s/y Glädjen (1989)

Media (3 st)

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	s/y Glädjen
Svensk premiärtitel	s/y Glädjen
Distributionstitel	S/Y Gleden (Norge)

Regi	Göran Du Rées
Manus	Göran Du Rées Inger Alfvén
Producent	Anders Birkeland Börje Hansson
Produktionsledare	Johan Clason
Foto	Henrik Paersch
Musik	Göran Lagerberg Jan Radesjö
Scenograf	Anna Skagerfors
Klippning	Thomas Holéwa Åsa Lindgren-Dawidsson (som Åsa Lindgren)
Ljudtekniker	Wille Peterson-Berger Jean-Frédéric Axelsson Klas Engström
Regiassistent	Lena Koppel
Scripta	Lena Koppel
Produktionskoordinator	Gabriella Seward
Inspelningsledare	Lars Blomgren
Produktionsassistent	Jörgen Bergmark
Rollsättare	Olle Westholm Kerstin Hagström
Efterarbetsansvarig	Kaska Petras
B-foto	Torbjörn Andersson
Stillbildsfoto	Göran Hallberg
Specialeffekter, foto	Gustaf Mandal
Elektriker	Ted Lindahl Bengt Lundgren
Elassistent	Göran Hallberg
Passare	Lars "Loa" Ahlander Bengt Lundgren
Ljussättare	Hans Rinning
Negativklippning	Susanne Lund
Scenografiassistent	Olle Isaksson
Snickare	Jan Eriksson Gunnar Edvardsson
Dekormålare	Teddy Holm Bengt Svedberg
Rekvisita	Pontus Lindblad Palle Sonesson
Kläder	Görel Engstrand
Maskör	Agneta Lindqvist-Widin
Klädassistent	Ellen Hedberg
Mixning	Lars Lundberg
Övrig medarbetare	Björn Wrange Sten Hedeby Nils Rahm Bosse Brattström Jonas Holéwa Yvonne Brax-Kjellström Monica Sparby Thore Soneson
Affischdesign	Jocke Tuomaala

Lena Olin	Annika
Stellan Skarsgård	Klas
Viveka Seldahl	Maja-Lena
Hans Mosesson	Herbert
Nina Lager	Liv
Nicolaus Rubensson	Johan
Helge Jordal	Tomas Granberg
Gunvor Pontén	syster Gerrda
Meta Velander	fastern
Manuel Magrini	Juan
Peter Palmér	Sven Ekholm
Margita Ahlin	Elsa Ekholm
Anne-Li Norberg	seglarflicka

Produktionsbolag	Exat AB & Co. KB
	FilmStallet AB
	Hagafilm AB
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm)	Plånborg Film AB	1989
Laboratorium	AB Film-Labor
	Sveriges Television
Specialeffekter	Philipson & Franck AB

Filmen inleds med bilden av en kvinna som ligger paralyserad på ett golv. Sedan ser man henne försöka begå självmord genom att trä en plastpåse över huvudet.

Senare framgår att hon heter Annika och håller ihop med Klas. De har förlorat sonen Totte i en olycka - han innebrändes i en koja - vilket drivit Annika till omväxlande apati och till gränsen för självmord.

Klas är orolig för henne. Han ser resan bort från alltsammans som lösningen på det hela, och köper billigt en båt med vilken de ska segla över Atlanten till Västindien. Båten har en historia. Den intresserar inte honom nämnvärt, men den intresserar Annika. Varför saknar båten roder i det skick Klas köpt den?

Hon börjar undersöka båtens historia och träffar på minnet om Biscayabukten: En liten pojke dog, och mannen drunknade. Två människor överlevde, hustrun Maja-Lena och styvdottern Liv. Hon läser tidningar om fallet och uppsöker hustruns olika miljöer.

