Långa år få sona vad stunden brutit : Drama i 4 akter (1917)

Högt uppe bland bergen vid Geiserhof för Melchior Geiser - en av traktens rikaste och rättrådigaste storbönder - med sitt enda barn, den nittonåriga Claudi, ett lugnt och fridfullt liv.

I outtröttlig flit och arbete gå dagarna och avbrytas endast genom en händelse av djup allvarlig beskaffenhet. Henrik, ende sonen till grannen på det stora godset Spiesenhof, en lat och samvetslös ung man, har efter kort tid lyckats bedåra den intet anande Claudis oberörda hjärta. Det dröjer heller icke länge förrän den unga flickan ej kan motstå den vackra mannens lockande ord, varför hon efter någon tid giver livet åt en son. Av sin egen far bliver hon utsatt för skymf och hån och bortjagas från hemmet.

Bondens på Spiesenhof försök att förmå den unge Henrik att gifta sig med Claudi ha misslyckats. Han svarar endast kallt: "Mig kan ingen tvinga. Jag gifter mig när det faller mig in, och dem från Geiserhof har jag aldrig kunnat tåla." Då hans far hotar med att förskjuta honom och ber honom lämna hemmet, går han genast sin väg med ett hånfullt leende.

Borta i bergen irrar den stackars Claudi omkring med sitt barn. Fullständigt nedbruten sjunker hon till marken. Här finner den gamle Spiesenhof henne, och han beslutar nu att försöka gottgöra vad sonen förbrutit.

Då han närmar sig Claudi rusar hon upp och skrattar, och då den gamle mannen ser på henne förstår han, att den stackars flickans sinnen blivit omtöcknade. Sakta drar han den beklagansvärda med sig ... och i morgonens gryning håller Claude sitt intåg i sitt nya hem - Spiesenhof.

Flera år har gått. Melchior Geiser, vars hus och gård blivit alldeles förfallna, bor uppe på bergets högsta spets, där han byggt sig en hydda, och där han lever fullkomligt som en enstöring, sörjande sin dotter Claudi, som han icke hört av sedan hon lämnade hemmet. Hennes omtöcknade förstånd tillåter henne icke att igenkänna den omkring henne lekande vackre blonde pojken som hennes eget barn. Hon har glömt allt och är fullständigt likgiltig för vad som händer och sker omkring henne.

Plötsligt inträffar en märkvärdig händelse. Hyddan, vari den gamle bor, rasar, och folket från Spiesenhof rusar dit för att försöka rädda den gamle Geiser. Denne har emellertid ej varit inne i hyddan, varför han lycklige sluppit undan en annars säker död.

Vid åsynen av fadern vaknar Claudi upp från sitt omtöcknade tillstånd. Denne är emellertid fortfarande den hårde och hjärtlöse mannen, som ännu ej glömt sin dotters felsteg. Då den gamle Spiesenhof erfar Geisers hårdhet, beslutar han att gifta sig med Claudi, för att hon skall få det namn, som hans son egentligen borde ha givit henne.

Bröllopet äger rum. Claudi har lärt sig älska honom, ty hon vet nu, att godhet är den bästa kärleken ... Claudi försonas därefter med sin far. (Texten från filmsns svenska programblad 1918)