp som återkommer i slutet av filmen men då i omvänd form, för nu är det Marianne som tittar på oss. Det är överraskande och uppfordrande; men så står också ett nytt krigshot för dörren . . .

Ibland kan dock Rosenbaum bli subjektiv också i negativ mening. Så har hon t ex frestats inkludera även sådant ur sin barndom som så att säga faller utanför historiens ramar, f i k t i o n e n s krav. Det är en redovisningsestetik som tvingar på berättelsen ett par onödiga upprepningar.

Men det förtar nu inte intryckket av en lekfull men samtidigt stilistiskt mycket mogen debut. Om inte annat är den sevärd för den 8-åriga Saskia Tyroller, vars sällsynt vackra ansikte gör henne till något av filmens emblem; förenar busfröflin med stränghet, leken med allvaret." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Marianne Rosenbaum minns hur surrealistisk världen framstår för ett barn som ännu inte lärt sig förstå den. När hon skildrar detta med fötterna kvar i verkligheten är hon suverän, när hon seglar i väg ut i långa drömsekvenser är det nära att hennes film kapsejsar.

Men det är värt att sitta kvar för att få se den lysande slutscenen. Där visar debutanten Rosenbaum hur en bra regissör kan säga hemska sanningar om världen utan pekpinnar och övertydligheter." Britta Svensson i Expressen

""Pepparmintfreden" är Marianne Rosenbaums debutfilm och den skildrar i stort sett hennes egna minnen från tiden 1943-1950. Hon var fem år när kriget tog slut. Hon har valt en rak och realistisk berättarform som hon då och då bryter upp med uttrycksfulla, i det närmaste surrealistiska, drömscener i färg. Dessa drömmar och tankar speglar barnets ångest inför vuxenvärlden och rädslan för ett nytt krig.

Trots att filmen är självbiografisk blir den aldrig inskränkt jagcentrerad utan växer ut till allmängiltighet. Här finns en psykologisk skärpa och en historisk medvetenhet som för tankarna till det bästa som gjorts av västtyska filmare som försökt skildra efterkrigstidens Tyskland." Kaj Schueler i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se