Tini-Kling (1951)

Media (12 st)

Den 11 november 1950 startar Djurgårdens IF sin resa till Fjärran Östern från Torslanda flygfält utanför Göteborg. Färden går över den europeiska kontinenten till Aten med en av det norska Braathenbolagets DC-4:or och kan följas på en karta. Medelhavet korsas -- planet landar i Kairo -- och därifrån fortsätter man via Abadan, Karachi, Bombay och Calcutta till Rangoon i Burma, den första avtalade spelplatsen.

Den svenske konsuln Mons Hallberg berättar om andra världskrigets japanska ockupation och dess svåra följder för staden men också om berömda sevärdheter som Shwe Dagonpagoden. Påbörjad för ca 2500 år sedan, ombyggd och utbyggd, klädd i guld och smyckad med tusentals ädla stenar, anses den vara världens största buddistiska tempel. Svenskarna förvånas över att besökare får uträtta naturbehov inne i pagoden men inte beträda området med skorna på.

Burmas nationalsport är bollspelet chinlon. Det går ut på att hålla ett litet klot av flätad rotting i luften genom fotarbete på hög artistisk nivå. Djurgårdsinnern "Foppa" Forsberg hoppar in i den burmesiska uppvisningsgruppen men lyckas inte få rätt riktning på sina passningar. Bättre går det för svenskarna på fotbollsplanen, där man trots tropisk hetta under tre matcher vinner lika många segrar och skaffar sig en målkvot på 12-1.

Från Rangoon går färden vidare till Bangkok (egentligen på återresan). Thailands huvudstad vid Menamfloden med sitt nät av vattenvägar brukar kallas "Österns Venedig" och svenskarna får i sampaner tillfälle att färdas genom det stora bosättningsområde som uppstått kring floden. Man passerar bl a "den flytande marknaden", där kommersen äger rum från båtar, och ser barn och fiskare kasta sina nät i det starkt förorenade vattnet.

Den nationella sport som visas upp i Bangkok är siamesisk boxning; motståndarna försöker slå ut varandra med nävar, armbågar, knän och fötter och reglerna förefaller tillåta allt. Farliga djur hanteras skickligt på Pasteurinstitutets ormfarm. Vi får se en fyra meter lång kungskobra och vara med när en annan kobra töms på gift för serumframställning.

I Saigon möter laget kriget redan vid landningen: flygplatsen används av bombare och jaktflygplan. Ho Chi Minhs kommunistiska trupper bekämpar i norr kejsar Bao Dais inhemska, lierade med den franska kolonialmaktens legionärer. Gerillaaktioner förekommer i stadens utkanter och skördearbetare på risfälten eskorteras och bevakas av militärer och beväpnad polis. Besöket i Saigon ger en inblick både i fattigdomen bland befolkningen på husbåtarna och det bekymmerslösa livet på europeisk nivå. De vietnamesiska fotbollsspelarna är snabba och tekniskt skickliga men svenskarna klarar pressen och vinner på sin tyngd, kondition och strategi tre matcher i följd.

Från Vietnam flyger djurgårdarna vidare till Hongkong. Här står en färd upp till Victoriaöns utsiktspunkt "The Peak" (550 m) och en strandutflykt med "vinterbad" i Stilla Havets rullande vågor på programmet. Omsluten av Kina och med övervägande kinesisk befolkning bjuder staden på besök i en kinesisk filmateljé och traditionsbunden kantonesisk opera om hjärtslitande omöjlig kärlek. Julen står för dörren och svenskarna gör uppköp i det rika varusortimentet till "speciella priser" för turister. På gatorna i dagsljus åker spelarna bekvämt i handdragen rick-shaw men på kvällen händer det att man tappar orienteringen. Tre matcher mot kinesiska lag avverkas. Det blir åter hemmaförluster mot svenskarna.

Manila på Filippinerna är resans vändpunkt. Illa tilltygad och med skräckfyllda minnen från den japans!ka ockupationstiden dras staden med svåra sociala problem, bl a hög brottslighet och våld på gatorna nattetid. Blodiga tuppfäktningar är ett populärt vadhållningsnöje men svenskarnas tillvaro präglas av idylliska inslag.

Svenska konsulparet Arnö ordnar luciafest i villaträdgården, varvid tre svensksjungande filippinska tärnor -- husets tjänsteflickor -- bjuder på kaffe med dopp. Här tränas plikttroget för fyra matcher men motståndet är svagt och alla slutar med djurgårdsvinst. Vid en avskedssammankomst erinrar lagledaren "Farsan" Sandberg spelarna om att de uppträtt som föredömliga representanter för sitt land.

