Maj Wechselmann

Media (1 st)

Dansk-svensk regissör och författare. Född i Köpenhamn. Skådespelarutbildning i Odense, verksam vid Narrenteatern i Stockholm. Gick i början av 1970-talet Dramatiska Institutets filmregilinje.

-

Maj Wechselmann har hittills gjort 45 filmer, i huvudsak dokumentärfilmer, ofta i rasande takt och ofta strax efter att politiska beslut fattats eller samhälleliga händelser ägt rum, företeelser hon ser anledning att granska. Hon är en regissör vars filmer närmar sig det journalistiska beskrivandet och filmerna präglas av socialt patos. Wechselmann lyfter ofta fram andra sidor av en sammansatt verklighet än de som media av olika skäl vanligen fokuserar på.

Wechselmann fick sitt genombrott med Viggen 37 - ett militärplans historia (1972), en film som skapade stor debatt om det militärindustriella komplexet, om Sveriges försvarskostnader och för hur filmen var gjord. Filmen fick dock god kritik och mottog 1973 Filmkritikernas pris som årets bästa film och Kurt Linderstipendiet samma år.

Hennes filmer utgår ofta från kvinnors perspektiv, som Flickor på Marabou (1971) om unga kvinnor ofta från Finland och deras lågavlönade arbete vid löpande band, Tala med mig systrar! (1999) om kampen mot apartheid i Sydafrika sett ur ett kvinnoperspektiv och De tatuerade mammorna (2003) om tre unga mammor i El Salvador som kämpar för att ta sig ur ett kriminellt ungdomsgäng. De flesta av hennes filmer skildrar oroshärdar på olika håll i världen, som Irak, Palestina eller Sydamerika och de pekar på världens orättvisor, på miljöförstöring och på krig. Filmerna kan knappast kallas inställsamma och hon har ofta fått kritik för sin politiska vänsterprofil och sin skepsis mot västvärldens kapitalism.

2006 gjorde Wechselmann Bang och världshistorien om journalisten Barbro Alving, en film som tog längre tid att genomföra och som ger en mångfacetterad bild av pionjären och utrikeskorrespondenten Bang, eller Käringen mot strömmen som hon kallade sig när hon skrev kåserier. Ett tidigare personporträtt var Filmen om Anton Nilson. Till arbetarklassens barn (1980) om en av de sista svenskar som dömdes till döden, för bombattentatet i Malmö 1908 mot skeppet Amalthea som huserade brittiska strejkbrytare. Nilson skulle giljotinerats men benådades senare och blev bl.a. spaningsflygare i sovjetiska Röda Armén strax efter revolutionen.

Wechselmannn har även gjort ett mindre antal spelfilmer som Hungermarschen (1982) om arbetarklassens kamp för att överleva och Hitler och vi på Klamparegatan (1997) om kampen mot nazism under 1930-talet.

Som författare står hon bl.a. bakom böckerna "Det är upp till dig!: om olja, folkmord och dina pengar" (2011) och tillsammans med Mats Fors "Kärnkraft - farlig och förlegad" (2013). Hon har även skrivit många debattartiklar, ofta om ämnen som hon sedan i filmerna fördjupat sig i.

Wechselmanns stridbarhet yttrar sig inte bara i filmer och texter. I en av de första domarna om förtal på internet vann hon 1988 ett förtalsmål mot en person som i ett diskussionsforum ansågs ha utpekat henne som landsförrädare och sovjetisk spion.

Maj Wechselmann mottog 2006 Sveriges Förenade Filmstudios pris Glasstatyetten med motiveringen "Med ditt mod och din kompromisslöshet är du ett nödvändigt salt i den svenska filmvärlden".

Marika Junström (2014)