Dykaren (2000)

Media (1 st)

Originaltitel	Dykaren
Svensk premiärtitel	Dykaren

Regi	Erik Gustavson
Manus	Gerald Wilson Stefan Sauk (original) Mats Berglund (original)
Idé	Stefan Sauk Anders Lennberg
Producent	Castro Khatib (som Kastro Khatib)
Produktionschef	Bert Sundberg
Foto	Kjell Vassdal
Musik	Randall Meyers
Scenograf	Jan Olof Ågren
Klippning	Wadt Thomsen
Ljudtekniker	Olle Unnerstad Richard Löthner
Ljuddesign	Richard Löthner Olle Unnerstad
Stuntregi	Lasse Lundgren
Manusbearbetning	Erik Gustavson Kjetil Indregard
Medproducent	Tomas Backström Petter Borgli Timo Lahtinen
Verkställande producent	Bob Erixon Karl Penser Torsten Holm Stefan Ridderheim Stefan Ohlsson Håkan Wærnér
Ansvarig utgivare	Castro Khatib (som Kastro Khatib)
Inspelningsledare	Anna Bergström
C-foto	Jenny Nilson
Stillbildsfoto	Victoria Khatib
Undervattensfoto	Eric Börjeson
Kläder	Lotta Petersson
Smink	Siw Järbyn
Mixning	Berndt Frithiof
Övrig medarbetare	Fredrik Eriksson (stunts) Sofia Söderström (stunts)

Stefan Sauk	Arne Nordbeck, fiskare, f.d. dykare
Izabella Scorupco	Irena
Alexander Skarsgård	Ingmar, fiskare
Bjørn Floberg	Claes, fiskare
Klaus Maria Brandauer	Orlov, affärsman, maffiachef
Tomas von Brömssen	Johan Günther, "kaptenen"
Jarmo Mäkinen	Charlie, livvakt åt Orlov
Keve Hjelm	Gösta, gammal skärgårdsbo
Leif Andrée	polisman Söder
Alexander Domogarov	Viktor
Lasse Lundgren	livvakt åt Orlov
Erik Penser	väntande vid hållplats
Ivan Mathias Petersson
Pernilla Parszyk
Martin Zetterlund
Krysztof Dziukowski
Maria Magnusson	Arnes omkomna fru

Produktionsbolag	Filmfabriken Sverige AB
Samproduktionsbolag	Film i Väst AB
	Nordic Screen Development A/S
	Smile Entertainment Oy
	Canal+ Television AB
	TV4 AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Buena Vista International (Sweden) AB	1999
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2001
Laboratorium	FilmTeknik AB
	Sylvia Wheeler Film Services Ltd.		(negativklippning)

Gdansk, Polen. Tre ryska gangstrar gör ett inbrott i ett varulager i

hamnen. De skjuter några väktare och tar sig sedan med svets in i ett

utrymme där de hämtar en kista. En sårad väktare avrättas kallblodigt.

Arne, f d dykare, är skeppare på fiskebåten "Maria av Nysund" i

Bohuslän. Övriga besättningsmedlemmar utgörs av norrmannen Claes och

lärlingen Ingmar. Arne för en sträng regim. Under fiske klantar sig

Ingmar, får en krok i handen och rycks överbord. Sedan han räddats,

"opereras" han av Arne utan bedövning och avskedas senare för den 1.000

m långa lina som gått förlorad genom intermezzot. Han är välkommen

tillbaka när han "gjort rätt för sig" och betalat ett skadestånd på

3.000 kr.

Göteborgs hamn. Polskan Irena hämtar i gummibåt de tre ryska

gangstrarna - en av dem är Viktor som är kär i Irena - och kör dem ut

till en skorv, förd av den alkoholiserade "Kaptenen". Kistan överlämnas

och Irena följer sedan med båten ut på öppna havet med order att

kontrollera det hela. Gangstrarnas avsikt är att sänka båten med kistan

- och Irena, som "vet för mycket". Deras plan går ut på att komma åt

kistan efter några månader och lura ryssen Orlov, maffiachef, kistans

rättmätiga ägare och Irenas älskare. Båten sänks, men Irena lyckas ta

sig ut ur det utrymme där hon låsts in.

