Radiopiraterna (1983)

Lofoten i Nordnorge. I den här lilla stan finns det inga jobb till de unga som just lämnat skolan. Samhället har automatiserats, ekonomin centraliserats, organisationen datoriserats. Allt har blivit effektivt -- det är bara människorna som blivit över. De unga människorna, de som hoppas mycket på framtiden. Först drar de här ungdomarna bara omkring, har det lättjefullt och är nog ganska störande för andra. Men så kommer en av dem på idén att göra en egen radiosändning. Och de andra hänger med. I början sänder de bara för att småkonkurrera med norska riksradion, spela de melodier som de vet kompisarna gillar. Men så kommer det till kollisioner med den äldre generationen och med det s k etablissemanget. Ungdomarna upptäcker stelheten i det, vanetänkandet, oförmågan att måna om andra. Det är det egna intresset i förgrunden. Så deras piratradio börjar bli uppkäftig, säger sanningar som är obehagliga för samhällsbärarna. Vilka alltså också i några fall är deras föräldrar. Nu måste radiopiraterna sättas fast. Polisen drar till sig resurser...det blir en jakt på ungdomarna...En jakt som i sin avslutning öppnar ögonen på alla dem som har ansvar. Det hela slutar i en katastrof.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Med det fantastiskt vackra landskapet som kuliss berättar Morten Kolstad om hur ungdomarna revolterar genom att starta en egen radiostation. Först handlar det bara om att spela rock'n'roll, så småningom börjar piratradion bli uppkäftig och säga sanningar som stadens pampar inte tycker om.

Under filmens gång känns historien lite väl naiv. Efter det överraskande slutet försvinner den känslan. Och personporträtten och den svarta humorn gör detta till en väldigt sevärd film för ungdomar om ungdomar." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

""Radiopiraterna" är enkel och rättfram, beskälad av det upproriska sinnelag som hör tonåren till. Att de vuxna mest blir karikatyrer är på sätt och vis i sin ordning." Bernt Eklund i Expressen

"Första gången jag såg Kolstads film (i Lübeck -83) tyckte jag att slutet var alltför drastiskt nattsvart. När jag nu ser om den -- för all del förberedd på finalen -- finner jag inte längre slutet osannolikt; vi ser ju faktiskt då och då exempel på hur jakten på måttliga skurkar kan övergå i besinningslöshet. Sinnet för proportioner sätts ur spel.

Däremot kvarstår intrycket att skådespelarna i vuxenrollerna agerar övertydligt -- ett slags medveten karikering som gärna tillgrips i ungdomsfilmer. Vilken egendomlig tanke, detta att man måste vara extra tydlig när man vänder sig till ungdom -- den ålder i livet då människan är som känsligast, som mest mottaglig för, och lockad av, det icke uttalade, det som rymmer möjligheter till egna upptäckter!" Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se