Redan tidigt har dramatiken mellan Annika och Klas interfolierats av snabba bilder av den tidigare ägarfamiljens upplevelser: själva epilogen på seglatsen, med båten vilsen på havet, scener från sjukhuset med den kvinnoförföriske läkaren som spinner på Maja-Lena, glada sommardagar med barnen.

Efterhand utvecklas den sidan av filmen. Man får se scener ur Maja-Lenas och Herberts äktenskap, präglat av tristess och förstelning. Hon är uttråkad och den äkta mannen Herbert är bara ryggmärgsmässigt medveten om detta, men inte talför. Hans lösning är att hyra ut huset, sluta på jobbet och satsa allt på seglatsen till Västindien, för hustruns och barnens skull, som han en gång uttrycker det.

Hennes försiktiga skepsis sopar han åt sidan. Man får se hennes trötthet vid alltsammans och hennes kluvenhet - hon vill inte ens ligga med sin man. Hennes försök att tala ut resulterar i vredesutbrott, varpå mannen återvänder till arbetet med båten. Hon skriver ett avskedsbrev, men det blir inte av att ge sig iväg.

Tidigt talas det om sonen Johans magsmärtor, vilka långt senare ska utmynna i att han dör, antydningsvis i brusten blindtarm.

Annika följer dem i spåren. Att söka gåtan bakom familjen Skogs öde blir ett indirekt sätt att bearbeta hennes egen smärta. Hon går till och med så långt att hon söker upp Maja-Lenas chef - som säger sig söka någon som kan ge honom styrka att göra sig fri ur äktenskapet, om det nu inte vore för barnen - och startar ett förhållande med honom.

Klas får reda på det, och det förstärker den kris i deras relation som Tottes död utlöst. Annika anklagar Klas för att inte ha hjälpt till tillräckligt mycket i hemmet, att ha lämnat henne med ensamt ansvar för barnet. Hon undrar om de alls tycker om varandra längre. Han undrar om otroheten var hennes sätt att definitivt få till stånd en separation.

I båda familjerna är det mannen som försöker lägga locket på när kvinnorna får sina känsloutbrott. De ger sig sammanbitet hän åt den uppgift de föresatt sig att genomföra, med kvinnornas halvhjärtade och senare alltmer tveksamma stöd: resan till Västindien.

Det bär av först för familjen Skog, Herbert och Maja-Lena med två barn, sedan för Annika och Klas. Båda råkar på oväder redan på Östersjön. Maja-Lena blir rädd men Herbert avvisar manligt och lugnt hennes oro att de ska kapsejsa. Hon blir sjösjuk medan Herbert kämpar på.

Annika och Klas lägger sig i lä, och där vill Annika helst stanna kvar, hon vill inte fortsätta mot Kiel, och gräl utbryter. Stämningen är laddad och labil dem emellan, minsta lilla sak kan utlösa aggressioner.

När familjen Skog kommer till Kiel träffar de en annan atlantseglarfamilj; männen fördjupar sig omedelbart i kartor och navigationsproblem, medan kvinnorna dricker vin och fnittrar om hur fullkomligt värdelösa de är på sjön.

När Maja-Lena säger att Herbert är usel på att laga mat och han irriterat säger att "lite mat kan väl vem som helst vispa ihop" blir hon rasande och vill inte segla en dag till. Stämningen blir pinsam. Här finns könsrollskrocken tydligt uttryckt: det hon råkar vara bäst på är ingenting värt, det är bara hans prestationer som räknas.

Motsvarande kollision inträffar för Annika och Klas: när han håller i rodret och ber Annika koka lite kaffe, blir hon utom sig och inleder ett gräl om att han aldrig tänker på deras döde son och slår honom häftigt i ansiktet. Han biter samman och håller sig fast i rodret.

När familjen Skog är ute på Atlanten och ska gå ned mot Biscaya, blir stämningen alltmer irriterad. Lille Johan trilskas och Maja-Lena vill att de åker hem. Eller att de ankrar upp på Kanarieöarna. Herbert blir rasande: de har inget att åka hem till, men vill hon ta barnen med sig så varsågod, han ska minsann fortsätta. I stället för att vädja till sin fru, söker han stöd hos styvdottern Liv, som hjälper honom med navigationen.