Irena upptäcks i vattnet av Arnes fiskebåt och tas ombord. Hemma i

fiskeläget bäddas hon ner och vårdas av Arne som förtrollas av hennes

skönhet. Nästa dag lägger hon märke till foton av Arne och en kvinna,

hans hustru Eva. Eva omkom när hon med Arne arbetade som dykare under en

oljeplattform i Nordsjön. För detta har Arne starka skuldkänslor, vilket

meddelas i minnesfragment.

Irena flyr från Arne och får lift med en långtradare till Göteborg.

Arnes fiskeläge är en liten ort och polisen börjar höra av sig med

frågor om vad som förevarit.

Göteborg. Irena dyker upp hos Orlov, vilken som front har en

importfirma för rysk kaviar. Denne frågar ut henne: Båten sjönk och du

minns ingenting! Hon flyr i bil därifrån.

Hon tar sig till färjeterminalen där hon bland de ankommande från

Danmark upptäcker "Kaptenen". Följd av Irena tar han sig till sitt hem

ombord på en pråm i hamnen. Här märker han på ett sjökort ut platsen där

han sänkte sin båt.

Orlov dyker upp hos Arne, säger sig vara ¿god vän¿ till Irena och

frågar ut honom om var båten sänktes. Arne svarar undvikande men efter

en uppgörelse med Orlovs gorilla, som han kastar i vattnet, plockar han

fram sjökortet: Här.

När "Kaptenen" lämnat sin pråm, tar sig Irena in i den, hittar

sjökortet och räddar sig ut just innan "Kaptenen" anländer med de ryska

gangstrarna. "Fram med kartan", säger de och hotar honom. En av dem

sticker ned honom med en kniv. Därmed har de ingen möjlighet att få veta

kistans belägenhet om de inte får tag i Irena.

Utanför pråmen upptäcker de Irena som hoppar i vattnet och via taxi

tar sig till Arnes bostad. Denne är ute på sin ö, där han bygger ett

hus. När han kommer hem ligger Irena i sängen.

Nästa dag skjutsar Arne Irena till Göteborg och Orlovs bostad. I

dennes frånvaro tar hon sig in och hämtar i kassaskåpet pengar och

diverse pass utställda på henne. Under tiden har en av de ryska

gangstrarna kommit in i huset. Han hotar henne men innan han skjuter

henne citerar han Clint Eastwoods "Dirty Harry", vilket blir ödesdigert.

Irena hinner ta fram en pistol och skjuter ihjäl honom. Irena åker iväg

med Arne som säger: "Nu måste du berätta allt!" Hon vägrar och Arne

lämnar henne. Efter ett tag återvänder han och de omfamnas. Hon

berättar: "Viktor stal en kista värd 3 miljoner dollar i Gdansk. Jag var

där för att övervaka transporten till Sverige. Båten skulle sänkas och

normalt skulle Viktor misstänkas, men inte om jag var ombord."

Ryssarna förföljer Irena, som lyckas ta sig tillbaka till Arne. De

åker till hans ö, där de har samlag.

En uppgörelse mellan Viktors män och Orlovs gorillor slutar med att

Viktors bror, hans viktigaste bundsförvant, fryses in i ett isblock.

Irena erbjuder Arne att dyka efter den sänkta båten. När Arne nekar,

uppsöker hon Claes, Arnes andreskeppare, som även han avvisar henne.

Irena kidnappas av Viktor som erbjuder henne till Arne mot att få

använda Arne som dykare och dennes båt.

Arne och Claes går med på det, och alla åker iväg inklusive Irena.

På det utmärkta stället dyker Arne och kistan vinschas upp. Viktor

undersöker kistans innehåll som han konstaterar bara utgörs av burkar

med rysk kaviar. I sin frustration skjuter han sina medhjälpare och till

slut sig själv.

Orlov anländer i en liten snabbgående båt. Han undersöker burkarna

och hittar en diamant som han ger till Irena. "Diamonds are forever",

säger han och, riktat till Arne: "You are a free man now." Han lämnar

båten.

Arne och Irena bygger på sitt gemensamma hus på den lilla ön.

