Originaltitel | Tulipää |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Sverigepremiär | 1982-01-27 |
Asko Sarkola
Maiju Lassila (eg Algoth Untula)
Rea Muranen
Olga Esempio
Kari Frank
förlagsdirektör Avanto
1868 innebär för Storfurstendömet Finland, som svurit den ryske tsaren tro och lydnad, ett svältens år. En novembernatt denna bistra vinter föds Maiju Lassila i ett fattigt torp. Modern...
"Det är en märklig film de båda regissörerna gjort, så oerhört poetisk mitt i dramatiken. Kamerorna dröjer längtansfullt vid de nyförälskade vid insjöstranden en kväll, vid en...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto | |
Musik | |
Arkitekt | |
Klippning | |
Mixning |
Asko Sarkola | Maiju Lassila (eg Algoth Untula) | ||
Rea Muranen | Olga Esempio | ||
Kari Frank | förlagsdirektör Avanto | ||
Ari Suonsuu | springpojken Kalle | ||
Esko Salminen | stationschefen | ||
Ritva Juhanto | Kurttuska | ||
Matti Oravisto | kommendant Feldt | ||
Heikki Alho | lille Puovali | ||
Soli Labbart | Lassilas mor | ||
Tuomo Railo | Esempios pojke Sulo | ||
Pirkka Karskela | den unge Algot | ||
Markku Blomqvist | arbetare Lundberg | ||
Gunvor Sandqvist | Anna Belostotskaja | ||
Esko Pesonen | chefredaktören | ||
Antero Harpf | rebellofficeren | ||
Esa Suvilehto | pastorn i Nälkäsuon | ||
Jurij Rodionov | terroristledare Rawitz | ||
Pentti Kotkaniemi | ryske arméofficeren | ||
German Lupekin | general Porunov | ||
Toivo Tuomainen | Lassilas hyresvärd | ||
Arno Virtanen | cirkusdirektören | ||
Aleksandr Zacharov | ryske inrikesministern | ||
Jan Kulik | terrorist | ||
Galina Galtseva | Lassilas brud Magda | ||
Vitalij Ilin-Sapiro | terrorist |
Produktionsbolag | P-Kino Oy | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Sandrew Film & Teater AB |
1868 innebär för Storfurstendömet Finland, som svurit den ryske tsaren tro och lydnad, ett svältens år. En novembernatt denna bistra vinter föds Maiju Lassila i ett fattigt torp. Modern skickar tidigt sin son för att arbeta hos de välbärgade. År 1900 anländer Lassila till S:t Petersburg. Det tar honom endast ett par år att skaffa sig en förmögenhet. Han gästar de rikas palats i egenskap av framgångsrik köpman och ungt salongslejon. Men han kan omöjligt glömma det förflutna. Lassila ansluter sig till en socialistisk motståndsgrupp som leds av Jevno Asev. I juli 1904 mördas inrikesministern Pleve av den underjordiska organisationen. Med blod på sina händer flyr Lassila till Finland och gömmer sig i de djupa skogarna. Här möter han Olga Esempio, en skådespelerska, vars karriär slutat i fiasko. De två lever ihop en tid, men skiljs åter åt. Under pseudonymen Irmari Rantamala publicerar han sitt första opus, en självbiografisk roman om revolutionen på 1.800 sidor. Boken ger upphov till häftig debatt. Lassila arbetar nu febrilt och skriver ett antal mycket omtyckta folklustspel och en humoristisk roman "Tulitikkuja lainaamassa". Trots starka lovord behåller Lassila sin anonymitet och avslöjar sig inte ens för sina förläggare. Uppmuntrade av händelserna i Ryssland inleder finska arbetare och bönder en revolution i januari 1918. Familjer splittras i vita och röda. Lassila blir snabbt erkänd som Finlands ledande journalist och agitator. Det bittra inbördeskriget upphör våren 1918, då det vita Finlands högsta ledning lyckas få till stånd en intervention av tyska trupper. Lassila blir kringsfånge. En morgon i maj 1918 lämnar ett fartyg med dödsdömda fångar Helsingfors hamn. Ombord möts Lassila och hans förläggare för första -- och sista -- gången. Lassila håller ett försvarstal i sina knutna nävar. Under ej klarlagda omständigheter skjuts Lassila och kastas i havet. Bödlarna svär att inte berätta något. Men havet kan inte tystas. . .
