Supersmart – Rune Ericson och Super-16

En artikel av
Per Sundfeldt, redaktör Svensk Filmdatabas
Rune Ericson

Vad har Kathryn Bigelows bombröjarfilm The Hurt Locker – som vann en Oscar för bästa film 2010 – gemensamt med Vilgot Sjömans Lyckliga skitar (1970) med bl.a. Solveig Ternström och Janne Carlsson?

Svar: de är båda fotograferade med Super-16-kameror som uppfanns på 1960-talet av den svenska filmfotografen Rune Ericson.

I Nationalencyklopedin står det att Ericson konstruerade Super-16 till just Sjömans ovan nämnda film men det är inte hela sanningen, även om det var den första långfilmen fotograferad på detta vis som hade premiär. I mitten av 1960-talet hade Ericson nämligen inlett ett samarbete med Mai Zetterling, och skulle komma att fotografera alla hennes svenska filmer från Nattlek (1966) och framåt. Det var när de planerade en långfilm tänkt att bli deras första tillsammans, men som aldrig blev av, som han kom på idén med Super-16. Filmen skulle spelas in på Island och 35 mm-kameror skulle vara för tunga för de tagningar de ville göra. Alternativet var 16 mm-kameror men då de ville göra en film i vidfilmsformat skulle det i sin tur betyda en kvalitetsförlust när de blev tvungna att först beskära normalbildsytan mellan perforeringarna på vanlig 16 mm-film och sedan blåsa upp den för användning i 35 mm-kopior.

Ericson insåg att man skulle kunna få ut mer av negativet genom att använda 16 mm-film som bara var perforerad på ena sidan, i en modifierad kamera som givits ett större bildfönster för att ta tillvara ytan på den operforerade sidan. På så sätt skulle man kunna göra film i vidfilmsformat med en bildkvalitet som inte stod långt efter 35 mm-filmens, trots att filmremsan man använder är betydligt smalare. Man skulle också därigenom spara rejält på råfilmskostnaden. Win-win!

Några år med experiment följde då Ericson fick assistans och stöd från laboratoriet Filmteknik och från Lars Svanberg på Svenska Filminstitutets avdelning för teknisk utveckling. Sedan blev Ericson kontaktad av Vilgot Sjöman. Denne hade nämligen hört talas om ”RuneScope”, som Ericsons kollegor kallade uppfinningen. Filmen Sjöman planerade skulle bl.a. spelas in i kajutan på en båt där huvudpersonen bodde och i en lastbil där han arbetade. Super-16 skulle vara perfekt för uppgiften. De lyckades övertala Sandrews att satsa på projektet, som alltså blev den färdiga filmen Lyckliga skitar, och under nervösa former filmade man med en prototyp – världens första Super-16-kamera. Efter det hände allt mycket fort och Super-16 började leva ett eget liv. Tidskriften American Cinematographer ägnade större delen av juninumret 1970 åt Super-16. Fotografen och filmaren Haskell Wexler besökte Ericson i Stockholm och dokumentärfilmaren Albert Maysles hörde av sig, liksom företrädare för kameratillverkare och laboratorier i olika delar av världen. Alla var plötsligt intresserade av Super-16 men det tog naturligtvis ett tag att komma tillrätta med diverse barnsjukdomar och att få tillverkare av råfilm, kameror och annan teknisk utrustning samt laboratorier med på banan.

Rune Ericson blev så småningom generalagent för franska Aatons Super-16-kameror i Skandinavien. Han fortsatte även fotografera långfilmer och fortsatte uppfinna, bl.a. systemet 3-perf som gör att man kan utnyttja 35 mm-film mycket mer effektivt, men det är en annan historia. 2002 fick han under en ceremoni i Hollywood av Oscarsakademin ta emot en ”Award of Commendation” för sin uppfinning av Super-16.

Under åren har det gjorts en hel del långfilmer med denna typ av kamera, inte minst i Sverige, och utländska filmare förutom Kathryn Bigelow som tagit till sig Super-16 inkluderar Darren Aronofsky (The Wrestler, Black Swan), Mike Figgis (Farväl Las Vegas), Wes Anderson (Moonrise Kingdom), Apichatpong Weerasethakul (Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv) och Gaspar Noé (Irréversible).

(publicerad i november 2017)

Ett urval av svenska långfilmer som gjorts i Super-16

Klicka på titlarna för att läsa mer om filmerna i Svensk Filmdatabas

Läs mer