Censurnummer	136549
Datum	1999-12-09
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2654 meter
Kommentar	Aktlängder: 543-558-560-553-440

Bildformat	2.35:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Digital
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2654 meter
Längd i minuter	97 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen bestods en formlig avrättning av kritikerna, som lade den största

skulden för misslyckandet på regi och manus.

Johan Croneman, DN: "Vill du lära dig något om 'menande blickar'

inom filmen, finns det närmast obegränsat med studiematerial i Dykaren.

Här spänner man ögonen i varandra så att det står härliga till.

Smärtsamma minnen skall på detta sätt illustreras, liksom erotiska

kraftfält och hot om våld.

Spelet utan boll är så att säga också mycket viktigt i filmer, men

det finns för den sakens skull knappast anledning att vända sig så långt

bakåt i historien som till stumfilmen för att hitta passande uttryck.

Den norske regissören Erik Gustavson har visserligen på papperet

tillgång till några normalt sett mycket duktiga aktörer, men detta

envetna bligande och blängande dödar de flesta ansatser till anständigt

skådespeleri. Poserandet blir parodiskt - och kommer att överskugga allt

annat. (-)

[Öststatsgangstrarna] tycks för övrigt just vara utexaminerade från

universitetet för löjlig rysk brytning - klädda som inför ett lundaspex.

Realistisk action är svårt, inte bara med tanke på den vassa

konkurrensen i genren, och här faller trovärdigheten i det allra första

anslaget. Det är löskokt, utan muskler - med några inledande stunts som

får oss att kvickt vilja gömma ansiktet i händerna.

Sedan blir det till ett oändligt idisslande och kattrakande över en

karta där en förlist lasts position avslöjas. Upplösningen till havs,

med Arnes psykologiska förlösning som grädde på moset, är riktigt

komisk.

Lägg därtill att produktplaceringen är uselt klumpig - berörda

företag borde lägga en rejäl slant för att köpa ut sig från

pinsamheterna."

Mats Johnson, GP: "Dykaren är en actionsoppa med ett manus som

saknar sans och logik: till exempel får vi se Irena (Scorupco) på flykt

undan bovarna hoppa i vattnet i Göteborgs hamn. I nästa scen sitter hon

i en taxi. Hur gick det till? (-)

Människor introduceras, till exempel unge fiskarpojken Ingmar

(Alexander Skarsgård), för att sedan mystiskt försvinna under lång tid.

Det ligger nära till hands att jämföra Dykaren med Anders Nilssons

Noll tolerans. Båda är genrefilmer i actionfacket och båda är inspelade

på västkusten.

Skillnaden är att Nilsson lyfter fram det svenska, till och med det

göteborgska, i sin effektivt berättade snutfilm, medan Dykaren, med en

internationell skådespelarensemble och dialog sällan på svenska,

förmodligen är tänkt att slå i hela Europa. Men att höra Tomas von

Brömssen och Stefan Sauk snacka engelska, den förstnämnde även ryska,

låter illa i mina öron. Inte heller utnyttjar regissör Gustavson

miljöerna: Lysekil och Göteborg utgör bara anonyma fonder till polska

mafiosos ständiga uppgörelser. Men det digitala dolbyljudet är bra."

Annika Gustafsson, SDS: "Erik Gustavson är en habil regissör men

saknar personlig stil. Bakom manuset finns tre personer som utgått från

ett originalmanus av Sauk, Mats Berglund och Anders Lennberg. Det är

många inblandade och resultatet drar också åt åtskilliga håll.

Som thriller är den för rörig och lider bland annat av för tunna och

karikerade bovporträtt. Den som vill få sina fördomar om slaviska

kriminella bekräftade njuter kanske.

Som kärleksdrama är Dykaren alldeles för ytlig och oengagerad.

Samlagsscenen finns där givetvis som ett brev på posten.

Slutligen som en studie i manligt psyke borrar den sig ingenstans.

Sauk kan säkert vara en hyfsad skådespelare men han måste ha ett

hållbart manus och en regissör som på allvar intresserar sig för vad som

pågår inne i individen.

