Intervju med Eva Melander

Hallå där…Eva Melander som spelar huvudrollen i den Cannesprisade Gräns som har premiär den 31 augusti. Hur kändes det med all uppskattning ni fick där nere?

Först var jag väldigt glad bara över att den visades i Cannes, och nöjd med att det var i den sektionen (Un certain regard), så jag åkte ner för att jobba. Jag tänkte inte så mycket längre. Sedan under själva visningen var det förstås nervöst och förväntansfullt, man lyssnar i salongen och är spänd på reaktioner. När vi sedan fick stående ovationer som aldrig ville ta slut så kändes det mäktigt. Överväldigande. Sedan hade jag några intensiva pressdagar och filmen fick fina recensioner, det kunde liksom inte bli bättre!

Hur gick det till när du blev involverad i projektet?

Det var en ganska vanlig process. En rollsättare hörde av sig och frågade om jag var intresserad av att provfilma och jag kände direkt att det var en fascinerande roll som skulle innebära utmaningar som jag inte ens hade kunnat fantisera om tidigare.

Hade du någon tidigare relation till novellen som filmen bygger på?

Nej, jag hade inte läst den före min provfilmning men fastnade för den så fort jag gjorde det. Det är en så märkvärdig berättelse om en person som helt förträngt och glömt vem hon är och långsamt kommer till insikt om det. Hon befinner sig i gränslandet mellan total realism och det övernaturliga, ja i John Ajvide Lindqvists fantastiska universum. Det fastnade jag för.

Var du bekant med filmens regissör, Ali Abbasi?

Nej, jag träffade honom för första gången på en så kallad call back efter min första provfilmning och kände ett stort förtroende för honom, och vice versa. Så vi började jobba med materialet tillsammans och jag kände mig hela tiden trygg med hans sätt att attackera manuset på.

Du har ett väldigt bra samspel med Eero Milonoff, hade ni arbetat tillsammans förut?

Nej, jag träffade honom för första gången samtidigt som jag träffade Ali, men vi klickade direkt. Efter att vi fått våra roller så ringde vi ofta varandra och pratade om träning, och hur mycket som vi hade lyckats gå upp i vikt. Det var så vi lärde känna varandra, haha.

Ja, jag har läst att du gick upp 18 kilo för den här rollen, hur gör man det?

Jag hade hjälp av en personlig tränare och dietist, David ”D-Flex” Seisay. Jag tränade bodybuilding (bara överkroppen) 4 dagar i veckan och åt varje 1,5 timme. Jag betraktade det som ett heltidsjobb, med ett matschema på mitt kylskåp. De första sex veckorna gick jag upp över 10 kilo.

Hur påverkade dessa förberedelser dig och ditt liv under denna tid?

Jag hade svårt att sova på grund av nattsvettningar och jag hade problem med humörsvängningar. Sedan blev jag väldigt lätt andfådd och hade svårigheter att gå och prata samtidigt, det känns liksom som att kroppen är förgiftad.

Hur lyckades du bli av med alla pålagda kilon efter att inspelningen var klar?

För att man inte ska bli sjuk när man äter så mycket som jag gjorde så måste man käka ordentlig mat, alltså inte bara chips och liknande. Detta gör även att det är enklare att gå ner i vikt igen, men jag åt i stort sett bara grönsaker och gick och la mig hungrig. Det tog helt enkelt tid att komma tillbaka i sin kropp.

Och sedan var väl inte själva inspelningen den lättaste för dig heller?

Nej, dagarna inleddes med fyra timmar i sminket, till exempel klockan 2 på morgonen och därefter 10 timmar inspelning plus en timmes avsminkning på det, så det var en enorm utmaning. Sedan var det även en väldigt speciell mask. Folk som arbetat på Sagan om ringen, Harry Potter och Game of Thrones flögs in från hela världen för att jobba med den. Det var bara min överläpp som var naturlig och att spela en rollfigur som redan från början har ett väldigt tillbakadraget minspel samtidigt som jag hade alla dessa lager av gelatin och silikon i ansiktet var, återigen, utmanande.

Utan att avslöja för mycket innehåller ju filmen en mycket speciell sexscen, hur var den att spela in?

Den var egentligen inte svårare än någon annan scen. Men ibland så tittade jag och Eero på varandra, skakade på huvudena åt vilket underligt jobb man har och sen bara skrattade vi.

Senast vi såg dig i en långfilm gjorde du en av rollerna i den starka och kontroversiella Flocken, en insats som även gav dig en Guldbagge. Hur ser du på den filmen så här med lite distans?

Jag har alltid tyckt att det var en bra och viktig film. Vi har varit ute och rest med den i hela världen och oavsett kulturellt sammanhang har folk ställt sig upp och tackat oss för att vi berättat deras historia.

På tal om utmärkelser känns du redan som en av förhandsfavoriterna inför nästa års Guldbaggegala, hur mycket bryr du dig om den typen av priser?

Det betyder mycket, till exempelvis i jobbsammanhang där folk kanske inte riktigt vet vem man är. Sedan är det ju även en visad uppskattning på det arbete man lagt ner.

Hur ser den närmaste framtiden ut för dig, har du månne något nytt samarbete med Ali Abbasi på gång?

Nej, det har jag inte men det skulle vara roligt att jobba med honom igen. Närmast ska jag spela titelrollen i Rickard III på Uppsala Stadsteater och sedan ska jag under hösten även försöka pussla ihop framtida filmprojekt som i nuläget är hemliga.

(publicerad i augusti 2018)

Fotnot: Bilden på Eva Melander på vår startsida är tagen av Tove Risberg