I en skola utanför Manila bevittnar svenskarna den danslek -- "Tini-Kling" -- som givit filmen dess namn. Leken och musiken tänkes härma det läte en fågel med samma namn åstadkommer då den rör sig i skogen bland växter och kvistar. Två ungdomar dansar mellan ett par bambustänger som förs av ett annat par. Till musikackompanjemang slås stängerna rytmiskt ömsom mot underliggande träplattor, ömsom mot varandra.

Pressreaktion Svensk filmografi

Skildringen av stockholmslagets Fjärran östern-resa fick genomgående mycket god press. "En av de mest hänförande reseskildringar man sett" (AT), "en ungdomligt entusiasmerande reseberättelse" (MT), "det är en rolig och mycket bra film" (StT), "Lennart Ehrenborg och fotografen Rune Ericson presenterar sig (-) med denna halvt improviserade filmreseskildring som något liknande mästare i genren" (SvD) löd de mest positiva omdömena. Man fäste sig särskilt vid att matcherna och spelarnas fritidsliv inte tillåtits dominera materialet.

"Det har blivit betydligt mer 'drömresa' än Djurgår'n och det är precis i sin ordning. Filmen ska ju inte visas för fotbollsfantaster utan för 'vanligt' folk också och i det hänseendet är den nog alldeles rätt avvägd", skrev Frans B Liljenroth i Expressen. DNs Jerome uttryckte sin uppfattning på följande sätt:

"Av den 32.000 kilometer långa flygfärden genom tre världsdelar och fjorton länder har det blivit en på en gång koncentrerad och fyllig reseskildring, ofta spännande och hela tiden omväxlande och intressant. Det sportiga momentet glider in i filmen utan att tynga den, man vill varken undvara de muntliga segerrapporterna och målresultaten eller matchbilderna och glimtar på det enorma publikintresset på respektive platser. Huvudvikten i filmen ligger dock i kamerans jakt på andra motiv, andra blickfång och upplevelser."

Inte helt med på noterna från början var Robin Hood (StT): "Man förvånade sig först över musikackompanjemangets ledmotiv, som passar illa för Bortre Indien och Kina, tyckte man. Men så upptäcktes att det var just 'tini-kling' -- musiken till den originella filippindansen mellan bambustänger."

Kommentar Svensk filmografi

Tini-Kling var den andra fotbollsfilmen under produktionsstoppets år, föregången av Gre-No-Li, Nacka & Co. (1951/1). Olle Nordemar, tidigare producent för Kon-Tikifilmen (1950/1), nöjde sig inte med målsättningen att skildra svenska fotbollsspelares liv i främmande miljö; han ville följa upp publikframgången med Thor Heyerdahls Stilla Havsexpedition och lägga tonvikten på en reseskildring med underhållande exotiska inslag.

Djurgårdslagets resa var, liksom emigrationen av svenska spelare till Italien, en följd av den svenska fotbollens internationella framgångar efter andra världskriget -- bl a guld vid Olympiaden i London 1948. Genom Artfilms ambition fick emellertid Tini-Kling en annan karaktär än Expressens italienska reportage. Härtill bidrog utan tvivel teamet Lennart Ehrenborg-Rune Ericson.

Ehrenborg var akademiker, f d ordförande i Stockholms Studentfilmstudio och filmanmälare i SvD under signaturen Casper, Ericson en ung, tekniskt avancerad fotograf knuten till Sandrews. Vid premiären i Stockholm svarade f ö Lennart Ehrenborg, i samarbete med Lennart Bernadotte, även för den inledande kortfilmen De historiska minnenas stad, en skildring från Kalmar. Artfilms optiska printer utnyttjades i bägge filmerna.

Sammanlagt spelades på 31 dagar 13 kontrakterade matcher plus en extra mot ett engelskt militärlag i Hongkong. Det svenska laget vann på samtliga planer och stannade på målkvoten 60-13. Av Djurgårdens mål svarande centern Hasse Jeppson för inte mindre än 28. Han blev året efter professionell i det italienska ligalaget Atalanta.

Djurgårdens IF återvände från sin resa dagen före julafton. Kostnaderna täcktes till en del med inkomster från matcherna. Filmen sveks däremot av publiken.

Överledaren Hans Garpe samlade sina föredrag efter resan i boken "Med Djurgården till Fjärran Östern", utgiven på Magn Bergvalls förlag i Stockholm 1952. Skildringen, som innehåller etnografiska och geografiska uppgifter samt politiska kommentarer, ger en god uppfattning om hur man på ansvarigt idrottshåll betraktade den svenska fotbollens fredliga fälttåg i Sydostasien vid ifrågavarande tidpunkt.

Melodin "Tini-Kling" utgavs i svensk bearbetning på Nils-Georgs Musikförlag i Stockholm.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se