Båda familjerna drabbas sedan av våldsam storm på Biscaya. Klas blir våldsamt sjösjuk. Då, när hans manliga auktoritet fallit i spillror och han inte kan hävda den längre, stiger Annika fram och klarar skivan galant.

Hos familjen Skog tornar nu katastrofen upp sig. Under stormen blir lille Johan allt sjukare, inte bara av sjön, magsmärtorna tilltar. Herbert blir sjösjuk och Liv får överta navigationen. En morgon är så stormen över, men båtens roder är borta. Herbert sänder nödraketer men de tar slut. Johan dör och Maja-Lena anklagar Herbert för hans död, det var hans idiotidé alltihop, och nu får de betala priset.

Morgonen därpå är Herbert borta, han har gått i sjön. När de så småningom räddas, heter det i den officiella versionen att han spolats överbord.

För Annika och Klas tycks dock krisen vara överstånden. Lyckligt lutade mot varann i solgasset, Klas med handen på rodret, seglar de vidare mot det hägrande målet.

Censurnummer	128462
Datum	1989-05-26
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2558 meter
Kommentar	Aktlängder: 510-466-532-559-491 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2558 meter
Längd i minuter	93 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

s/y Glädjen fick genomgående mycket positivt mottagande i storstadspressen.

Hanserik Hjertén, DN: "Göran du Rées och Inger Alfvén har helt enkelt skrivit ihop ett förträffligt manus. Visserligen har man fått ge avkall på en del inslag i boken.

De familjära bakgrunderna blir lite skissartade, och Maja-Lenas och Herberts två barn har fått nerkrympt utrymme, särskilt den såriga tonårsflickan.

I gengäld har du Rées skapat en större täthet mellan handlingsplanen. Han klipper ofta mellan dem. Ibland får ljudet från det ena ligga kvar under det andra, som när vi ser Maja-Lena och Herbert medan vi hör Annikas raspande dagbokspenna.

Det är en metod som ligger i filmmediets natur. Rätt använd, som här, kan den bli ytterst effektiv. I s/y Glädjen ser vi två äktenskap som speglar sig i varandras könsroller. Och vi följer en kvinnas resa in i en annan kvinnas mörker, som om det hjälpte henne att förlika sig med sitt eget.

Förvisso är det också kvinnorna som främst bär upp filmen. Lena Olins Annika med sina känsloladdade skiftningar och Viveka Seldahls Maja-Lena med sin instängda förtvivlan. Medan herrar Skarsgård och Mosesson sekunderar med gedigna insatser."

Lasse Bergström, Expr: "För att vara en debuterande spelfilmsregissör är du Rées ovanligt vältränad. Han vet att Glädjen är en äktenskapssymbol under segel, men när det blåser upp handlar hans film om en verklig seglats, med vågor som berg, djupa som mardrömmar och episka stormstyrkor som man inte känt på film sedan Victor Flemings Havets hjältar.

Med samma fasta hand har han tagit fram den yttre spänningen, draget av undersökande thriller i s/y Glädjen, den som börjar med bilden av den roderlösa båten vajande i dyningarna efter stormen och sammanbrottet men slutar i ett nästan bländande ljus över den andra seglatsen.

Då har Lena Olins Annika genomlevt ett annat kvinnoliv och kan börja sitt eget. Hon är en märkvärdig aktris som skulle kunna ge en stumfilm ord och liv, som Garbo.

s/y Glädjen är över huvud taget en välagerad film, med Viveka Seldahls varma men rotlösa Maja-Lena och Hans Mosessons och Stellan Skarsgårds äktenskapliga skeppare, som manligt söker sig till havet för att undkomma stormarna."

