Kaos i kulissen (1983)

Micha och Laura reser land och rike runt med en kvinnorevy. Micha har prövat på den kringflackande resandetillvaron tidigare, och det har blivit hennes livsstil. Hon har ett problematiskt förhållande till rockmusikern Lennart, som också är på turné. Laura däremot har aldrig varit på "landsvägen" tidigare. Hon kommer från ett fint borgerligt hem. Hennes man Henrik är advokat, och tillsammans med honom har hon ett barn. Deras revy omfattar ett nummer där de ställer ut sina egna kroppar, sina allt annat än perfekta utseenden, till allmänhetens skratt, i en våldsam uppgörelse med den traditionella kvinnobilden. Efter sitt första uppträdande blir de starkt kritiserade av en överviktig kvinna, som menar att deras egna problem med utseende är lyxproblem. Ett problem som de kan utnyttja i ett shownummer, och kamma hem några poänger på, samtidigt som de förråder de kvinnor som verkligen har problem. Under sin resa genom Danmark träffar Micha och Laura de profesionella kulturpampar, som har försäkrat sig om goda anställningar på TV och universiteten. De är "experter" i den konstart som de två kvinnorna nätt och jämnt kan överleva på. Det slutar med en uppgörelse mellan kvinnorna och denna nya utbytbara klass. De träffar också en gammal krögare som de känner sig närmare besläktade med. I sin ungdom spelade han amatörteater. Han minns inte scenerna eller sketcherna, men kommer dock ihåg det viktigaste: att man i den konstnärliga gemenskapen känner sig som en stor familj. Då han emellertid själv bildade familj med fru och barn, gled teatern iväg. Storfamiljen kunde inte förenas med kärnfamiljen. Micha och Laura gör idag det motsatta valet. Då Lauras privata familjelycka kommer i konflikt med hennes konstnärliga arbete, väljer hon landsvägens utsatta och lockande frihet framför radhusidyllen. Micha hjälper henna att ta detta val, vilket är svårt. Men det finns ingen annan utväg. Hon blir mor, med två barn på landsvägen. Ett hårt liv. Men Laura och Micha gör den erfarenheten att inga problem är så stora, att de inte kan omsättas i ett roligt nummer på scenen.

(redigerad 2019)

Pressreaktion Svensk filmografi

"Med en politisk kvinnoshow turnerar de två genom ett Danmark av prydligt uppradande problemsituationer. Där är mötet med de äldre kvinnor som tar illa vid sig av de yngres raljanta feminism. Där är samtalen med kulturpersonligheter som snart visar sig sakna både kultur och vett. Där är de ständigt krångliga kärleksförbindelserna ur vilka de båda till slut flyr ut i bitter ensamhet. Men med på flykten tvingas också Lauras minderåriga barn.

Där kunde förstås en verkligt problematisk frigörelsefilm ha börjat. Men där slutar Kaos. Det den skildrar är uppbrottet.

Helt övertygar väl heller inte det. Alltför många av filmsituationerna är för kantigt inpassade i ett mönster där den polemiska avsikten och inte sanningssökandet är det viktiga. Och lidande på det blir den psykologiska trovärdigheten. I synnerhet i mansporträttet.

Men besök gärna Micha och Laura. De är häftiga och muntra damer. Och Braad Thomsen som filmpolemiker är inte sämre. Hans rabulism må sen ha sina estetiska brister. Hans libido är det inget fel på." Mario Grut i Aftonbladet

"Det är kort sagt en lustig liten historia Thomsen gjort, och Dirk Brüels foto är som vanligt utsökt (ja nästan för bra för en sådan tattarhistoria som denna). Och om filmen någon gång sackar kompenseras detta mer än väl av de två huvudrollsinnehavarna Helle Ryslinge och Anne Marie Helger.

Dessa ettriga, roliga, halvfulla fruntimmer är trovärdiga i ordets allra bästa mening: så sent som i går tyckte man sig se dem hasta i väg på lunch, skvallrande och fnissande över något dumt chefen hade gjort.

"Kaos i kulissen" sprider värme och -- vågar man kanske påstå -- danskt gemyt." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Vi får se fyra av deras nummer i filmen, och de är höjdpunkterna. Det är strålande kvinnobuskis när de demonstrerar sina bilringar och gör pennprovet på sina bröst, en så våldsam orgie i självförakt att man genast inser det groteska i idén att alla kvinnor helst ska vara svarvade på samma sätt.

Men när Micha och Laura ska konfronteras med andra människor slutar filmen att fungera. Thomsens mansporträtt är inställsamt karikerade och svartmålade. Han går igenom mansgrisgalleriet på ett närmast pedagogiskt sätt." Britta Svensson i Expressen

"Trots allt så handlar det inte om "kvinnofrigörelse" utan om vad som lite högtidligt brukar kallas konstens villkor. Christian Braad Thomsen solidariserar sig med det här slitna artistparet långt ute i periferin; det finns ingen glamour kring deras sätt att leva, men de lever, de använder sina liv i sin enkla konst trots att de aldrig kommer att "bli något". Med dessa "tjejer" vill, tror jag i varje fall, Christian Braad Thomsen utmana de dästa konst- och kulturarbetare som gått in i etablissemanget och försöker leva gott och borgerligt utan att ändå ge upp konstnärsskapet. I konstens värld finns inga kompromisser, det tror jag är vad regissören vill säga.

Det finns en paradoxal ömhet i hans ofta burdusa bilder, vilka han interfolierar med själsläkande, vilsamma landsskapsspeglingar." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se