Varelserna (1966)

Originaltitel	Les créatures
Svensk premiärtitel	Varelserna
Samproduktionstitel	Varelserna (Sverige)
Distributionstitel	Die Geschöpfe (Västtyskland)

Regi	Agnès Varda
Manus	Agnès Varda
Producent	Mag Bodard
Produktionschef	Mag Bodard
Produktionsledare	Philippe Dussart Bo Jonsson
Foto	Willy Kurant
Musik	Pierre Barbaud
Arkitekt	Claude Pignot
Klippning	Jeanine Verneau Maria de Lourdes Osorio
Ljudtekniker	Jean Hamon
Regiassistent	Pierre Desagneaux Jacques Henri Barratier (som Jacques Barratier) Bernard Toublanc-Michel
Scripta	Elisabeth Rappeneau
Inspelningsledare	Bernard Toublanc-Michel
Kameraoperatör	William Lubtchansky
B-foto	Jean Orjollet
Stillbildsfoto	Marilou Parolini
Orkester	Ensemble Instrumental Contemporain de Musique de Paris
Orkesterledare	Konstantin Simonovitch
Exekutör	Jean-Claude Bernede (cello)
Rekvisita	Joseph Gerhard
Smink	Carita
Mixning	Jean Maumont

Catherine Deneuve	Mylène Piccoli
Michel Piccoli	Edgar Piccoli, hennes man, författare
Eva Dahlbeck	Michèle Quellec, hotellvärdinna
Marie-France Mignal	Viviane Quellec, hennes syster
Bernard Lajarrige	Doktor Desteau, Michèles älskare
Lucien Bodard	Monsieur Ducasse, ingenjör
Jeanne Allard	Henriette, affärsägarinna
Joelle Gozzi	Suzon, hennes dotter
Pierre Danny	Max Picot, klädeshandlare
Louis Falavigna	Pierre Roland, klädeshandlare
Roger Dax	Gamle Quellec, systrarnas far
Nino Castelnuovo	Jean Modet, elektriker, Vivianes vän
Britta Pettersson	Lucie de Montyon, en flicka i byn
Robert Ganachaud	Simon, Henriettes son
Marie Thérèse Gervier	Danny, en flicka

Produktionsbolag	Mag Bodard-Parc Film
	Madeleine Films
	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB
Laboratorium	Compagnie des Travaux Mécanique
	Société Générale de Travaux Cinématographiques SA (GTC)

Författaren Edgar Piccoli, en man i sina bästa år, älskar a- tt köra fort. Farten inspirerar honom till nya idéer. Hans hustru Mylène ber honom förgäves sakta in. Bilen kör av vä- gen och krossas. Mylène förlorar talförmågan, Edgar bär ett stort ärr i pannan till minne av olyckan.

Paret slår sig ned i ett övergivet fort på en ö utanför Bret- agnes kust. Edgar börjar arbeta på en roman. Mylène sköter om honom och älskar honom förbehållslöst. Under sina promen- ader på ön och vid ärenden till marknaden lär Edgar känna traktens befolkning. Två ambulerande textilvaruförsäljare, Max och Pierre, överfaller en dag Edgar utanför fortet när han försökt blanda sig i deras mellanhavande. Nästa dag hit- tar han fyra lakan och en död katt vid ingången. Han tar med sig katten till ett hotell för att spåra ägaren och träffar Michèle Quellec. Hon sköter hotellet åt sin rullstolsburna far. Fadern är en hätsk gamling som inte vill finna sig i att någon annan tar över styret. Den döda katten visar sig ha en liten metallknapp fastsatt på kroppen.

Intrigen i Edgars roman börjar ta form och verklighet och föreställningar smälter oupplösligt samman i science fictio- n.

En pensionerad ingenjör, Ducasse, bor i ett avsides beläget tornhus på ön. Han mottar mystiska försändelser sjöledes och besöks av de bägge tonårsflickorna Suzon och Danny. Flickor- na hjälper honom att smuggla ut metallknapparna bland folket i trakten. Knapparna är försedda med batterier och ger Duca- sse möjlighet att under en minut påverka bärarna så att der- as drifter och aggressioner bryter igenom det konventionella beteendet.

