Elisabet (1921)

Media (4 st)

Originaltitel	Elisabet
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gunnar Klintberg
Manus	Gunnar Klintberg Jarl Östman
Förlaga	Elisabet (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Palladiumfilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1921-03-07

Medverkande

Astri Torsell
Elisabet Haller

Gabriel Alw
Tor Haller, ingenjör

Julia Håkansson
fru Bärn, Elisabets mor

Bror Olsson
doktor Bärn

Thecla Åhlander
fru Haller, Tors mor

Göta Klintberg
fru Bengtsson

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...

Visa hela texten

Handling

Trots att Elisabets mor gift om sig med den vänlige doktor Bärn är det omöjligt att bota Elisabet från hennes depression, som beror på att hon fött ett utomäktenskapligt barn och...

Visa hela handlingen

Press

Det är alltsammans medelmåttig scenkonst och dålig film." Så skrev signaturen The Red i FDP och uttryckte därmed vad flera av kritikerna förefaller att ha ansett men inte velat...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Trots att Elisabets mor gift om sig med den vänlige doktor Bärn är det omöjligt att bota Elisabet från hennes depression, som beror på att hon fött ett utomäktenskapligt barn och lämnat detta ifrån sig. Modern och styvfadern är de enda som känner till förhållandet och de är angelägna om att hålla det hemligt för att ingen skandal ska drabba familjen. De uppmuntrar Elisabet att gifta sig med den präktige ingenjör Tor Haller, men trots att hon känner stor tillgivenhet för honom dröjer det länge innan hon accepterar att ingå äktenskap med honom: den mörka hemligheten i hennes liv hindrar henne.

När Elisabet slutligen gifter sig med den överlycklige Tor skingras ingalunda hennes tungsinne. Hon blir tvärtom allt dystrare. Hennes svärmor, en enkel och rättrådig kvinna, flyttar in i det nya hemmet. Hennes sanningskärlek innebär en smärtsam påminnelse för Elisabet om att hon själv byggt hela sitt äktenskap på en lögn.

Makarna Bärn, Elisabets mor och styvfar, beslutar i missriktad välvilja att tala om för Elisabet att hennes barn har dött. I stället för att ta emot detta meddelande med lättnad blir Elisabet ännu mer förtvivlad och börjar dricka. Hon blir alkoholist. Äktenskapet med Tor är på väg att gå sönder.

Fru Bärn, som i själva verket ljugit för Elisabet om barnets död, bekänner nu att barnet lever i högönsklig välmåga. Elisabet blir jublande glad och lyckas, trots styvfaderns motstånd, få träffa sitt barn. Hon lever upp på nytt och beslutar att yppa sanningen för sin make. Även detta gör hon mot doktor Bärns vilja: han är rädd för skandal.

Tor Haller tar emot Elisabets bekännelse med bestörtning och avsky. Han vänder sig ifrån sin hustru, men äktenskapet räddas av hans mor, som nu avslöjar att Tor själv är frukten av en föräktenskaplig förbindelse. Han är i själva verket son till doktor Bärn som en gång i sin ungdom övergivit och bedragit fru Haller - men den sanningen behåller den gamla kvinnan för sig själv för att inte ytterligare trassla till situationen för de unga.

Tor Haller förlåter sin hustru. De hämtar hennes barn till sitt hem och bygger upp en fortsatt gemensam tillvaro på sanningens grund. (Bearbetning av scenario och program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Det är alltsammans medelmåttig scenkonst och dålig film."

Så skrev signaturen The Red i FDP och uttryckte därmed vad flera av kritikerna förefaller att ha ansett men inte velat uttrycka så oförblommerat. Det fanns recensenter som skrev uppmuntrande om det ambitösa inspelningsföretaget, men mottagandet var på det hela taget kärvt.

