Einar Hanson

Media (2)



Svensk skådespelare. Född i Västerås. Död i Santa Monica, Kalifornien, USA.

-

Einar Hanson var skådespelaren som i unga år fick framgångar först i Sverige och därefter i Hollywood under stumfilmsepokens sista år, men förolyckades samma år som den första ljudfilmen kom. Han hade ingen formell teaterutbildning utan började direkt med smärre roller vid flera kringresande teatersällskap, en vanlig företeelse kring 1920. När Carl Barcklind 1919 gjorde den första filmatiseringen av Strindbergs "Hemsöborna" fick Hanson fick en mindre roll, som Idas fästman. Filmen fick ingen vidare kritik och Hansons insats gick obemärkt förbi.

1922 skulle Mauritz Stiller ge sig i kast med en annan känd roman, Selma Lagerlöfs "En herrgårdssägen" som fick titeln Gunnar Hedes saga. Titelrollen var först vikt för Lars Hanson - som delade efternamn men ej var släkt med Einar - men Stiller fann honom för viril för rollen, en ung man som helst vill spela fiol och som drabbas av minnesförlust efter att ha blivit skadad i en snöstorm. Einar Hanson med sitt veka, känsliga utseende passade bättre, vilket även kritiken tyckte. I övrigt var kritikerna mycket ambivalenta inför filmen. Stiller hade tagit sig mycket stora friheter gentemot originalet och Lagerlöf ville egentligen inte godkänna filmen.

Ingen stjärna i boken för Stiller alltså, men ett stort genombrott för Einar Hanson, som snabbt fick en rad huvudroller i andra svenska filmer. Först kom Gustaf Molanders genombrottsfilm Mälarpirater (1923) efter Sigfrid Siwertz roman. Där spelade Einar en av de tre skolpojkspiraterna. Samma år fick han större roller i veteranerna John W. Brunius Johan Ulfstjerna och Ivan Hedqvists Livet på landet följt av två mindre uppmärksammade filmer av Molander och Gustaf Edgren, 33.333 och Skeppargatan 40.

Fem huvudroller på två år. Einar Hanson syntes i spalterna och uppmärksammades även utomlands. Danska regissörerna Lau Lauritzen och A.W. Sandberg gav honom roller och i samband med att Stiller fick G.W. Pabst att engagera Greta Garbo för Den glädjelösa gatan (Die freudlose Gasse, 1925) fick även Einar Hanson en större roll.

Detta var en från början internationellt uppmärksammad film och Hanson skrev därefter kontrakt med Metro i Hollywood, dit Stiller kommit ett par månader tidigare. Där fick han omedelbart en roll i danske regissören Svend Gades Hennes kungarike (Into Her Kingdom), följd av roller i sina sammanlagt åtta Hollywoodfilmer mot storheter som Clara Bow, Gary Cooper och Ystadsfödda Anna Q. Nilsson, samt mot Pola Negri i Stillers En kvinnas bekännelse (The Woman on Trial), gjord för Paramount 1927.

Det var också tänkt att Stiller skulle regissera Hanson i filmen, Ned med vapnen (Barbed Wire), återigen med Pola Negri, men Stiller fick samarbetsproblem och var dessutom sjuk. Den idag okände regissören Rowland V. Lee tog över. Filmen blev ingen framgång.

Strax efter inspelningens slut dog Einar Hanson i en bilolycka efter att ha bevistat en tillställning med Stiller och Garbo. Ett tragiskt slut efter en kort men intensiv karriär i fyra länder. Han skulle just fylla 28 år.

Bengt Forslund (2015)