Max och Pierre hjälper Edgar att ta sig in i tornet där han påträffar det elektroniskt välutrustade kontrollrum varifrån Ducasse försöker styra människorna. Ingenjören infinner sig och föreslår författaren ett spel om folket på ön. Om förfa- ttaren förlorar kommer Ducasse att förgöra Mylène. Edgar ac- cepterar och spelet börjar på ett stort schackbräde där de berörda personerna står uppställda. Dragen bestäms med tärn- ingsslag och resultatet kan beskådas i en tv-skärm.

Då figurerna drabbas av det elektromagnetiska fältet färgas bilden röd. Edgar kämpar för kärleken och förtroendet, Ducas- se för hatet och förgörelsen. Spelet leder till flera bittra uppgörelser mellan de påverkade, bl. a. dödar den ene klädes- handlaren den andre efter ett bankrån. Då Ducasse är i färd med att offra Suzon åt gubben Quellec slår Edgar sönder spe- let och apparaturen i kontrollrummet. Under den följande striden kastar han ned Ducasse från tornets terrass. En tid- ning meddelar samtidigt att ingenjören begått självmord.

Mylène föder en son och återfår under förlossningen talför- mågan. Makarnas lycka är fullständig.

Censurnummer	104878
Datum	1966-10-11
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2515 meter

Bildformat	2.35:1 (Franscope)
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit och färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2515 meter
Längd i minuter	92 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Två av huvudstadstidningarnas kritiker gav besked om filmens misslyckande vid Venedigfestivalen hösten 1966 och om den nedklippning Agnès Varda därefter företog. Ingen kritiker lät sig suggeras av historiens "pusselartade komplikationer" men samtliga tog fram filmens positiva egenskaper. Beträffande idéinnehållet gick meningarna starkt isär.

Jurgen Schildt erinrade i AB om att Sverige "med spänning och välbehag" mottagit Vardas två tidigare filmer. Men den tred- je var "en källa till rejäl besvikelse". Ur misslyckandet ville kritikern dock rädda Eva Dahlbecks insats. Schildt skrev:

"Det goda som kan sägas om Varda nu som förr är att hon har ett bril- jant fungerande kameraöga och att hennes bilder, tagna var för sig, är kräset och sensibelt modellerade. Men det hjälper inte den här gången: i hopfogat skick blir filmen substanslös och oklar och anspråksfull, ett halvspiritistiskt förvecklin- gsspel där Varda velat umgås med väsentligheter men i själva verket bara blåst rökringar i tomma luften.

Till det som skall räddas ur intigheten hör i alla fall Eva Dahlbeck (-). Hon spelar - med intelligens och självklarhet och total närvaro - hotellvärdinna vid Atlantkusten, kvinnan som får belysa den fullvuxna lidelsens ovana att gå hand i hand med resignationen. Agnès Varda har gjort bättre filmer, men det är ovisst om E- va Dahlbeck gjort sig bättre på film. Hon svarar för livet och den jordiska existensen i ett stycke som i övrigt envis- as att löpa till skogs med sina abstraktioner."

Göran O. Eriksson (DN) deklarerade att han "knappast sett någon film som så lyhört som "Varelserna" gestaltat en viss sorts litterära stämningar i bild, nämligen de som hän- ger samman med surrealismens romantiska arv - och på samma gång laddat bilderna med innebörder ur litteraturen". Eriks- son tyckte det var mycket vackert och hemlighetsfullt men samtidigt "på något sätt fruktlöst, en bildlyrik utan ord". Varda hade urholkat surrealismen på dess revolutionära inne- håll: "Agnès Varda har tagit upp surrealismens poetiska mat- erial, men berövat det all revolutionär mening, som om inte bara ondskan, utan också revolten mest var ett känsloläge, en färg över tillvaron. Hon har gjort alltsammans till pas- tisch. Den är rolig och fantasieggande, men inte mycket att bygga vidare på."

Jonas Sima (Expr) framhöll Eva Dahlbecks fina insats men tyckte för övrigt inte att filmen blivit bättre efter fö- rkortningen: "Friseringen av "Varelserna" har dessvärre inte lockat fram några dolda kvaliteter eller gjort historien rim- ligare. Varda skall ha varit angelägen om denna film, men det kan inte hjälpas att jag finner den gruvligt affekterad. "Va- relserna" är ett tekniskt snyggt och ambitiöst fiasko, det är nog bleka sanningen."

