Grundfakta

Originaltitel Les créatures
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1966-10-14

Medverkande

Catherine Deneuve
Mylène Piccoli

Michel Piccoli
Edgar Piccoli, hennes man, författare

Eva Dahlbeck
Michèle Quellec, hotellvärdinna

Marie-France Mignal
Viviane Quellec, hennes syster

Bernard Lajarrige
Doktor Desteau, Michèles älskare

Lucien Bodard
Monsieur Ducasse, ingenjör

Visa alla medverkande

Handling

Författaren Edgar Piccoli, en man i sina bästa år, älskar a- tt köra fort. Farten inspirerar honom till nya idéer. Hans hustru Mylène ber honom förgäves sakta in. Bilen kör av vä-...

Visa hela handlingen

Press

Två av huvudstadstidningarnas kritiker gav besked om filmens misslyckande vid Venedigfestivalen hösten 1966 och om den nedklippning Agnès Varda därefter företog. Ingen kritiker lät sig...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Samproduktionstitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Medverkande

Catherine Deneuve Mylène Piccoli
Michel Piccoli Edgar Piccoli, hennes man, författare
Eva Dahlbeck Michèle Quellec, hotellvärdinna
Marie-France Mignal Viviane Quellec, hennes syster
Bernard Lajarrige Doktor Desteau, Michèles älskare
Lucien Bodard Monsieur Ducasse, ingenjör
Jeanne Allard Henriette, affärsägarinna
Joelle Gozzi Suzon, hennes dotter
Pierre Danny Max Picot, klädeshandlare
Louis Falavigna Pierre Roland, klädeshandlare
Roger Dax Gamle Quellec, systrarnas far
Nino Castelnuovo Jean Modet, elektriker, Vivianes vän
Britta Pettersson Lucie de Montyon, en flicka i byn
Robert Ganachaud Simon, Henriettes son
Marie Thérèse Gervier Danny, en flicka

Bolag

Handling

Författaren Edgar Piccoli, en man i sina bästa år, älskar a- tt köra fort. Farten inspirerar honom till nya idéer. Hans hustru Mylène ber honom förgäves sakta in. Bilen kör av vä- gen och krossas. Mylène förlorar talförmågan, Edgar bär ett stort ärr i pannan till minne av olyckan.

Paret slår sig ned i ett övergivet fort på en ö utanför Bret- agnes kust. Edgar börjar arbeta på en roman. Mylène sköter om honom och älskar honom förbehållslöst. Under sina promen- ader på ön och vid ärenden till marknaden lär Edgar känna traktens befolkning. Två ambulerande textilvaruförsäljare, Max och Pierre, överfaller en dag Edgar utanför fortet när han försökt blanda sig i deras mellanhavande. Nästa dag hit- tar han fyra lakan och en död katt vid ingången. Han tar med sig katten till ett hotell för att spåra ägaren och träffar Michèle Quellec. Hon sköter hotellet åt sin rullstolsbundne far. Fadern är en hätsk gamling som inte vill finna sig i att någon annan tar över styret. Den döda katten visar sig ha en liten metallknapp fastsatt på kroppen.

Intrigen i Edgars roman börjar ta form och verklighet och föreställningar smälter oupplösligt samman i science fictio- n.

En pensionerad ingenjör, Ducasse, bor i ett avsides beläget tornhus på ön. Han mottar mystiska försändelser sjöledes och besöks av de bägge tonårsflickorna Suzon och Danny. Flickor- na hjälper honom att smuggla ut metallknapparna bland folket i trakten. Knapparna är försedda med batterier och ger Duca- sse möjlighet att under en minut påverka bärarna så att der- as drifter och aggressioner bryter igenom det konventionella beteendet.

