Originaltitel | Mannen som alla ville mörda |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1940-03-01 |
Rune Carlsten
direktör Vilhelm Gerner
Ullastina Rettig
Elsa Gerner, Vilhelms hustru
Helfrid Lambert
fru Wahlbeck, Elsas mor
Mimi Pollak
fröken Erna Lossow, Gerners sekreterare
Georg Løkkeberg
Gunnar Hammer, ingenjör
Olle Florin
Jessing, läkare
Den rike finansmannen Vilhelm Gerner är en benhård affärsman. Med hjälp av ett förfalskat telegram sätter han igång en aktiespekulation, som ger honom en miljonförtjänst men ruinerar...
Stockholmsrecensenterna var minst av allt entydiga i sina omdömen om filmen. Alla tyckte det var uppmuntransvärt att en svensk producent och regissör äntligen försökte sig på en...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Foto | |
Musik | |
Arkitekt | |
Ljudtekniker | |
Musikarrangör | |
Kläder |
|
Förtexter |
Rune Carlsten | direktör Vilhelm Gerner | ||
Ullastina Rettig | Elsa Gerner, Vilhelms hustru | ||
Helfrid Lambert | fru Wahlbeck, Elsas mor | ||
Mimi Pollak | fröken Erna Lossow, Gerners sekreterare | ||
Georg Løkkeberg | Gunnar Hammer, ingenjör | ||
Olle Florin | Jessing, läkare | ||
Knut Lambert | Smith, bankdirektör | ||
Georg Fernquist | Ragnar Grå, disponent | ||
Hugo Tranberg | kriminalkommissarien | ||
Ludde Juberg | landsfiskal Mörk | ||
George Thunstedt | Ask, kriminalreporter, kallad Masen | ||
Henrik Schildt | Hagen, kriminalkonstapel, fingeravtrycksexpert | ||
- | Ej krediterade: | ||
Tryggve Larssen | Berger, konsthandlare | ||
Holger Sjöberg | redaktionssekreteraren |
Produktionsbolag | Centralfilm | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Fribergs Filmbyrå | 1940 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
Den rike finansmannen Vilhelm Gerner är en benhård affärsman. Med hjälp av ett förfalskat telegram sätter han igång en aktiespekulation, som ger honom en miljonförtjänst men ruinerar hans vänner Smith och Grå, så att den förre begår självmord.
Hans brutalitet går även ut över hans unga hustru Elsa, som träget uppvaktas av ingenjör Gunnar Hammer, vilken mer och mer genomskådar hennes situation.
En dag kallas polisen till Gerners villa. Han har hittats död, skjuten i bröstet med sin egen pistol från vapensamlingen på väggen. Inga fingeravtryck.
Det visar sig snart att minst sju personer kan ha varit villiga att ta en risk för att mörda Gerner: hans hustru Elsa, Elsas mor som bor hos dem, ingenjör Hammer, Gerners privatsekreterare Erna, som känner till hans hemliga banktransaktioner utomlands och har fullmakt att där disponera över hans tillgodohavanden, Grå, som han ruinerat, samt ytterligare två personer i hans närhet.
Sammanhanget klarnar heller inte när den ene efter den andre själv anger sig som mördaren på ett sådant sätt att alla bekännelser upphäver varandra. Endast sekreteraren Erna nekar envist.
Tack vare en klipsk journalist hittar man äntligen ett framkomligt spår, och vid en rekonstruktion i allas närvaro avslöjas att Gerner dött av ett vådaskott i samband med att han sysslade med sin vapensamling.
Det blir också den officiella förklaringen. Men i själva verket är det inte hela förklaringen. Det finns verkligen en mördare: konsthandlaren Berger, far till Gerners hustru Elsa.
