Barnen i två rivaliserande gäng beslutar sig för att leka krig. Det ena laget samlas kring Luc, den självskrivne ledaren som alla brukar följa. Det andra laget anförs av Pierre, en känslig pojke som inte har så många vänner. Pierres bäste vän är i själva verket sankt-bernhardshunden Cleo, som följer honom vart han går. Barnen kommer överens om ett antal regler, som att kriget ska utkämpas med snöboll, träsvärd och sköldar, att det inte gäller på väg till och från skolan och att det slutar efter mörkrets inbrott. Pierres lag bygger en snöfästning som det gäller för Lucs lag att inta. Många snöbollsslag utkämpas och leken blir allt allvarligare. Hunden Cleo blir nervös av allt krigande och tycks vara den enda som förstår att kriget gått för långt. Ska det verkligen behövas en katastrof för att också barnen ska förstå att krig är en farlig lek?