Elisabeth Sörenson, SvD: "s/y Glädjen är inte ett drama där man identifierar sig med den ena eller den andra, inte annat än vissa ögonblick. Däremot kan man, från olika utgångspunkter, hysa förståelse för de inblandade därför att man ser motiven, och hjälplösheten. Glädjen är en undersökning av äktenskapet med mörkt resultat, genomförd med stöd av två 'fall' som ibland kan likna varandra intill förblandning. Detta understryker Göran du Rées punktvis genom sin klippning. Hans film är ljusare än boken; han lämnar en glipa på slutet.

Men framför allt: de fyra huvudpersonerna görs av skådespelare med en närvaro som inte kan undgå att 'smitta' rollfigurerna med ett stänk av vitalitet. Den krypande ledan kring bokens alla människor och deras tillvaro får aldrig samma grepp om dessa levande personer. Annika är den som verkligen skall känna ledan snudda vid sig och Lena Olin får fram att detta hot finns under alla försöken att hålla fast verkligheten. Skådespelarna seglar s/y Glädjen i hamn."

Kjell Sehlin, Arbetet: "Regissören Göran du Rées saxar (-) skickligt de båda parens upplevelser på havet. Det är effektiv berättarteknik, som ger filmen täthet och kraft. Fotografen Henrik Paersch har också skickligt fångat elementens raseri under en våldsam storm. Som landkrabba håller man extra hårt i biofåtöljens armstöd under dessa scener. (-) Ska något negativt sägas är det att inledningen är något trög, men på det hela taget har Göran du Rées all heder av sin första egna spelfilm."

Ingrid Hagman, GP: "s/y Glädjen är mycket välspelad, väl klippt och bildmedveten. Göran du Rées har inte gjort något stort väsen av seglingen som symbol för äktenskapet. Havet är hav (men visst gungar fåtöljen, så här ska vågor se ut på film!). Bara enstaka bilder är poetiska i överkant - ett schackel i regn.

Dess karaktärer förblir dock ganska vaga, ogenomträngliga. Filmen slaskar sannerligen inte i känsloregistret. Man måste själv spärra upp ögonen för att få syn på de nyanser som är kvaliteterna i s/y Glädjen."

Jurgen Schildt, AB: "Boken gav oss två historier som stödde sig på varandra och reflekterade varandra. Filmen ger oss två separata och uppstyckade berättelser varav den ena har nackdelen att inte kännas särskilt närvarande.

Inledningsvis har filmen dessutom ovanligt svårt att få vind i seglen. Presentationen under de första 45 minuterna är trög för att inte säga statisk, med en oroväckande dragning åt den välartikulerade radioteatern.

Något revanscherar sig emellertid du Rées i rapporten om familjen Skogs helvetesseglats över oceanen, om kryssningen som cellskräck och idiotföretag och råttfälla, om sjöhävningarna och isoleringen och krisen ombord, om nödraketerna som tar slut och döden som tar chansen.

Den infernoskildringen äger sin desperata trovärdighet. Den ger också utrymme för den könsrollsfördelning som romanen illustrerar i två plan. Om det finns någon plats där den sociala symboliken låter sig punktbelysas och där mansgrisen obehindrat kliver ut ur mannen är det nämligen båtdäcket. Skepparen är chefen. Kvinnan tige i församlingen. Henne tillkommer undergivenheten och den marina marktjänsten. Viveka Seldahls rollstudie blir därvidlag mera expressiv än hundra plakat och tvåhundra yrkesfeminister.

I detta avsnitt, katastrofnavigeringen inte minst, uppenbarar sig vad filmen som helhet saknar. Nerv. Fara. Bråddjup.

Eller kalla det gärna oberäknelighet och fysisk och psykisk spänning."

