Ska vi dansa först? (1979)

Susanne, en levnadsglad 16-åring inlåter sig, mest av nyfikenhet, i ett erotiskt äventyr med en betydligt äldre man, som hänsynslöst utnyttjar henne. Hon blir gravid -- och olycklig. Hon vågar inte tala med sina föräldrar, som hon anser vara för stränga och gammalmodiga och som dessutom snart ska fira sin silverbröllopsdag. Susannes bekymmer gör henne stingslig och besvärlig hemma och hon grälar allt oftare med sin mamma. Under en utflykt tillsammans med hela familjen får Susanne blödningar. Hon förs till sjukhuset där läkarna konstaterar att hon fått ett missfall. Susanne är snart återställd och kommer hem igen. Nu kan mor och dotter närma sig varandra och på föräldrarnas silverbröllop är allt frid och fröjd.

Pressreaktion Svensk filmografi

"SKA VI DANSA FÖRST? har en behaglig vardagston med sitt långsamma berättartempo och sin positiva syn på människorna. Här är huvudpersonen Susanne, trots sin våghalsighet och sitt sexuellt provocerande uppträdande en i grunden bra flicka. Här är föräldrarna, nedslitna men pålitliga. Och här är inte minst kolonilotterna så grönskande gröna att en våldtäkt inte riktigt kan störa idyllen ens om den åtföljs av annat elände som havandeskap och missfall.

Konstigt nog känns filmen ändå inte kvävande eller förljugen utan ganska uppriktig i sin hyllning av kärnfamiljen och kolonilotten. Danmark är väl sånt." Gunilla Boëthius i Aftonbladet

"Det är en sympatisk film, fast lite för tunn och stillastående för att fängsla riktigt. Naturligtvis säger den indirekt en hel del om det samhälle där en alltför frimodig flicka riskerar att bli våldtagen.

Men framför allt lever den genom Lene Gürtlers tonårsporträtt och den fint återgivna vardagstonen som i viss mån kompenserar bristerna.

Ännu en av dessa danska småfilmer. Men man minns den gärna." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Susanne spelar ungflicksaktigt ut sin sexualitet. Spelet visar sig vara för högt.

Hon blir våldtagen.

Snart märker hon att hon blivit med barn.

Våldtäkten leder till kris men inte -- som i andra våldtäktsfilmer -- till undergång. Susanne kommer igenom, blir vuxen med en förmåga att älska sina människor på ett vuxet vis. Slutet är filmens enda verkliga kärleksscen, där hon kramar sin mor med en innerlighet som tidigare saknats.

Annette Olsen, som berättar om Susanne, gör det på ett sätt som ibland kan tyckas alltför idealiserat. Men hon har en tro på livets läkande krafter som känns ganska befriande i undergångsmärkta tider." Bernt Eklund i Expressen

"Anette Olsens SKA VI DANSA FÖRST? är en av många danska filmer på senare år som tagit upp ungdomsproblem, och även om de flesta av dem verkar vara gjorda av samma regissör i samma kök, så har den här ytterligare en dimension, nämligen att den mest av allt ser ut som en modern variant på 50-talets gamla undervisningsfilmer.

Det enda som fattas är studiematerial. Och om något i övrigt är värt att notera skulle det vara att filmens tre kvinnliga manusförfattare tagit en hygglig hämnd och lyckats med att framställa alla styckets manliga individer som mer eller mindre fåraktiga och oförstående." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se