Max och Pierre hjälper Edgar att ta sig in i tornet där han påträffar det elektroniskt välutrustade kontrollrum varifrån Ducasse försöker styra människorna. Ingenjören infinner sig och föreslår författaren ett spel om folket på ön. Om förfa- ttaren förlorar kommer Ducasse att förgöra Mylène. Edgar ac- cepterar och spelet börjar på ett stort schackbräde där de berörda personerna står uppställda. Dragen bestäms med tärn- ingsslag och resultatet kan beskådas i en tv-skärm.

Då figurerna drabbas av det elektromagnetiska fältet färgas bilden röd. Edgar kämpar för kärleken och förtroendet, Ducas- se för hatet och förgörelsen. Spelet leder till flera bittra uppgörelser mellan de påverkade, bl. a. dödar den ene klädes- handlaren den andre efter ett bankrån. Då Ducasse är i färd med att offra Suzon åt gubben Quellec slår Edgar sönder spe- let och apparaturen i kontrollrummet. Under den följande striden kastar han ned Ducasse från tornets terrass. En tid- ning meddelar samtidigt att ingenjören begått självmord.

Mylène föder en son och återfår under förlossningen talför- mågan. Makarnas lycka är fullständig.

Censur / granskning

Censurnummer 104878
Datum 1966-10-11
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Originallängd 2515 meter


Tekniska fakta

Bildformat 2.35:1 (Franscope)
Ljudsystem Optisk mono
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2515 meter
Längd i minuter 92 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Två av huvudstadstidningarnas kritiker gav besked om filmens misslyckande vid Venedigfestivalen hösten 1966 och om den nedklippning Agnès Varda därefter företog. Ingen kritiker lät sig suggeras av historiens "pusselartade komplikationer" men samtliga tog fram filmens positiva egenskaper. Beträffande idéinnehållet gick meningarna starkt isär.

Jurgen Schildt erinrade i AB om att Sverige "med spänning och välbehag" mottagit Vardas två tidigare filmer. Men den tred- je var "en källa till rejäl besvikelse". Ur misslyckandet ville kritikern dock rädda Eva Dahlbecks insats. Schildt skrev:

"Det goda som kan sägas om Varda nu som förr är att hon har ett bril- jant fungerande kameraöga och att hennes bilder, tagna var för sig, är kräset och sensibelt modellerade. Men det hjälper inte den här gången: i hopfogat skick blir filmen substanslös och oklar och anspråksfull, ett halvspiritistiskt förvecklin- gsspel där Varda velat umgås med väsentligheter men i själva verket bara blåst rökringar i tomma luften.

Till det som skall räddas ur intigheten hör i alla fall Eva Dahlbeck (-). Hon spelar - med intelligens och självklarhet och total närvaro - hotellvärdinna vid Atlantkusten, kvinnan som får belysa den fullvuxna lidelsens ovana att gå hand i hand med resignationen. Agnès Varda har gjort bättre filmer, men det är ovisst om E- va Dahlbeck gjort sig bättre på film. Hon svarar för livet och den jordiska existensen i ett stycke som i övrigt envis- as att löpa till skogs med sina abstraktioner."

Göran O. Eriksson (DN) deklarerade att han "knappast sett någon film som så lyhört som "Varelserna" gestaltat en viss sorts litterära stämningar i bild, nämligen de som hän- ger samman med surrealismens romantiska arv - och på samma gång laddat bilderna med innebörder ur litteraturen". Eriks- son tyckte det var mycket vackert och hemlighetsfullt men samtidigt "på något sätt fruktlöst, en bildlyrik utan ord". Varda hade urholkat surrealismen på dess revolutionära inne- håll: "Agnès Varda har tagit upp surrealismens poetiska mat- erial, men berövat det all revolutionär mening, som om inte bara ondskan, utan också revolten mest var ett känsloläge, en färg över tillvaron. Hon har gjort alltsammans till pas- tisch. Den är rolig och fantasieggande, men inte mycket att bygga vidare på."

Jonas Sima (Expr) framhöll Eva Dahlbecks fina insats men tyckte för övrigt inte att filmen blivit bättre efter fö- rkortningen: "Friseringen av "Varelserna" har dessvärre inte lockat fram några dolda kvaliteter eller gjort historien rim- ligare. Varda skall ha varit angelägen om denna film, men det kan inte hjälpas att jag finner den gruvligt affekterad. "Va- relserna" är ett tekniskt snyggt och ambitiöst fiasko, det är nog bleka sanningen."

Carl Henrik Svenstedt (SvD) trodde att Agnès Varda råkat ut för "den speciella form av konstnärligt missnöje som följer av nästan odelade framgångar" och såg det som "ett paradox- alt sundhetstecken att hon vågat misslyckas". Genom att an- knyta till den gamla Faustmyten om den skapande människans pakt med djävulen ville Varda, menade kritikern, på ett sym- boliskt plan ifrågasätta sitt verk. Svenstedt kommenterade: "Men Agnès Varda har alltså inte lyckats förmedla den här berättelsen så som den kunde förmedlats. Där det skulle var- it tvetydigheter och lömska glidningar mellan illusion och verklighet blir det nu bara kaos och förvirring. Hon har in- te nått den distans till sitt eget konstnärskap som varit en förutsättning. Det visar sig också att hennes personinstruk- tion av så pass rutinerade artister som Michel Piccoli och Eva Dahlbeck sviktar betänkligt; deras karaktärer förlorar sig i vaga antydningar."

Kommentar Svensk filmografi

Filmprojektet kom till stånd inom ramen för det 1965 ingång- na fransk-svenska coproduktionsavtalet. Av produktionskost- naden på ca 1.340.000 kronor svarade Sandrews för 35 procent. Agnès Varda hade gjort sig internationellt känd i mitten på 50-talet genom fotografiska arbeten och några prisbelönade poetiska dokumentärfilmer. Hon kallades "den nya (franska) vågens mormor". I Sverige distribuerades hennes två tidigare spelfilmer, "Cléo från 5 till 7" (18.2.1963) och "Min lycka" (18.12.1965).

Cathérine Deneuve och Michel Piccoli var kända franska skåd- espelare, Lucien Bodard - den ondskefulle ingenjören - var politisk författare och journalist med Kina och Ostasien som huvudintressen.

Exteriörerna togs huvudsakligen på ön Noirmoutier utanför Bretagnes kust. Interiörer togs i ateljéerna i Boulogne-Bil- lancourt utanför Paris. Inspelningen ägde rum hösten 1965 med start i september.

Efter den kraftiga kritiken vid Venedigfestivalen 1966 klipptes filmen om och vissa roller avlägsnades. Britta Pet- terssons insats blev i den nya versionen obetydlig och även Jacques Charrier försvann. I samband med en fransk kulturvecka hade filmen svensk premiär i Malmö tre och en halv månad innan den nådde Stockholm. Till premiären i Malmö hade Agnès Varda inbjudits. Publiken uteblev och i Stockholm togs filmen ned efter en dryg vecka.

Inspelning

Ateljéerna i Boulogne-Billancourt, Paris. Ön Noirmoutier utanför Bretagnes ku- st.

Visningar

Stockholmspremiär 1967-02-01 Olympia Stockholm 92 min
Sverigepremiär 1966-10-14 Saga Malmö 92 min
Urpremiär 1966-09-03 Publicis Champs-Elysées Paris Frankrike 92 min
1966-09-03 St. Germain Paris Frankrike 92 min
1966-09-03 Vendome Paris Frankrike 92 min

Musikstycken

Originaltitel Come Ye Sons of Art
Kompositör Henry Purcell (1694)


Originaltitel La Quincaillère de Chicago
Kompositör Louiguy
Textförfattare Albert Willemetz (1956)
Jean LaSeyeaux (1956)


Ämnesord

Bankrån
Bretagne
Coproduktion: fransk-svensk
Drömmar
Fransk film
Författare
Konstnärsskapet
Könsroller
Människokontroll
Ondskan
Sciencefictionfilm
Surrealism

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2513


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv Neutral bakgrund
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Omfång 38 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 3
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?