Izabella Scorupcos roll är uselt skriven. Vem är hon, annat än en

kvinna med en trasslig bakgrund och ett kriminellt register? Det ger

filmen aldrig svar på."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Dykaren saknar fokus; den spretar åt olika

håll och förmår inte skapa intresse för någon av sina personager

undantagandes den figur i marginalen som Keve Hjelm blåser liv i. (-)

Thrillergenren är kanske inte Gustavsons. Han ger inte de olika

gangsterfraktionerna den relief som skulle hjälpa oss att skilja dem åt.

Och när den ena efter den andra ramlar i havet, med eller utan en kula i

kroppen, undrar man ett tag om Dykaren är en parodi på 'en mansvärld'.

Ohjälplig likafullt."

Jens Peterson, AB: "Visst finns här bra skådespelare och i stort är

det en acceptabel B-film med folk som jagar omkring efter en Viktig

Karta.

Men några bitar är så usla att hela filmen blir ett skämt. (-)

Filmens final är också en av de dummaste som gjorts. Som om scenerna

var påhittade av mycket små barn. (-)

Mot ett ihåligt manus kämpar skådespelarna tappert. Visst stirras

det lite väl mycket outgrundligt, men Stefan Sauk är trovärdig som f d

marindykare, numer fiskare. Izabella Scorupco blir allt bättre som

skådespelerska, men filmmakarna är mest intresserade av att visa upp

hennes yttre.

Bra skådespelare som Leif Andrée och Keve Hjelm dyker upp i mycket,

mycket underliga biroller.

Fast varför plåga sig med funderingar? Dykaren tål ingen granskning,

är varken spännande eller underhållande. Svensk film inleder 2000-talet

med en flopp."

Jonas Cramby, Expr: "Dykaren är ett lika grovt kalkerat som löst

uppskissat försök till thriller. Trots sin, i många fall, finfina

rollista reduceras filmen snabbt till en riktig (fisk)soppa. Med tafflig

amerikansk direkt-till-video dramaturgi, en form som tangerar det

riktigt amatörmässiga och ett rekorduselt soundtrack av Roxette blir det

hela en ofrivillig flashback till 80-talets allra mest lättglömda vrår.

Det är ironiskt att det nya årtusendets första svenska film ska

sammanfatta alla de tristaste sidorna hos det gamla."

Kommentar Svensk filmografi

Den norske regissören hade tidigare bl a svarat för den norsk-svenska

samproduktionen Sofies värld (1999), och producenten Castro Khatib var

en av de båda verkställande producenterna av Att stjäla en tjuv

(1996/36).

Filmen underkändes av den svenska kritiken men omtalades även för

sin marknadsföring, bl a manifesterad av en reklambilaga till Dagens

Nyheter (5.1.2000) med uppgifter som följande: ¿Totalt 35 journalister

följde inspelningen under ett par dagar. Detta resulterade i totalt 34

helsidor i de största tidningarna i Sverige och Norge samt inslag i

Rapport. Aktuellt, TV4 Nyheterna, TV3 Nyheterna. I Norge hade man inslag

i TV2 och NRK Nyheterna.¿

Produktplaceringen var ovanligt öppen och oblyg: ¿Så här används de

olika produkterna i filmen:

När Arne dyker har han på sig en dykarutrustning från Scubapro. Han

kör en Mitsubishi, ringer med en Nokia-telefon och har ett

Europolitan-abonnemang. Han äter gärna kaviar från Caviar House och till

det kan han dricka vodka , men ofta njuter han av att ta ett glas

Johnnny Walker och snusa Ettan från Swedish Match. På fritiden åker han

gärna till vackra Lysekils kommun. På väg hem till Stockholm måste han

göra ett stopp i Göteborg. Där bor han på Avenue Hotel. På dagarna äter

han hos Gabriels i Feskekörka för att på kvällen avnjuta en middag hos

Leif Mannerström på Sjömagasinet.

Till maten dricker han gärna en Åbro öl för att avsluta med en kopp

Gevalia-kaffe. Som fiskare måste han ha bra sjökläder från Henry Lloyd &

North Sail. Han handlar kläderna från Sportmanship. Lediga stunder åker

han med sin motorbåt Yamaha & Buster. Kontorsmaterial köper han från

RITMA och alla trycksaker han behöver kommer från Tryckoffset. Behöver

han skicka kurir använder han alltid UPS, för som Arne säger ¿de finns

överallt och de är jävligt snabba med leverans¿.