Jan Aghed i SDS: "Med Göran du Rées s/y Glädjen (-) har vi fått en utmärkt svensk film om långsegling, men en mindre bra film om äktenskapliga krisrelationer. (-) Materialet är på tok för tunt och stereotypt för att man ska få någon fruktbar och särskilt engagerande insikt i de kvinnliga huvudpersonernas samlevnadsproblematik, med förbehållet att makarna Skogs äktenskapsinteriörer är rikare på suggestiva undertoner. Som Maja-Lena skapar Viveka Seldahl trots allt ett nervigt, intensivt levande porträtt av en kvinna som underkastat sig mannens villkor. Men manusförfattarna du Rées och Alfvén verkar mindre angelägna om sociopsykologisk motivation och känslomässiga djupperspektiv än av dramatiken på böljan den blå. På det gebitet visar sig dock regissören du Rées - skickligt biträdd av fotografen Henrik Paersch - lika styv som den kuling filmens både i bokstavlig och existentiell mening äventyrliga seglatser hamnar i. Stormscenerna från Biscayabukten blir en förtätad och spännande skildring av den motvilliga, instängda och hjälplösa sjöfarerskans - eller hustruns - gungande helvete."

En minidebatt om mottagandet av s/y Glädjen uppstod hösten 1989 när Gunnar Bergdahl hyllat filmen i den nystartade tidskriften Filmkonst, och Mårten Blomkvist anmälde en avvikande uppfattning i en debattartikel i DN 1989-11-25:

"Vad mina kolleger ser i denna humorfria, långsamma och utomordentligt valhänt hopsatta film har jag svårt att förstå." Han ser bristen i svensk film och även filmkritik i att man slentrianmässigt avvisar allting där fantasin tillåts spela en dramatiserande roll. "Det tycks faktiskt som om Gunnar Bergdahl inte fattat det mest elementära: att även filmer med hot 'från yttre rymden eller besatta Stephen King-monster' egentligen handlar om oss. Att de bara är andra sätt att berätta om högst jordiska och mänskliga känslor och företeelser. (-).

Filmer där familjemedlemmar bekämpar varandra med övernaturliga krafter är [i Bergdahls filmsyn] löjlig och tom underhållning, medan filmer där kampen förs med ord automatiskt förtjänar att tas på allvar. Jag tror att det är denna inställning som utarmar så mycket av svensk film, och för den delen också svensk filmkritik. (-) Det typiska för svensk film är den gravitetiska, ödesmättade långsamheten som regissören använder för att understryka att just denna film är unik - precis som om inte varenda film skulle vara det.-

Mottagandet i utländsk press var också betydligt bistrare än i den svenska. I Variety (1989-05-3 - 9)kallade Keith Keller filmen "a bad case of warmed-over Scenes from a Marriage-type Ingmar Bergman melodrama. Action sequences save it from being phonily intellectualized soap fare".

I Norge tog man i ännu hårdare. Hela oslopressens genomgående negativa hållning nådde längst hos Harald Kostad i Arbeiderbladet (1989-09-15):

"Denne helt utrolig elendige svenske filmen, en kvalmende smørje av såpe-opera, dameblade-feminisme og reklamefilm for Helly-Hansen bør snarest fjernes fra plakaten. Det fins grenser for hva som kan bys et betalende publikum."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen baserades på Inger Alfvéns (f 1940) roman "s/y Glädjen", som utkom 1979. Exteriörerna togs i och utanför Grisslehamn och i Gustaf Dalén-hallen, den kommunala ishallen, på Lidingö.

Filmens stormscener från Biscayabukten fick genomgående högt beröm i pressen. Dessa spelades in i ishallen på Lidingö. Härifrån rapporterade Hans Hansson i TM (nr 4/1988): "Uppbyggd i en vagga mitt i hallen gungar en 31-fots segelbåt, från vattenslangar och vindmaskiner sprutar kaskader med vatten över båten och i bakgrunden syns ett stormpiskat hav.