"Skandinavisk filmcentral förföljes av en envis otur i fråga om sina egna större inspelningar. Dess av Gunnar Klintberg efter Karl Staaffs postuma skådespel 'Elisabet' uppsatta film med samma titel, vilken på måndagen hade premiär på Palladium, är ett genomgående ganska svagt filmalster av gråtmilt moraliserande innehåll. (-) Det är svårt att inse, varför man mödat sig med att filma denna torftiga och föga inspirerande historia; den har i varje fall varken blivit mera givande eller trovärdig i filmform. Det hela verkar välment men amatörmässigt. Främst ligger felet hos regissören, som till synes varken fått tillfredsställande grepp på stoffet eller skådespelarna. Man kommer och går, sitter och står, scen följer på scen, den ena snustorrare och själlösare än den andra, ibland inskjutes en smula larmoyant patos - alltsammans är hjärtinnerligt tråkigt." (Les deux i SvD)

"Filmen fordrar, trots allt, sin speciella teknik, som är vitt skild från teaterns, och den fordrar att såväl regissör som uppträdande äro hemma i denna teknik, att de känna till filmens uttrycksmedel och kunna begagna sig av dem. Det genomgående felet med Elisabet är att varken regissör eller skådespelare ha ett riktigt fast grepp om modern filmteknik, och mycket av filmens oerhörda utveckling under de senaste åren har gått dem förbi. Astri Torssell kan, trots sin fina kvinnliga charm, knappast ge illusion åt den unga Elisabet, och fastän hon verkligen filmat en gång förut, har hon inte en aning om vad kameran fordrar. Mycket skulle ha blivit bättre med skickligare maskering, klädsammare koaffyr och - smakfullare toaletter." (DN)

"Ehuru det ganska ordtyngda originalets alla scener förblivit ostympade - även det något ovanligt - rör sig handlingen, klar och koncentrerad, utan den sävliga tröghet vi annars anse som ett oundvikligt ont i svensk film och under ständig dramatisk stegring fram mot den stora uppgörelsescenen, där moderskärleken kräver sin rätt och vinner den.

Hade regissören, hr Gunnar Klintberg, slutat sitt arbete här, skulle intet ha stört det intryck filmen gör. De löst tillfogade slutet-gott-allting-gott scenerna äro onödigt offer åt dålig smak.

Hr Klintbergs förstlingsverk som filmregissör vittnar i övrigt om en skarp blick för såväl detaljer som helhetsverkan och en självständig, konstnärlig uppfattning, som här skapat något nytt inom svensk filmkonst." (Nick i SocD)

Kommentar Svensk filmografi

Skådespelet "Elisabet" av riksdagsmannen, statsministern m.m. Karl Staaff (1860-1915) publicerades postumt 1917 och hade endast spelats i landsorten.

Skandinavisk Filmcentral hade 1919 engagerat regissören vid Svenska Teatern i Stockholm, Gunnar Klintberg, för sin planerade inspelningsgiv av seriösa filmproduktioner, däribland "Gösta Berlings saga". Enligt Filmcentralens reklamfolder till biografägarkongressen 1920 hade Klintberg "använt det gångna året till att sätta sig in i filmteknikens labyrinter", varför regidebuten låtit vänta på sig.

Sommaren 1920 planerades sålunda filmatiserandet inte bara av Staaffs "Elisabet" utan också av hans andra efterlämnade skådespel, "Johansson och Vestman" (filmad av Olof Molander 1946). Av det senare projektet blev intet, inte heller av Gösta Berling-planerna. Däremot spelade Klintberg denna sommar in Hjalmar Bergmans Fru Mariannes friare (1921) omedelbart före Elisabet. De två filmernas premiärordning blev den omvända.

Som framgått av recensionsutlåtandet ovan räknades Elisabet som Klintbergs förstlingsarbete. I själva verket hade han redan 1919 regisserat en film för Skandinavisk Filmcentral, nämligen Lord Saviles brott (1922). Att denna inspelning hemlighölls berodde möjligen på att den ansågs så underhaltig att Filmcentralen och dess chef Lars Björck inte ville släppa ut den. Först 1922 fick den sin Sverigepremiär, när Filmcentralen praktiskt taget upphört att existera. Klintbergs relationer till sin arbetsgivare blev f.ö. mycket spända mycket snart, och efter Elisabet gjorde han inga fler regiarbeten för vita duken. Filmen hade ingen publikframgång.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se