Filmvärldar möter Gabriela Pichler
Catharina Thörn och Tobias Pontara
För precis tio år sedan blev Gabriela Pichlers debutfilm Äta sova dö mångfaldigt prisad på Guldbaggegalan. Vad har regissören själv att säga om filmen idag och hur har samhället som hon skildrar förändrats under dessa år?
Forskarna Tobias Pontara och Catharina Thörn driver podden Filmvärldar, där de i varje avsnitt analyserar en utvald film. Analyserna kan handla om teman som präglar vår samtidskultur såsom alienation, dystopi, misslyckande och maktrelationer av olika slag. Ett särskilt fokus finns också på hur musik och ljud används i filmen för att föra berättelsen framåt.
I detta specialavsnitt som gjorts i samarbete med Svensk Filmdatabas har de bjudit in regissören Gabriela Pichler. Här möts de tre i ett samtal om klassperspektiv och landsbygdsskildringar, om att arbeta med icke-professionella skådespelare och om långa tagningar. Humorns och musikens roll får också utrymme, och det dras bland annat musikaliska paralleller till Tarkovskijs klassiker Stalker.
I stället för en skriven artikel så är det här en artikel i poddformat, en ljudfil som du kan lyssna på när du vill. Du kan lyssna direkt men om du vill spara ner podden till din enhet så högerklicka i stället på spelaren här nedanför. Denna podd finns även utgiven av Filmvärldar själva via andra kanaler.
(publicerad i januari 2023)
Sex favoritfilmer
Filmvärldars värdar tipsar om tre svenska filmfavoriter var
-
Det är snart hundra år sedan skotten i Ådalen. När Bo Widerbergs film hade premiär 1969 blev den snabbt omdiskuterad. Var detta en polerad bild av 30-talets klasskamp eller en viktig påminnelse om att kampen fortgår? Måste en regissör vara historisk korrekt i en skildring av verkliga händelser, eller finns där rum för konstnärlig frihet? Nu när ojämlikhet och prekära arbetsvillkor återigen breder ut sig i Sverige är Widerbergs film, liksom diskussionen om den, aktuell och en viktig påminnelse om att kampen på intet sätt är över. Även om den historiska skildringen är polerad. (Catharina)
-
Jag vara bara 13 år när jag såg denna film första gången. Lars Molins berättelse om den förståndshandikappade Pinnen som slår världsrekord i höjdhopp genom att saxa sig över ribban är lika gripande som osannolikt rolig. Det är en varm film genomströmmad av ett stort stråk av sorg, om än något föråldrad i en del skildringar av vad intellektuell funktionsnedsättning innebär. Den finländske skådespelaren Asko Sarkola är fantastisk i huvudrollen. (Tobias)
-
Tic Tac är en oförtjänt bortglömd film som tar åskådaren rakt in i 1990-talet. Estetiken, Fläskkvartettens makalöst suggestiva musik och en tidsanda som förebådar den värld vi lever i idag. Alfredsons 90-tal är nämligen inte den glada yran över att muren fallit och kapitalism och demokrati segrat utan en tid av ökande rasism, alienation, ensamhet och paranoia. Är det inte dags för en uppföljare, där nazisten blivit Sverigedemokrat och sitter i riksdagen och där den krisande Kent skilt sig och blivit ett troll på sociala medier? (Catharina)
-
Detta får väl betraktas som ett något kontroversiellt val. Filmen, som bygger vidare på TV-serien om Morran & Tobias, fick extremt blandad kritik när den kom och en del kritiker avfärdade den helt. Den är väl helt enkelt lite av min privata skämskudde. Men jag kan inte låta bli att älska de två karaktärerna och den mor/son-relation som skildras. Framför allt Morran (spelad av Johan Rheborg) är helt beroendeframkallande. Jag har skrattat så jag har kiknat (och ibland satt skrattet i halsen), men även förundrats över den ömhet med vilken karaktärerna är framställda mitt i all buskis och galenskap. (Tobias)
-
Detta kan vara den bästa svenska film jag sett. Gabriela Pichler har en oöverträffad förmåga att skildra den svenska landsbygden och det samtida Sverige. Filmen väver närmast sömlöst samman humor, allvar och samhällskritik i en berättelse som nästan uteslutande bärs upp av icke-professionella skådespelare. Här finns också en sofistikerad lek med berättarnivåer som griper in i och utgör en central del av filmens centrala tematik: vem som har rätt att representera och definiera det samtida Sverige. (Tobias)
-
En fysisk, sinnlig och rebellisk film som dröjer sig kvar. Inte minst filmfotografen Sophie Winqvist-Loggins fantastiska arbete som följer huvudpersonen och naturen så nära inpå att åskådaren dras in i Claras liv och perspektiv. Det är också spännande med en svensk film som är så nationellt gränsöverskridande. (Catharina)