Censurnummer | 61052 |
---|---|
Datum | 1940-02-12 |
Originallängd | 2654 meter |
Kommentar | Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0, 0. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Petersen-Poulsen, AGA-Baltic |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2654 meter |
Längd i minuter | 97 min |
Akter | 6 rullar |
Dialogspråk |
|
Stockholmsrecensenterna var minst av allt entydiga i sina omdömen om filmen. Alla tyckte det var uppmuntransvärt att en svensk producent och regissör äntligen försökte sig på en kriminalfilm, i detta fall en kriminalkomedi. Alla berömde även Axel Kiellands nyligen spelade pjäs, vilken O R-t i DN hade i gott minne från föreställningen i Oslo, där den haft premiär 1.1.1938. Men "Mannen som alla ville mörda är en mycket klen film. (-) När man nu fick se pjäsen som svensk film hade den fullständigt förlorat alla sina kvaliteter. (-) I en kriminalpjäs är det självfallet särskilt nödvändigt att de avgörande scenerna äro väl genomarbetade. Det går inte an att klara undan dem så lättvindigt som här. Men det ledsammaste var dock det sätt varpå manuskriptet iscensatts. Hr Bornebusch lär personligen vara en älskvärd, sympatisk och vinnande människa. Det måste bero därpå att han ständigt anförtros den ena spelfilmen efter den andra. Åtminstone är det svårt att trots bästa vilja upptäcka någon annan orsak. Bornebusch har gjort flera goda kortfilmer, men han har tydligen ingen av de regissörsförutsättningar vilka böra krävas av den som gör en spelfilm."
Även Edg i SocD är kritisk mot Bornebusch som regissör, medan däremot Roderick i SvD säger om filmen att "den äger knappast elegans men onekligen en viss rapphet i regien". Filmson i AB kallar den ett "folklustspel" och säger att "en kriminalfilm fordrar bättre handlag för att bli njutbar".
Crick i NDA är den mest positive. Han säger att filmen är "en stundtals riktigt spännande kriminalfilm, som också ger plats för skratt. Och den har kultur."
Bäst kritik av skådespelarna får Mimi Pollak, om vilken Filmson skriver: "Hon är inte bara bäst i den här filmen utan överlägsen många svenska filmstjärnor."
Filmen var resultatet av ett svenskt-norskt filmsamarbete, som dock i huvudsak inskränkte sig till att filmen inspelades på en norsk ateljé och med norska skådespelare i ett par viktiga roller. Författaren Axel Kielland (1907–1963) var också norrman.
Producenten var däremot svensk, Centralfilm, ett bolag bakom vilket stod regissörens bror Erland Bornebusch (1909--1959) i Varberg. Bolaget hade veterligt ingen annan verksamhet och återkom aldrig som filmproducent.
Filmen blev ett stort ekonomiskt fiasko och innebar i praktiken slutet på Arne Bornebuschs (1905--1973) bana som spelfilmsregissör.
Inspelningen av filmen startade den 30 november 1939, samma dag som finsk-ryska vinterkriget bröt ut, och avslutades i januari 1940. Representant för den norske samarbetspartnern var regissören Leif Sinding, senare chef för det av nazisterna efter den 9 april 1940 upprättade Statens Filmdirektorat. Han var sedan tidigare en bitter fiende till Arne Bornebusch och satte in sin auktoritet på att filmen, som blivit godkänd av norsk censur en av de sista dagarna i mars 1940, inte skulle få visas i Norge. Senare under våren 1941 lyckades emellertid Kr. Aamot, chef för Oslo kommunale kinematografer, få filmen frisläppt och i december 1940 hade den premiär i Oslo under titeln Mannen som alle ville myrde. Den blev ett stort fiasko och togs tämligen omgående bort från premiärbiografen.
1939-11-30 | 1940-01 | |||||
Norsk Films ateljé | Jar, Oslo | Norge |
Sverigepremiär | 1940-03-01 | Skandia | Stockholm | Sverige | 97 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1940-03-01 | Skandia | Stockholm | Sverige | 97 min |
Originaltitel | Henne du älskar | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1935) |
Textförfattare | Karl Gerhard | (1935) |
Originaltitel | Madonna från Santa Fé | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1938) |
Textförfattare | Jokern | (1938) |
Originaltitel | Så blå som himlen var då | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1938) |
Textförfattare | Jokern | (1938) |
Originaltitel | Säg det i toner | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1929) |
Textförfattare | Karl-Ewert | (1929) |
Affärskretsar |
Börsspekulation |
Mordintrig |
Självmord |
Vapensamling |
Vådaskott |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2654 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2651 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | J. Olsén litogr.anst. |
Affischdesign | Eric Rohman |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | J. Olsén litogr.anst. |
Affischdesign | Eric Rohman |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Byggd på Axel Kiellands kriminalpjäs med samma namn. |
Omfång | 16 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Mannen som alle vilde myrde. |
Omfång | 15 s. |
Språk | Norska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 180 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|