Originaltitel | Le thé au harem d'Archimède |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Sverigepremiär | 1986-02-21 |
En nutidssaga om livet i en av stenöknarna kring Paris, där handlingen huvudsakligen kretsar kring två ungdomar, Pat och Madjid. Madjid hör till andra generationens invandrare. Han är...
"Det är ingen vacker film men det är en äkta film. Här finns ingen uppdriven artistisk finess eller eleganta dramaturgiska trix. Här finns inget hurtigt...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto | |
Musik | |
Arkitekt | |
Klippning |
Kader Boukhanef | Madjid | ||
Rémi Martin | Pat | ||
Laure Duthilleul | Josette | ||
Saïda Bekkouche | Malika | ||
Nicole Hiss | Solange | ||
Brahim Ghenaiem | fadern | ||
Nathalie Jadot | Chantal | ||
Frédéric Ayivi | Bengston | ||
Pascal Dewaeme | Thierry | ||
Sandrine Dumas | Anita | ||
Bourlem Guerdjou | Bibiche | ||
Jean-Pierre Sabeaux | Jean-Marc | ||
Nicolas Wostrikoff | Stéphane |
Produktionsbolag | K G Productions | ||
---|---|---|---|
Ministère de la Culture et des Relations Extérieures | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet |
En nutidssaga om livet i en av stenöknarna kring Paris, där handlingen huvudsakligen kretsar kring två ungdomar, Pat och Madjid. Madjid hör till andra generationens invandrare. Han är trängd mellan föräldrarnas rötter i Algeriet och det hårda moderna storstadslivet i Frankrike, där han själv vuxit upp. Hans mor arbetar tappert för att försörja familjen medan fadern förskansat sig i en permanent stumhet. Pat är fransman och en ledartyp, stor i truten och utstrålande ett slags uppsluppen pessimism. Parallellt med ungdomarnas vänskap och upplevelser skildras andra levnadsöden i förorten. Den frånskilda småbarnsmamman som i desperation försöker ta livet av sig efter att ha blivit arbetslös. Den efterblivna flickan som traktens ynglingar övar upp sin manlighet på, beväpnade hyresgäster som skipar egen rättvisa, strider mellan olika ungdomsgäng, sniffaren i källaren, knarklangaren. Detta till trots, mitt i den hårda betongen, spirar också vänskap och kärlek.
Censurnummer | 125968 |
---|---|
Datum | 1986-01-30 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 3007 meter |
"Det är ingen vacker film men det är en äkta film.
Här finns ingen uppdriven artistisk finess eller eleganta dramaturgiska trix.
Här finns inget hurtigt folkskollärarpatos, inga förskönande beskrivningar.
Pat och Madjid är varken helgon eller ligister utan två grabbar som försöker klara sig i en värld som inte vill veta av dem.
Pat är fransman men klarade inte skolan. Han är analfabet. Det är lågt på den sociala stegen.
Madjid är arab och invandrare och det är så lågt man kan komma i Frankrike.
Hur ska man vara mänsklig i en omänsklig värld?
Se där ett problem som filosofer brottats med i tusentals år och nån lösning finns inte i Paris förorter.
Tillvaron är solkig som de nerklottrade trappahallarna; sliten och sjaskig som den vittrade och trasiga betongen.
Bostäder finns men inget arbete; sex men ingen kärlek.
Victor Hugo skrev en gång om "Samhällets olycksbarn". De som blev över.
De finns fortfarande i Paris, ja inte bara där.
Det kanske räcker med en tunnelbaneresa till Rågsved för att hitta en svensk motsvarighet till Pat och Madjid." Lasse Hallgren i Aftonbladet
"Charef ger inga svar, visar bara hur det är -- ungdomar som rastlöst drar runt i sin sociala instängdhet. Varje öppning är tillfällig. Som när de i en stulen bil åker till havet i Deauville, skuttar omkring som kalvar på grönbete eller försjunker i drömmar som den tänkande Madjid.
Den kuriösa titeln syftar på en missuppfattning som en av grabbarna råkade ut för i skolan. Den är inte särskilt publikvänlig kanske, men den hör till bakgrundsbelysningen och bör inte avskräcka någon från att se filmen.
Den är stillsamt naken, otäck och utan falsk dramatik, mitt i den franska filmens alla galliska konstfullheter känns det som om man plötsligt stod med båda fötterna på marken!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter
"Filmen är gjord av en debutant, förre fabriksarbetaren Mehdi Charef (den bygger på hans egen självbiografiska debutroman). Skådespelarna är också i de flesta fall debutanter. Vilken hjälp de fått av producenterna Costa-Gavras och hans fru Michéle Ray-Gavras är svårt att veta. Produkten är i vilket fall sensationellt välskapad.
Charef har en genuin och osentimental känsla för sin miljö. Den är svart och dyster, men inte uppgiven. Den andas äkthet.
Invandrarmannen som sjunkit in i total tystnad hör självklart hemma här, så också de arbetslösa och undergångsmärkta kvinnorna.
Men även de livskraftiga och kämpande.
Fast det blir fängelsekunden som kommer med vittnesbörd om andra och bättre världar, när han plötsligt dyker upp i en bil dekorerad med sedlar -- och med en tystlåten blondin sittande utan trosor i baksätet. "Inte han heller kunde läsa" konstaterar en av pojkarna hoppfullt." Bernt Eklund i Expressen
"Huvudpersonen Madjid har en varm och stark mamma som försöker hålla ihop familjen; de många barnen, mannen som flytt in i stumhet, det franska dagbarnet. Hon är en av dessa märkvärdiga människor som mitt i sin trångboddhet alltid har rum för flera. Hon uppfostrar och grälar och vill väl. Men hela hennes livssyn är rotad i den algeriska traditionen och Madjid, i brytningsåren, vill smälta in i de franska kompisarnas mönster.
Madjid och gänget driver omkring och ägnar sig åt diverse olagligheter och samtidigt speglas många människors liv. Vad finns det för hopp? Blir det "bättre i morgon"? Det är svårt att se några konkreta vägar ut ur misären; bilderna visar den apati som drabbar många, en ensam mamma försöker ta sitt liv, andra ser drogerna som en flyktväg.
Men vad som i grunden skiljer Mehdi Charefs film från andra produkter av det här slaget; mellan fiction och socialreportage, är en "optimism trots allt".
I människornas okrossbara förmåga till vänskap och kärlek ser han glimten av hopp. Det finns en öppning i hans slutscen -- som också är artistiskt stark." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet
Sverigepremiär | 1986-02-21 | Filmstaden 7 | Stockholm | Sverige | 110 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2008-03-12 |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2997 |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Större än 80 x 110 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Engelska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 8 |
---|---|
Färg papper | 1 |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|