24-timmarsjakten (1987)

Testpiloten Tuck Pendelton lämnas av sin flickvän Lydia och anmäler sig frivilligt till ett förminskningsprojekt som leds av doktor Wexler. Meningen är att Tuck skall förminskas för att sedan injiceras i en kanin. Just när Tuck befinner sig i injektionssprutan utförs en räd mot laboratoriet under ledning av industrispionen Margaret Canker. Wexler lyckas fly med sprutan, men hinns upp av Cankers hejduk Igoe och dödas. Innan dess har Wexler hunnit spruta in Tuck i den hypokondriske kassören Jack Putters bakdel. Tuck får kontakt med Jack och de besöker laboratoriet där de får veta att Tuck har syre bara för 24 timmar. För att kunna rädda Tuck behövs två chips, ett har Tuck och det andra stals av Canker. Jack besöker tillsammans med Lydia Canker och hennes chef Scrimshaw och utger sig för att vara Cowboy, en internationell tekniksmugglare, men avslöjas. Igoe förminskas och injiceras i Jack för att komma åt Tucks chip. Jack och Lydia lyckas fly, sedan de förminskat Scrimshaw och Canker till halva storleken, medan Tuck och Igoe utkämpar en strid i Jacks mage. Igoe drunknar i magsyran. Väl framme vid labbet nyser Jack upp Tuck som sedan förstoras igen med det chip som Lydia lyckats stjäla från Canker/Schrimshaw. Tuck och Lydia gifter sig. Men i bröllopsbilen ligger de små Canker/Scrimshaw i en väska i bagageluckan. Jack upptäcker detta, säger upp sig från sitt arbete och börjar förfölja bröllopsbilen . . .

Pressreaktion Svensk filmografi

"Historien må vara krånglig, men manuskriptet är finslipat in i minsta detalj.

Rollerna är svåra, men Dennis Quaid (soldaten), Martin Short (tönten) och Meg Ryan (flickvännen) ger dem liv.

Amerikanska komedier är fulla av mekaniska standarskämt, men här är humorn av det mänskligare slaget. Eftersom den förminskade soldaten och tönten kan kommunicera med varandra, uppstår massor av komiska situationer. Tönten övertar delar av soldatens personlighet. Soldaten blir både maktlös och svartsjuk när tönten blir tänd på hans flickvän. Och så vidare.

"24-timmarjakten" har, utifrån en "på papperet" omöjlig idé, blivit en underhållande äventyrskomedi. Synd på 15-årsgränsen, för Dante roar utan att plocka fram det grova artilleriet, som i "Gremlins"." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

"Riktig fart på kärlekstriangeln får dock Dante inte. Hans blonda tuffing till journalist, spelad av Mer Ryan, svassar mest runt i kort svart skinnkjol och söker försoning med sin f d, den obstinate Tuck. (Han är mera sympatisk på avstånd, inne i Jack Putter.)

Men som helhet har Joe Dante regisserat, "24-timmarsjakten" med en glimt i ögat, en busunge på besök i Hollywood.

Resultatet är nutida komedi, garanterat respektlös utan att för den skull skaka några som helst hörnstenar i den amerikanska filmen. Lite lik "Arizona Junior", där bröderna Coen leker med filmens eget galleri av typer och genrer, hjältar och antihjältar." Thore Sonesoni Dagens Nyheter

"Joe Dante har en lättsamt galen ton, mindre sentimental än sina kollegor i Hollywoods lekstugor. Och det tackar vi för. Fast jag saknade ändå giftigheten som fanns i "Gremlins", den underbart sataniska filmen om de små söta mogwai-djuren som blev små monster, om ni kom ihåg.

Dennis Quaid och Meg Ryan är ett charmigt par, men Martin Short, tönten Putter, verkar inte riktigt bekväm i sin roll. Dels känns han några år för gammal, och dels blir han emellanåt mer påklistrat än naturligt rolig. Överhuvudtaget skulle man ha kunnat göra mer av honom. Nu blir han mest hjältens högra hand.

Så visst kan man ha några invändningar. Mot det ganska fåniga slutet, till exemel. Men ändock -- många, många kommer skratta i jul åt den här filmen. Tänk bara på en scen där den illvillige skurken slutligen fräts ihjäl i ett hav av magsyra. När såg ni det senast?" Helena von Zweigbergk i Expressen

"Förkrympta eller skall vi kanske säga nerkrympta människor är som bekant ingen konstnärlig nyhet. Inte heller idén att ta sig fram genom blodkärlen i undervattensbåt. Men i Joe Dantes film 24-timmarsjakten blir det inte bara ett fantasifullt äventyr utan också en lek med filmkonstens schabloner och dessutom en burlesk fars och vitsig ordkomedi." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se