Hustrur - tio år senare (1985)

Det har gått precis tio år sedan Mie, Kaja och Heidrun träffades på en klassfest i Oslo. Den gången -- 1975 -- beslutade sig kvinnorna spontant att för ett par dagar lämna sina hem. De hade ett behov av att återuppliva känslan av frihet och gemenskap från skoltiden. 1985 träffas de på nytt på klassens 20-årsjubileum, som förlagts till kvällen före julafton, hemma hos Kaja. Mies tre barn är hos ex-maken och hans betydligt yngre kvinna. Heidrun hoppas på att fira julen tillsammans med Kristian, en veckogammal förälskelse. Men han sticker iväg till fru och barn i Malmö. Nästa dag fortsätter de tre festen och Kaja låter sig lätt ledas ut på galej av de två andra. "Julen ligger i fryseren" är hennes besked till man och barn. Trion äter upp Heidruns julmiddag tillsammans med Mies friare Jostein. Senare gråter de ut tillsammans på damtoaletten på "Backstage". De tar nattåget till Malmö och tar in på brudsviten på det folktomma hotell Kramer. Heidrun får ett positivt svar av Kristian som hon träffar på hans arbete på skeppsvarvet. Kaja får besök av äkta mannen och de har samlag på ett konferensbord. Mie sitter ensam och lyssnar på julsånger från TVn och längtar efter barnen. Julmiddagen äter trion på hotellet medan portiern/källarmästaren Ahlsén underhåller på saxofon.

Pressreaktion Svensk filmografi

""Hustrur II" är en norsk flanörfilm, generös i sina iakttagelser från den övre medelklassens miljöer och krogar och beteenden. Den fungerar också som en form av kvinnlig gruppterapi: sanningarna spottas ut, jämförelserna görs, erfarenheterna och bedrövelserna vägs mot varandra. Men först och sist är det en film om den anarkistiska glädjen att företa sig någonting annat och udda och otillbörligt.

På den punkten tycks Breien ha lånat en del eld från de tjeckiska 1960-talskomedierna i allmänhet och Vera Chytilovas "Tusenskönorna" i synnerhet. Liksom "Tusenskönorna" är "Hustrur II" en generationsstudie och en flykthistoria. Liksom Chytilova är Anja Breien den gär gången främst en lekare och luftande. Liksom "Tusenskönorna" är hennes film en humoristisk sak; på en gång klok och ljus, öppen och nyckfull och oansvarig.

Och visst har Breien liksom Chytilova ett vaket öga för situationskomiken och dess ironiska möjligheter. Ett exempel är sketchen med jultomten i damernas provrum på Oslos NK. Ett annat är snabbsamlaget bland mineralvattensflaskorna på det stora hotellets konferensbord, med svenska kungaparet som fotografisk och intresserad väggpublik." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Men trots fina enskildheter vill det sig ändå inte riktigt. Det är som hade det lite ledsna, lite resignerade, hos dessa fordom så upproriska fruntimmer färgat av sig också på Breien och lagt en grå, tam vardagsrealism över hennes berättarlust.

Ett symtom är scenen där en av kvinnorna åker i en utomhushiss och vi med henne stirrar rakt ner i djupet. Hon blundar av förskräckelse och säger sedan -- som, får man förmoda, ett förtydligande till oss svagsinta som inte riktigt hänger med -- "jag blir yr". Det är en sorts ängslig redovisningsestetik som kan bli nog så tröttsam i längden.

Sedan måste man fråga sig om inte filmen något lite lider av alltför många öppna dörrar. Kvinnliga "fyrtitalister" som drar ut och lever rövare och gör det karlar plägar göra -- so what?

Världen har kanske kommit lite längre än filmen vill låtsas om. Och det är alltid lite tråkigt när verkligheten är färgstarkare än fiktionen -- åtminstone på bio." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Det är frejdigt och festligt, om än på mörk botten. Somligt är annorlunda men mer är sig likt, Insikterna har djupnat men problemen är desamma.

Problemen är karlarna.

Hela filmen är ett långt och roligt -- om än inte särskilt orginellt -- resonemang om denna tillvarons stora stötesten.

Anja Breien berättar säkert och i perfekt samarbete med sina tre huvudpersoner. Tillsammans säger de inte mycket nytt, men de säger det underhållande.

Under alltihopa ligger rädslan för ensamhet och åldrande, osäkerheten om vart vägen bär, "samma gamla längtan nånannanstans"." Bernt Eklund i Expressen

"Kaja (Katja Medbøe) den enda som fortfarande är gift, lämnar ett skriftligt meddelande till man och barn: "Julen ligger i frysen" och drar med de båda väninnorna till Malmö där de tar in på hotell och beställer bröllopsviten. Av flera skäl tycker jag att det är först här som filmen når sin fulla styrka och börjar fungera som komedi samtidigt som man kan ta allvaret på allvar.

Anja Breiens bildspråk får ett annat liv i samma stund som hon kontrasterar den vilsna trion mot det helgtomma och på personal tömda, pompösa hotellet, samtidigt som de tre skådespelerskorna här får och tar chansen att fördjupa sina rolltolkningar.

Till detta kommer att komedin här med Brasse Brännströms hjälp når absurdismens underbara luftlager. Brännström återfinns bakom portierdisken, den ende tjänstgörande på hotellet över julen. Hans kombination av värdighet och gammaldags serviceanda är perfekt. Ahlsén var namnet.

Ahlsén ser som sin självklara plikt att ensam fylla alla de yrkesfunktioner man förväntar av ett bättre hotell. Inklusive kockens och restaurangmusikerns. Vad kan inte en biroll bli i händerna på en begåvad aktör!

Det är också som om Anja Breien vågade lita mer på sina bilder i den här slutfasen där dialogen är både reducerad och preciserad. Det tar sig kort sagt -- men kvar står intrycket att Anja Breien denna gång inte tycks ha något klart motiv för positionsbestämningen "tio år senare". Som belysning av "40-årskrisen" är filmen för ensidig." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se