Tango - Gardels exil (1985)

1970-talet. Mariana, en berömd argentinsk skådespelerska, lever med sin dotter Maria i exil i Paris. Tillsammans med sin före detta man, Juan Dos, vill hon genom en dansföreställning berätta om två personligheter: Frihetshjälten San Martín som slutade sina 25 sista år i Frankrike och Carlos Gardel som med sin mor flyttade till Argentina 1893. Ingen kunde som han, genom tangon, tolka den argentinska folksjälen. Filmen beskrivs som en tangedi (tango + komedi + tragedi).

Pressreaktion Svensk filmografi

"Till formen är filmen uppbruten och utlagd i akter som var och en har sin hjärtpunkt i dramat "Gardels exil". Därifrån strömmar passionerad musik och virvlar sekvenser av vildsint skön dansfilm. Men i akterna finns också insprängda bilder av arbetsdiskussioner och in i dem tränger i sin tur scener ur den landsflyktens vardag som handlar om inte bara fantasifulla kontakter med ett fjärran hemland utan också smärtsamma nyorienteringar i exilens vilsenvärld. Så varvas i sinnrika turer fiktion och fakta.

Det görs dessutom med en märkvärdigt säker stilkänsla. Solanas må ha övergivit agitpropen. Han har inte därför glömt hur man gör film. Kraftfullt och med nästan surrealistiska överklivningar från faktiskt till fantastiskt skapar han ömsom lugnt prosaiskt och ömsom hetsigt poetiskt en cineastisk verklighet där saga och sanning glider samman i ett.

Den som här känner sig splittrad faller verkligen i bitar. För att snart åter vandra oanfäktat genom långa sköna landskapsbilder. Harmonin är byggd av dissonanser.

Den är visserligen sorgsen i tonen. Solanas har som sagt hunnit långt från den optimistiska revolten från förr. Nu vänder han sig inte utåt mot handlingar utan inåt mot stämningar. Men filmiskt har han inte förlorat i vitalitet.

Likt dansen har Tango sin ständiga dramatik. Ur stramheten bryter lidelse och ur det återhållsamma fantasi. Lätthet och tyngd. Allvar och humor.

Kontrasterna är många. Men om helheten kan bara ett sägas. Det är en sällsynt lysande film." Mario Grut i Aftonbladet

""Tango" är med andra ord en omtumlande upplevelse. Dess främsta förtjänst är att den skapar en tätnande inlevelse hos åskådaren -- så här smärtsamt är det att vara avskuren från sina intimaste rötter!

Dess baksida är det fragmentariska draget som hindrar oss från att lära känna personerna närmare, med ständigt halvmörka bilder som tycks kretsa kring en privat sanning.

Ändå är det ju fråga om en fascinerande annorlunda upplevelse. Detta sprakande liv på en sorgsen botten räcker nästan för en halv ordinär biosäsong!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

""Tango" är en utsökt vacker film inspelad i Paris med fransmän i huvudroller. Den utgår från två argentinska öden med fransk anknytning -- frihetshjälten San Martin som dog 1850 och den store tangotolkaren Carlos Gardel som dog 80 år senare. Båda i exil.

Till deras åminnelse söker en grupp argentinska flyktingar i slutet av 70-talet skapa en "tangedi" (tango + komedi + tragedi). De bygger sin föreställning på fragment, en kaotisk skapelse som söker sitt slut.

En kaotisk skapelse är också Solanas film. Rolig och poetisk. En smärtsam skönhet kring en bitterljuv kärna.

Ett allkonstverk om exilen. Eller exilen som allkonstverk.

Det är nog tangons innersta. Vad säger finländarna?" Bernt Eklund i Expressen

"Carlos Gardel i filmens titel är en av de stora klassiska tangomästarna och när Solanas placerar honom i exil tillsammans med bland andra frihetshjälten San Martin, som levde 25 år i Frankrike och dog i Boulogne-sur-mer 1850, är det som en symbol för all såväl inre som yttre flykt från det egna landet som många argentinare upplevt genom åren och århundradena. Gardel är tangon och tango är Argentina, säger Solanas och berövar genom att placera Gardel i exil militärjuntan landets hjärta.

Gardels exil är också en teaterföreställning, byggd på tango, som en grupp flyktingar vill sätta upp i Paris. Men historiens författare finns i Argentina och han förmår inte leverera något slut på denna sin "tangedi" (

tango + komedi + tragedi).

I myllret kring föreställningen med sina ofta starkt erotiskt färgade dansnummer finns också flyktingarnas barn som tvekar mellan två kulturer, flyktingar från tidigare emigrationer, rika juntatrogna medborgare på besök samt då skuggor ur det förgångna som Gardel och San Martin.

Alla dessa människor rör sig kring tangon som nationell symbol, söker hitta sina rötter eller försöker omplantera dem i fransk jord. De älskar och lider och vi får uppleva dem i livets alla situationer från just komedi till tragedi med tangon som ledsagare.

Tack vare Solanas känsla för rytm och tempo, genom sin förmåga att harmonisera musik med kamerarörelser och bildval blir Tango -- Gardels exil en musikal med tangon som grund och nödvändig bas. Det känns ärligt, gripande utan att bli sentimental." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se