Carl Henrik Svenstedt (SvD) trodde att Agnès Varda råkat ut för "den speciella form av konstnärligt missnöje som följer av nästan odelade framgångar" och såg det som "ett paradox- alt sundhetstecken att hon vågat misslyckas". Genom att an- knyta till den gamla Faustmyten om den skapande människans pakt med djävulen ville Varda, menade kritikern, på ett sym- boliskt plan ifrågasätta sitt verk. Svenstedt kommenterade: "Men Agnès Varda har alltså inte lyckats förmedla den här berättelsen så som den kunde förmedlats. Där det skulle var- it tvetydigheter och lömska glidningar mellan illusion och verklighet blir det nu bara kaos och förvirring. Hon har in- te nått den distans till sitt eget konstnärskap som varit en förutsättning. Det visar sig också att hennes personinstruk- tion av så pass rutinerade artister som Michel Piccoli och Eva Dahlbeck sviktar betänkligt; deras karaktärer förlorar sig i vaga antydningar."

Kommentar Svensk filmografi

Filmprojektet kom till stånd inom ramen för det 1965 ingång- na fransk-svenska coproduktionsavtalet. Av produktionskost- naden på ca 1.340.000 kronor svarade Sandrews för 35 procent. Agnès Varda hade gjort sig internationellt känd i mitten på 50-talet genom fotografiska arbeten och några prisbelönade poetiska dokumentärfilmer. Hon kallades "den nya (franska) vågens mormor". I Sverige distribuerades hennes två tidigare spelfilmer, "Cléo från 5 till 7" (18.2.1963) och "Min lycka" (18.12.1965).

Cathérine Deneuve och Michel Piccoli var kända franska skåd- espelare, Lucien Bodard - den ondskefulle ingenjören - var politisk författare och journalist med Kina och Ostasien som huvudintressen.

Exteriörerna togs huvudsakligen på ön Noirmoutier utanför Bretagnes kust. Interiörer togs i ateljéerna i Boulogne-Bil- lancourt utanför Paris. Inspelningen ägde rum hösten 1965 med start i september.

Efter den kraftiga kritiken vid Venedigfestivalen 1966 klipptes filmen om och vissa roller avlägsnades. Britta Pet- terssons insats blev i den nya versionen obetydlig och även Jacques Charrier försvann. I samband med en fransk kulturvecka hade filmen svensk premiär i Malmö tre och en halv månad innan den nådde Stockholm. Till premiären i Malmö hade Agnès Varda inbjudits. Publiken uteblev och i Stockholm togs filmen ned efter en dryg vecka.

Ateljéer i Boulougne-Billancourt	Paris	Frankrike
Noirmoutier	Vendée	Frankrike

Urpremiär	1966-09-03	Publicis Champs-Elysées	Paris	Frankrike	92 min
	1966-09-03	St. Germain	Paris	Frankrike	92 min
	1966-09-03	Vendome	Paris	Frankrike	92 min
Sverigepremiär	1966-10-14	Saga	Malmö		92 min
Stockholmspremiär	1967-02-01	Olympia	Stockholm		92 min
Cinemateksvisning	2014-10-17	Filmhuset	Stockholm	Sverige
	2014-10-17	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2014-10-17
Cinemateksvisning	2019-02-16	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2019-02-16
	2023-01-26		Stockholm	Sverige

Originaltitel	Come Ye Sons of Art
Kompositör	Henry Purcell	(1694)

Originaltitel	La Quincaillère de Chicago
Kompositör	Louiguy
Textförfattare	Albert Willemetz	(1956)
	Jean LaSeyeaux	(1956)

Agnès stränder (2008)

Varelserna (1966)

Bankrån

Bretagne

Coproduktion: fransk-svensk

Drömmar

Fransk film

Författare

Konstnärsskapet

Könsroller

Människokontroll

Ondskan

Sciencefictionfilm

Surrealism

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2521

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Omfång	38 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	3
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck