Lars Forsberg

Svensk regissör (filmer 1966-1991), journalist. Född Lars Nils Forsberg i Gävle. Avled i Göteborg.

-

Lars Forsberg hade gjort en smålustig kortfilm, Slut (1966) om en ung man som tröttnar på sin pratsamma hustru och lämnar henne på en kobbe i Bohusläns skärgård, innan han långfilmsdebuterade med Jänken (1970)efter Märta Weiss debutroman. Den handlar om Inger, en ung kvinna som blir med barn med en tillfällig besökare från USA. Han försvinner ur handlingen, in träder istället hennes kille Maskot, som först gör slut på grund av otroheten men senare flyttar in till henne. Han jobbar på en bilverkstad, är aggressiv och våldsbenägen. Barnskrik på natten gör honom rasande; han skriker och gormar över den lilla "jänken." När Inger vid ett tilllfälle har lämnat barnet ensamt med Maskot har det blåmärken, det är uppenbart att Maskot slagit honom.

Som karaktär är Inger vilsen och osäker. Det trots hon ibland mobiliserar -  mer mot den tjatiga modern än mot Maskot, som hon är rädd för - går snabbt över. Hon ger intryck av att vara född förlorare. En TV-film som Lars Forsberg gjorde senare hette just Förlorarna (1973) och var i samma anda som Jänken.

Till slut tvingas Inger att adoptera bort sin son. Hon drömmer om att åka till USA men har inte pengar. Efter ett inbrott i tobaksaffären där hon arbetar, avslöjas Maskot och hans polare som inbrottstjuvar. Kameror och annat som Maskot förvarat i Ingers lägenhet utan att hon anat något är stöldgods. Hon åtalas för häleri, men under rättegången kan hon inte försvara sig, hon förblir i stort sett ordlös.

Jänken berättar indirekt om klassamhället och mer direkt om det sjaskiga liv som levs på samhällets botten, men är inte minst en film om språklöshet. Den som inte har språket reder sig dåligt i mötet med folk högre upp i den sociala hierarkin. Jänken låg tematiskt rätt i tiden och fick mycket gott betyg av kritikerna. Anita Ekström i rollen som Inger fick en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll.

Någon mer långfilm blev det inte för Forsberg, däremot gjorde han under de följande tjugo åren en rad TV-filmer, oftast med ett socialt patos i botten. Den ovan nämnda Förlorarna handlar om en tonårskille som flyr kärlekslösheten i hemmet, med en ofta apatisk mamma och en grälsjuk pappa, hamnar bland kriminella ungdomar och rånar en fyllgubbe. Forsbergs sista film Svidande affärer gjordes 1991 och berättar om en man med enkelt ursprung som med smartness jobbar sig upp och hamnar bland finanshajar som lurar honom, och sen är han tillbaka i slummen igen. Filmen slutar med att han spränger sig i luften utanför en lyxig herrgård där de festklädda gästerna förväxlar knallen med ett intro till det efterföljande fyrverkeriet.

I kortfilmen Kulstötaren avviker Forsberg från sitt vanliga sociala tema. Den handlar om en idrottsplatsvaktmästare, nu åldrad, som i ungdomen höll klubbrekordet i kula med dryga 14 meter. I en klubbmatch får han hoppa in som reserv och stöter över 32 meter, tio meter längre än världsrekordet, men nästan ingen ser det, publiken har redan gått hem. Man kan tolka den som att tillvaron är havande med möjligheter som ingen kan ana.

Gunder Andersson (2011)