Maskot (1982)

Originaltitel	Kabala
Svensk premiärtitel	Maskot

Regi	János Rósza
Manus	István Kardos
Foto	Elemér Ragályi
Musik	Levente Szörényi

Júlia Nyakó (som Juli Nyakó)	Maskot
Zoltán Jakab	Stickan
Dezső Garas	fadern
Cecília Esztergályos	modern
Róbert Koltai	moderns nye make
Enikö Tóth	faderns fästmö
János Bán	Zoli
Ottilia Borbáth	trädgårdsmästaren
István Fazekas
Ersébet Gaál
Lászlo Paál
Miklós B. Székely

Produktionsbolag	Mafilm -- Objektiv Studio
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet

Tonårsflickan Maskot och hennes lillebror Stickan hamnar hos varsin förälder vid skilsmässan. De gör båda ivriga försök att få föräldrarna att försonas men misslyckas. Stickan dras in på brottets bana och placeras på ett skolhem efter ett misslyckat inbrottsförsök. Maskot hjälper sin lillebror att fly.

Censurnummer	124916
Datum	1984-08-24
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2658 meter
Kommentar	Aktlängder: 574-561-546-515-462 = 2658 meter.

Bildformat	Vidfilm
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color

Pressreaktion Svensk filmografi

"Säkert har regissören Janos Rósza en gång varit socialarbetare. Detaljerna är svidande säkert inprickade. Rakt igenom filmen finns också en underliggande samhällskritik.

Den riktas inte bara mot beskäftiga myndighetspersoner som tror att tvångsåtgärder kan uppfostra bort två avvisade barns protester, utan också mot en äldre generation som varken orkar formulera sig eller ingripa.

"Maskot" ger också en mycket intressant bild av Ungern. För upphovsmannen har i lika hög grad varit fascinerad av att skildra Budapest undervegetation. Han låter de två syskonen vandra runt bland svartabörshandlare, halvslum och ett sextiotalsliknande ungdomsuppror. Här saknas varken våldtäkter eller ett antal mindre nogräknade individer.

"Maskot" tappar ibland i hastighet och förtätning när kameran njutningsfullt ligger kvar på sniffande tonåringar på madrasser och halvklädda människor som stönar "Får man aldrig knulla ifred"." Ingvar von Malmborg i Aftonbladet

"Utmärkande för "Maskot" är annars en speciell ungersk berättarstil, som på ett välgörande sätt avstår från att dröja vid och suga på sina effekter.

Trots att här finns många dramatiska avsnitt från våldtäkt till misshandel, från våldsam död till djupaste vuxensvek, besitter "Maskot" en form av stillsamhet.

Den arbetar i enlighet med den skenbara paradoxen att människor lyssnar mer intensivt på den som viskar än på den som skriker.

En plötslit örfil, ett kort ögonkast, en liten replik, klara och rena bilder: "Maskots" medvetet frammejslade enkelhet är dess styrka.

I den styrkan inbegrips också dess förmåga att utan moraliserande tonfall skildra Maskot och Stickans uppfinningsrika livsvilja och deras föräldrar som rörande hjälplösa offer för föreställningen att ett upplöst äktenskap också löser upp ett gemensamt föräldraansvar." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Snart nog förvandlas filmen till en rapport om två ungars försök att överleva i Budapests undre värld. Det är en livfull rapport om liv och överlevande, även om man har en känsla av att regissören János Rósza ser misären med en främlings ögon. Den grundläggande familjekonflikten tenderar också att hamna i skuggan för det sociala "reportaget".

Trots detta är "Maskot" ännu ett exempel på vitaliteten i den ungerska filmen. Den spelar upp en tragedi med giltighet i alla länder -- och i sin skildring av en tillvaro i mörker visar upp två unga aktörer av anmärkningsvärd lyskraft." Bernt Eklund i Expressen

"Även om Maskot med sin överlastade historia om två skilsmässosyskons öden och äventyr i Budapest avviker något från huvudströmmen av ungersk film av i dag så gör den det inte i den utsträckningen att den känns särdeles angelägen.

Regissören János Rózsa, som tidigare bland annat gjort den i Sverige visade Söndagsdöttrar, berättar på ett ganska kantigt sätt, som möjligen är tänkt att skapa en dokumentär effekt, om de två syskonens utfärd till det ungerska samhällets skuggsida. Genom skiftande miljöer driver han ett grumligt outtalad tes om föräldraansvar men är alldeles för rapsodisk och lysten på äventyrligheter för att få ut något annat ur sin film än att det är synd om skilsmässobarn. Möjligen medveten om sina berättarproblem avslutar Rózsa med ett klichéartat människooffer, men det ger bara filmen ytterligare en skjuts bort från de meningsfulla frågeställningarna." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Sverigepremiär	1986-03-07	Filmstaden	Stockholm	Sverige	97 min

DK Drama

DK Relationer, Samliv

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	5
Färg papper	2
Dia	7
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck