Twist i Moskva (1986)

År 1984. Igor Tataiev är direktör för hotell Tolstoi, det äldsta och stiligaste hotellet i Moskva. Han är en lycklig kommunist som utan blygsamhet åtnjuter sin ställnings alla förmåner och blundar för de svarta börs- och skumraskaffärer som görs upp på hans hotell. Och i förbifarten händer det att han själv stoppar fickorna fulla. Detta lugna, borgerliga sovjetliv får dock ett hastigt slut. På en och samma dag drabbas Igor av både en hängiven skattmas, som är ute efter hans huvud, och KGBs sökande efter hans svåger Iouri, som arrangerar rockframträdanden och hjälper judiska medborgare och släktingar till sin fästmö, rocksångerskan Tatiana, att fly. Men Igor sitter på många kort. Hans orädda och fantasifulla förmåga att provocera och förvilla sina motståndare leder alla, inklusive skattmasen, rakt in i ett galet äventyr.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Det är kort sagt en av de bästa farser jag sett. Gjord med intelligens och humor. Man känner starkt för den småfifflande hotelldirektören som ser sin värld falla samman.

Han plågas av myndigheter, hänsynslösa svågrar och sina egna ambitioner samt en stor portion vinningslystnad.

Åskådarna plågas dock mest av skrattkramper, och det är en betydligt bättre sits. " Lasse Hallgren i Aftonbladet

"Därmed drar katastrofkedjan i gång, och med Philippe Noirets oöverträffade förmåga att framställa den borgerliga rondören i upplösningstillstånd, blir det ganska underhållande.

Visserligen lite långt och med upprepningar. Men farten är god, så publiken lider ingen större skada, och de seriösa aspekterna är skickligt inbalanserade i farstempot.

Intrigen är inte märklig. Det fräscha ligger i att Poiré med viss suveränitet hanterar sådant som ryssarna själva -- hittills -- inte kunnat. I väntan på det får man nöja sig med fransk twist i Moskva." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Det är alltså klassisk fransk fars i moderna rysk miljö (eller halvmodern -- det här handlar om Tjernenkos glada dagar då vodkan ännu flödade). Kombinationen är bättre än någon kunde ana. I Philippe Noirets gestalt sammansmälter de båda sidorna till en anslående enhet.

Ryska komedier som kritiserar korruption och mygel är lugnare och vemodigare. Men som bild från det ryska nöjeslivet är det här mer träffande." Bernt Eklund i Expressen

"Nu har ju verkligheten i någon mån sprungit om regissören: sovjetiska filmar fixar i ett tinat klimat sina egna satirer, så redan ur den synpunkten känns den franska versionen aningen överblommad. Dock kunde man väl tänka sig en fransk variant om den ägde någon enda liten överraskning. Det gör den inte. Vill man vara vänlig kan man säga att den skojar med de klichéer den travar kring en historia som är näst intill obefintlig men likväl rörig.

I röran finns en gestalt som trots att han flaxar omkring kan sägas vara ett centrum: Philippe Noiret i rollen som Igor, direktör för magnifika Hotel Tolstoj i Moskva. Det är många affärer som görs upp på detta hotell där gästerna behandlas mycket ojämlikt. Ett av den arme Igors misstag är att han tror att den nitiske partikontrollant han får på halsen är lika mutbar som alla andra. Samtidigt uppvaktas han av KGB som söker hans svåger, en rockarrangör som hjälper judiska medborgare att fly och har en sjungande fästmö som inte kan bestämma sig för om hon skall fly eller inte.

Utveckla detta den som kan -- Jean-Marie Poiré kör fast. Men han anstränger sig mycket och använder sig av den situationskomik som bygger på sina övertydligheter och överdrifter. Blir, som här, rörelsen framåt obetydlig och upprepningarna många känns alltihop just bara ansträngt." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se