Censurnummer | 123046 |
---|---|
Datum | 1981-12-28 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 3645 meter |
"Det är en märklig film de båda regissörerna gjort, så oerhört poetisk mitt i dramatiken. Kamerorna dröjer längtansfullt vid de nyförälskade vid insjöstranden en kväll, vid en pojkes ansikte då han dansar, vid den erotiska stämningen i ett stationscafé.
Det finns så mycket Finland i denna film, den smärtsamma påminnelsen om inbördeskrigets oläkta sår, de stora klasskillnaderna, den mörka naturen, vemodet. Ibland kommer man att tänka på ryssen Tarkovski och hans speciella berättarteknik. Långsamt glider man in i en stämning som sen nästan inte går att ta sig ur." Gunilla Boëthius i Aftonbladet
"När den finska filmen någon gång slår till, brukar den slå till med besked. Man kan förundras över att två unga och tämligen okända dokumentärfilmare, Pirjo Honkasalo och Pekka Lehto, Orkat genomföra ett storverk som detta. De sägs ha hållit på och förberett sin inspelning i åtta år. Men så har det också blivit något. Efter att ha sett och sett om "Eldsjälen" tvekar jag inte att kalla den en av det senaste årtiondets bästa nordiska filmer, ja kanske den märkligaste.
"Eldsjälen" för oss tillbaka till den omstörtande tiden i början av 1900-talet ur vilken det moderna Finland steg fram. De berättar om den legendomsusande diktaren, agitatorn och revolutionären Maiju Lassilas stormiga och passionerande liv fram till dess han arkebuserades, eller mördades, revolutionsvåren 1918.
Men någon biografisk film i vanlig mening är det inte. "Eldsjälen" berättar inte om Lassila som en människas utveckling utan om ett öde sett mot bakgrunden av det finländska folkliv som målas upp med oerhörd kraft. Den har en nästan bysantinsk ton i sin musikaliska och måleriska filmlyrik, brusar som en orgel och rullas upp som en väldig fresk." Mauritz Edström i Dagens Nyheter
"Lassilas liv var fantastiskt och kaotiskt. Filmen om honom är fantastisk och kaotisk.
Vi som inte närmare känner den finska historiens tragiska irrgångar får inte alltför mycket hjälp. Filmen är fattig på gråa fakta men rik på mörkröda känslor. Den har en sugande bildmagi (foto: Kari Sohlberg) som ibland saknar en fast handlings ram -- men som knappast liknar något annat som producerats i vårt hörn av världen.
Att skrapa ihop pengarna till filmen tog sju år. Det var ett storverk. Nästan lika stort som själva filmen." Bernt Eklund i Expressen
"Det är med en enastående kraft Pirjo Honkasala och Pekka Lehto skildrar Maiju Lassila och det Finland han levde och verkade i. Deras film har en annan kolorit än den vi vanligen förknippar med nordisk film. Det finns en hetta i varje bild och en alldeles påtaglig influens från öster. Den spåras i religionen, i folkets riter och myter: vi rör oss under större delen av filmen i storfurstendömet Finland förenat med tsarens Ryssland.
Men det finns andra bilder också -- mer genuint finska -- som är laddade av känsla och en aldrig verbaliserad kärlek.
Man kan rikta den anmärkningen mot filmen att varje bild är sprängfylld av medvetna, sökta eller utsökta effekter, men personligen ser jag det int så. De har valt sina bilder som diktaren väljer sina ord och resultatet är en filmdikt och sällsam lyskraft." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet
Sverigepremiär | 1982-01-27 | Cinema | Stockholm | Sverige | 134 min |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Synopsis |
---|---|
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 16 |
---|---|
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|