Vissa scener i denna film har regissören Göran du Rées (f 1947) och fotografen Henrik Paersch valt att göra interiört med bakgrundsprojektion, främst stormscener med skådespelare och kamera ombord på båten. Faktumet att man valde en kommunal ishall och inte en professionell studio berodde dels på att de sprutade vattenmängderna skulle förstöra studiogolvet, dels på att båten måste stå uppriggad i tre månader vilket skulle bli alltför dyrt i studiosammanhang.

Att bakom en studiouppbyggnad på en transparent duk projicera en tidigare tagen filmbild i synkronitet med filmkameran är en gammal teknik. (-)

Bakgrundsprojektionen har tyvärr fallit i glömska och utrustningen har inte utvecklats. Det blev därför Gustaf Mandals uppgift att modernisera en Ernemann-projektor inköpt på 60-talet av SF, som visade sig vara i perfekt skick.

Första åtgärd blev att montera på ett nytt lamphus med en ljusstark Philips Xenon-lampa, 2,5 kW (-). Projektorn försågs med en ny pulsgivare som via kabel och synkbox ger Panaflex-kameran den information som behövs för synkroniteten mellan projektor och kamera. En ny duk, 5 x 8 meter, beställdes (-) och en ställning tillverkades av rörsystem.

Till båten byggdes en vagga som gjorde det möjligt att gunga båten i naturliga rörelser framför duken. Från Tyskland och England fick man fram filmmaterial till bakgrundsbilderna. De bilder som kom till användning var överblivet material som hade tagits av Bavaria i München för filmen Ubåten."

Den i texten nämnde Gustaf Mandal (f 1929), ansvarig för projektionsarbetet, är filmfotograf och legendarisk tusenkonstnär med en säregen förmåga att lösa avancerade tekniska problem.

Wolfgang Petersens film Ubåten gjordes 1981.

För sin prestation i s/y Gädjen tilldelades Viveka Seldahl 1989 års Guldbagge till bästa skådespelerska.

Originaltitel	s/y Glädjen (Roman)
Författare	Inger Alfvén

med omnejd	Grisslehamn	Sverige
ishallen	Lidingö		(stormscener)

Urpremiär	1989-08-21	Grand 1	Stockholm	Sverige	93 min
TV-visning	1995-12-08	TV4		Sverige
	1996-07-29	TV4		Sverige
	2022-12-12	SVT1		Sverige	98 min

Originaltitel	En sjöman älskar havets våg
Textförfattare	Ossian Limborg	(svensk text 1875)

Originaltitel	Dover-Calais
Kompositör	Tommy Ekman
	Christer Sandelin
Textförfattare	Tommy Ekman

Guldbagge	Stockholm	1990	Bästa skådespelerska	Viveka Seldahl

Segling

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2558

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2558

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2558

Typ	Internegativ
Bärare	16 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2558

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2558

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm
Längd i meter	2558

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2558

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Ljussättningsinformation
Bärare	Kassett

Typ	Printmaster
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	S/Y GLÄDJEN
Tryckeri	Midas Trycksaker AB
Affischdesign	Nordiska reklam

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	S/Y JOY
Tryckeri	Midas Trycksaker AB
Affischdesign	Nordiska reklam

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Nu filmas S/Y GLÄDJEN
Tryckeri	Uddenholms offset
Affischdesign	Nordiska reklam

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	S/Y Joy.
Omfång	20 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	S/Y Glädjen.
Omfång	21 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	S/Y Joy.
Omfång	22 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	S/Y Glädjen.
Omfång	21 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	S/Y Glädjen. Ett filmmanuskript av Göran du Rées efter en roman av Inger Alfvén med samma namn.
Omfång	144 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	S/Y Glädjen. Version 3. Ett filmmanuskript av Göran du Rées efter en roman av Inger Alfven med samma namn.
Omfång	140 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	S/Y Glädjen. Ett filmmanuskript av Göran du Rées efter en roman av Inger Alfven med samma namn.
Omfång	46 s. + 1 s. förord.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	18
Färg papper	18
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Hastighet	24
Längd i minuter	94 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264