Moskitkusten (1986)

Allie Fox är missnöjd med USA som han tycker har förfallit. Han lämnar landet med sin familj med kursen ställd mot Moskitkusten i Centralamerika. Där bosätter de sig och börjar tillsammans med en mindre grupp invånare bygga upp ett litet samhälle som skall vara självförsörjande.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Vad Paul Theroux sökt åstadkomma är en filosofisk fabel och inte en undergångsskildring med anspråk på yttre trovärdighet. Han arbetar inte med naturalismer. Han skriver en moralitet.

Den distinktionen gör inte regissör Peter Weir tydligt nog. Den alltmer galna blicken hos Allie (Harrison Ford) och det plågat uppmuntrande leendet hos hans hustru (Helen Mirren) framställs med oklanderlig realism. Men just därför ter sig också det orealistiska i skeendet som extra besynnerligt. I glappet mellan avsikt och stil försvinner sagan och dess moral.

Theroux' gröna-vågen-kommentar är annars tänkvärd. Hans likhetstecken mellan rousseauanism och fanatism kanske inte övertygar. I vår längtan tillbaka till naturen har han ändå frilagt en problematik som manar till diskussion. Det är det givande med hans bisarra fabel." Mario Grut i Aftonbladet

"Det finns lysande enskildheter där detta äventyr verkligen tar ett grabbtag i åskådaren, som när Allie Smith bränner ner missionsstationen där den ondsinte pastor Spellgood (!) för ut Guds ord per TV-skärm i djungelkyrkan.

Men lika ofta blir åskådaren hängande i en form av idémässigt vakuum, där varken den civilisationskritiska sprängkraften riktigt lösgörs eller den psykologiska helvetesfärden till denna amerikanska familjs hjärtpunkt går att följa.

Kvar finns ett imponerande iscensatt äventyr, där en enda tanke -- så god som någon -- kvillrar stilla i grönskan; drömmen om att börja ett nytt och bättre liv, lösgjort från alla civilisationers förbannelser, är blott en dröm.

Åtminstone om man som Allie Smith "återvänder till naturen" för att tillämpa sin egen civilisations organisation, tar avstånd från missionärerna genom att skapa sin egen "kyrka" eller revolterar mot ekologisk förslumning för att strax lösgöra en teknologi vars lokala kraft är lika katastrofal som atombombens.

Allie Smiths mycket moderna dilemma är hans omedvetenhet och hans ambivalens. Det dilemmat är delvis också filmens. Men det kan paradoxalt nog ses som dess största tillgång." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Peter Weir berättar utan överdrivna gester, enkelt och förtroendeingivande. Han har omgett sig med kompetent folk. Paul Schrader, stor filmförfattare och själv regissör till bland annat "Mishima", har skrivit manus. Fotografen John Seale har följt honom genom många filmer.

Och Harrison Ford gör sin främsta insats hittills som den uppskruvade Allie Fox, nervöst kämpande för att inte drabbas av sin egen innersta tystnad." Bernt Eklund i Expressen

"Filmens egentliga ämne är en diskussion om var gränsen går mellan idealism och galenskap, mellan vision och verklighet; dess slutsats blir att verkligheten alltid till sist besegrar visionen. Fox börjar sitt liv i filmen (något annat har han ju inte) som en excentrisk men älskvärd idealist men slutar som en manisk galning. Någonstans slår det slint och visionen blir en förevändning för en form av tyranni som mot alla odds vill omforma världen hellre än låta sig formas av den.

Det är Fox stackars familj, där Helen Mirren gör en utmärkt roll som den tålmodiga hustrun, som till slut blir offret när resten av världen vägrar att låta sig tämjas. Via Theroux formulerar Weir en varning mot den idealism som så lätt slår över i fanatism. Att motiv och ursprung kan vara de bästa gör inte de fanatiska och totalitära anspråken mindre farliga.

Weirs diskussion av både civilisationens villkor och av förhållandet mellan natur och kultur gestaltas med en episk bredd och kraft och, framförallt, en konstnärlig intelligens som har få motstycken i dagens filmkonst. Han visar att filmen numera är romanens naturliga arvtagare som det episka mediet. Det vore fel att säga att filmen Moskitkusten överträffar romanen, men nog tycks det i alla fall som om den har fått sin definitiva tolkning i Peter Weirs film." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se