Arne tittar på sin Breitling klocka och upptäcker att han är sen

till träffen med Irena som tutar på honom från sina två BMW. Från sin

MTV-väska tar hon fram en kamera som hon laddat med Kodak-film och tar

ett kort på Arne. Hon tar fram en cigarett och väntar. När hon märker

att Arne inte ser henne tar hon fram sin walkie talkie från Teleteknik

och anropar honom. ¿Kom nu Arne, vi ska till Stockholm¿. Väl i Stockholm

bor de på Crystal Plaza på Birger Jarlsgatan¿

(Ur reklambilagan till DN).

Den största stjärnan i filmen var Klaus Maria Brandauer i rollen som

Orlov. Brandauer slog igenom internationellt i Istvan Szabos Mephisto

(1981) och hade sedan uppmärksammade roller bl a i Bond-filmen Never Say

Never Again (1983), Överste Redl (1984) och Mitt Afrika (1985). Vid

sekelskiftet hade hans stjärnstatus bleknat utan att han därför lagt

bort sina manér eller gjort avkall på sina krav som högbetald filmaktör:

¿Det hyrdes in en lyxjakt för dyra pengar för att [Brandauer] skulle

slippa umgås med de andra skådespelarna. I Smögen skulle han ha ett eget

ställe där han kunde vara för sig själv. Filmteamet repeterade oändliga

gånger med en stand-in för att han inte skulle behöva komma in i onödan

och slösa med sin tid. [¿]

Vid ett tillfälle ringde hans agent Castro Khatib och sa att

Brandauer ville hoppa av. Han var inte intresserad längre. Han gillade

inte produktionen, han gillade inte manus, han gillade inte regissören,

han gillade ingenting. Ne det fanns ett avtal som inte gick att bryta.

Trots det hade man en ¿plan B¿, utifall Brandauer inte skulle dyka upp.

En av Polens största filmstjärnor hade preliminärkontrakterats.

Det fortsatte att surra av rykten om Brandauer [¿]. Men [han]

fullgjorde sitt uppdrag. Hans arvode uppgick till 1,1 miljon kronor för

sex dagars arbete¿ (Ur reklambilagan).

Finansmannen Erik Penser har en cameoroll som ¿väntande

bussresenär¿. Hans medverkan hade möjligen att göra med att sonen Karl

Penser var en av de verkställande producenterna.

I marknadsföringen för filmen ingick också ett Dykaren-paket,

omfattande filmens soundtrack, en bok om inspelningen författad av Urban

Nordgård och Thomas Sjöberg, manuset samt filmen på videokassett.

	Grundsund	Sverige
	Smögen	Sverige
trålaren "Atlantic av Grundsund"		Sverige
	Göteborg	Sverige

Sverigepremiär	2000-01-05	BioPalatset	Göteborg	Sverige	97 min
	2000-01-05	Royal	Göteborg	Sverige	97 min
	2000-01-05	BioPalatset	Malmö	Sverige	97 min
	2000-01-05	Metropol	Malmö	Sverige	97 min
	2000-01-05	Astoria	Stockholm	Sverige	97 min
	2000-01-05	BioPalatset	Stockholm	Sverige	97 min
	2000-01-05	Filmstaden Sergel	Stockholm	Sverige	97 min
	2000-01-05	Royal 1	Stockholm	Sverige	97 min
	2000-01-05	Victoria	Stockholm	Sverige	97 min	(samt ytterligare 31 platser)
TV-visning	2003-01-12	TV4		Sverige	93 min
	2004-05-29	TV4		Sverige	93 min
	2005-05-12	TV4		Sverige	93 min
	2005-11-19	TV3		Sverige	93 min
	2006-11-10	TV3		Sverige	93 min

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2650

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2654

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Affischtitel	Dykaren. En thriller av Erik Gustavson

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Affischtitel	Dykaren. En thrillr av Erik Gustavson

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	2
Album	Nej

Typ	Övrigt tryck
Språk	Svenska

Typ	Program folio
Språk	Engelska