Klassfiende (1983)

Ut ur porten till en skola kommer en kvinnlig lärare rusande. Det var klass 10 A:s sista lärare på ett tag. Skolan ligger i Kreuzberg i Berlin, ett hårt nerslitet arbetarområde som huvudsakligen befolkas av unga, utslagna och turkar. Högst upp i skolbyggnaden håller klassen till. Sex killar som fördriver tiden med att vänta. Och hålla lektioner för varandra. Var och en måste komma med något nytt. Något att lära ut. Här utspelar sig kampen. Kampen om att orka kämpa emot alla negativa förutsättningar. Kampen om att få vad man har rätt till, på sina egna villkor. Kampen om språket. Kampen om kunskapen.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Det är en hård film Peter Stein från den berömda Schaubühne-teatern i Berlin gjort. Pauserna är få. Skådespelarna tvingas ta ut sig fullständigt.

Mitt i sin oerhörda råhet är detta en märkligt livsbejakande film.

Och fast Peter Stein naturligtvis aldrig menat det ger "Klassfiende" en slags syrlig kommentar till det otyg som införs under hösten i Sverige och kallas lärarlös undervisning." Ingvar von Malmborg i Aftonbladet

"Stein och hans unga skådespelare gestaltar denna angelägna historia med en våldsam energi som inte blir mindre av att regissören behållit det demolerade klassrummet som nästan enda spelplats.

På ett virtuost sätt låter han kameran följa med i känslospelet och understryka stämningskasten med en rörlighet som är så exakt att man registrerar den omedvetet, ungefär som filmmusik.

Visserligen kan det bli lite för mycket av det goda ibland. Ett slängande med bänkar och ett vrålande som känns monotont och som kan bero på att teatermannen Stein missräknat sig en aning på skillnaden mellan sceniska och filmiska effekter.

Men beundransvärt skickligt är det. En spark i 80-talet som känns. En svart historia med dold ljuskälla. En ung revoltfilm som sticker av mot dödsmoset på repertoaren." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Filmens verkliga styrka ligger annars i gestaltandet av väntan, av det oroliga, nervösa och nerviga i dessa killars väntan. Innnaför klassrummets väggar vandrar de runt, gör plötsliga utfall, sparkar på bord eller stolar, likt djur instängda i för trånga burar.

Steins "Klassfiende" -- liksom Williams pjäs -- lyckas med det svåra att ställa en rad nödvändiga frågor utan att skänka entydiga svar." Björn Linnell i Expressen

"Det är möjligt att Klassfiende fungerar bra som teater men i den här formen som film där det skriks och kastas möbler till den grad att eventuella nyanser försvinner blir de dryga två timmarna i klassrummet ganska påfrestande. De sex tonårsynglingarnas karaktärer känns trots ingående presentationer stereotypa och när försök till nyanseringar görs blir det mera personlighetsbitar som läggs till än karaktärer som fördjupas.

I denna skildring som mer riktar in sig på kampen mot samhället än ansvaret för sig själv blir anklagelsen sådan att den bara kan leda mot anarkin, "krossa skyltfönster på Kudamm", eller Führern, "den stora blonda biffen i korridoren".

Peter Steins teaterfilm Klassfiende är speltekniskt skicklig, men socialt och politiskt så grumlig att den knappast känns användbar som något annat än indignationsobjekt eller "häftig rulle" några snäpp över den nivå där amerikanska skolfilmer ligger." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se