Sista ringen (1955)

Media (1 st)

Originaltitel	Sista ringen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gunnar Skoglund
Producent	Gunnar Skoglund
Manus	Gunnar Skoglund (som Erik Larson Le)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Film AB Tiden och Vi
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1955-10-10

Medverkande

Georg Rydeberg
Lars Valberg, kallad Schasen, teckningslärare

Pierre Fränckel (som Pierre Nyblom)
Clarence von Hæcken, elev

Margareta Henning
Suzanne Hodehielm, Clarences styvsyster

Tommy Nilson
Erik Svensson, elev

Helge Hagerman
rektorn

Gösta Cederlund
kristendomslektorn

Visa fler

Handling

Det är en solig vintermorgon. En ny arbetsdag börjar för lärare och elever vid en stor skola i Stockholm. En av eleverna är sista-ringaren Erik Svensson som bor i Gamla Stan med...

Visa hela handlingen

Press

Splittrad i berättelsestrukturen och överdriven i personskildringen och -konflikterna, det var de vanligaste kritikeromdömena. Men på en del håll fick regissören Gunnar Skoglund beröm...

Visa all press

Det är en solig vintermorgon. En ny arbetsdag börjar för lärare och elever vid en stor skola i Stockholm.

En av eleverna är sista-ringaren Erik Svensson som bor i Gamla Stan med sin mor. Hon har en strykinrättning.

En av lärarna är den hunsade, av eleverna närmast förföljde Lars Valberg, Schasen kallad. Han är lärare i teckning. Han lever med sin svårt nervsjuka fru Maria. En hemvårdarinna hjälper till att sköta henne.

En annan av eleverna är Eriks grevlige klasskamrat Clarence von Hæcken.

Erik, Clarence och deras kamrat Jonne missar dagens morgonsamling. De ska ha Schasen första lektionen och lyckas osedda ta sig till teckningssalen. Men nu väntar de att han, sin vana trogen, ska dyka upp i förtid och rapportera deras förseelse. I dag dröjer han emellertid.

Pojkarna tittar i ett skåp med föremål att avbilda. Där pekar Clarence förvånad ut en Ming-pjäs, en mycket fin sak -- som han märkligt nog råkar ha en pendang till hemma. Här finns förutsättningar för att spela Schasen ett spratt.

Schasen kommer för sent till skolan. Han möter rektorn som klagar över den sena ankomsten. Det är inget bra exempel för eleverna.

På teckningslektionen ber Clarence att få måla av Ming-pjäsen. Schasen är tveksam. Det är en dyrbarhet, ett fynd han gjort i en lumpbod. Men han gör Clarence till viljes, eftersom klassen just nu uppträder så ovanligt städat.

Rektorn har lovat eleverna sportlov på eftermiddagen. Men på rasten kommer en boll farande in genom ett fönster. Anmäler sig inte den skyldige, inställes lovet, meddelar rektorn.

Eleverna har samlats i aulan. Rektorn frågar efter den skyldige. Alla reser sig.

Det blir lektioner resten av dagen. Clarence och Erik kommer överens om att träffas på kvällen.

I kollegierummet talar lektor Flodmark till sina kollegor. Han invänder mot rektorns metod att lära eleverna rättvisa.

På kvällen kommer Erik hem till Clarence. Bostaden är rena palatset.

Clarence verkar rastlös, rotlös och olycklig. Någon nära kontakt uppstår inte mellan kamraterna.

Erik talar om att han inte röker. Han har inte råd. Clarence säger att han också varit fattig. Rikedomen har kommit genom att hans far gift om sig.

Erik träffar också Clarences styvsyster Suzanne, och med henne kommer han genast bra överens. När han ska gå hem, gör hon honom sällskap.

Framme i Gamla Stan ser Erik plötsligt sin far som är skild från modern sedan fyra år. Han är berusad och har gripits av polis. Erik tar hand om honom -- det går polisen med på -- och för honom hem till sig.

Suzanne står och ser på.

Hemkommen säger Suzanne till Clarence att det är likadant med Eriks far som med hennes. Hon älskar Erik. Och hon ska berätta för honom hur hennes far blev frisk.

Eriks och Clarences klass har gymnastik. Läraren, Majoren kallad, driver grymt på Erik -- som plötsligt faller ihop med ett skrik. Han bärs ut.

Efteråt talar Clarence med Majoren i enrum. Om Majoren inte slutar plåga Erik, säger Clarence, kommer han att anmäla Majoren för otillbörligt närmande.

Eriks och Clarences klass har teckning för Schasen. Clarence fortsätter att måla av Ming-pjäsen. Det uppstår oro i klassen. Schasen provoceras. Erik blir den syndabock som han klipper till. Bu! ropar klassen.

Clarence säger att han mår illa, och Schasen skickar ut honom. Clarence tar en taxi hem.

Suzanne har sökt upp Eriks mor och berättar att hennes far har haft samma problem som Eriks far -- men lyckats ta sig ur dem. Och nu vill Suzanne och hennes far erbjuda hjälp.

Clarence återvänder till teckningssalen. Åter har han Ming-pjäsen framför sig. Och i ett obevakat ögonblick byter han ut den mot den pendang han hämtat hemma. Sedan inleder han ett samtal med Schasen som han snart lyckas reta upp. Då slår Clarence sönder pjäsen. Schasen rusar ut i tyst förtvivlan.

Clarence visar upp den hela pjäsen. Sprattet är betalning för det Schasen gjort mot Erik, säger han.

Rektorn kommer inrusande i teckningssalen -- och får se den hela pjäsen.

Rektorn drar i väg med Schasen och börjar en grundlig utskällning. Men en vissling kallar rektorn tillbaka till teckningssalen, där han får veta vad som egentligen har hänt.

Clarence säger att han ser fram emot att bli relegerad, och rektorn bekräftar att relegering kommer det att bli. Sedan går rektorn.

Schasen kommer in. Clarence ber om ursäkt. Schasen erbjuder sig att försöka ställa allt till rätta, men Clarence tackar nej. Relegeringen blir en befrielse.

Sedan också Clarence gått talar Schasen med Erik som säger att han nog hade gjort detsamma i Clarences ställe. Varför gör han det inte då? undrar Schasen.

Min mor har uppoffrat nästan allt för att få mig till student, säger Erik.

Clarence springer över skolgården.

Pressreaktion Svensk filmografi

Splittrad i berättelsestrukturen och överdriven i personskildringen och -konflikterna, det var de vanligaste kritikeromdömena. Men på en del håll fick regissören Gunnar Skoglund beröm för väl fångad atmosfär i några situationer, och ännu nöjdare med filmen var Staffan Tjerneld i Expr:

"Det är en ruskig bild av ett svenskt läroverk som den här filmen ger. Men ändå kan man inte säga att den är osann. Den plågade teckningsläraren, den prestigekänsliga rektorn, den rika lymmeln som har en verserad gemenhet som främsta vapen minns väl de flesta av oss. Tjatet, trängseln, den meningslösa ironin och den skrämmande naturkraft som flera hundra ungdomar i och för sig utgör, har väl alla träffat på. Men allt brukar inte finnas på en gång och verkligheten har en balans av en stor mängd försonande vanlighet.

Men att filmen tecknar något som många kommer att uppfatta som en nidbild hindrar inte att man har nöje av den. För att vara svensk är den alldeles ovanligt smart och på många ställen verkligt rolig. Dessutom bjuder den på något så trevligt som två utomordentliga debuter. Pojkarna Pierre Nyblom och Tommy Nilsson gör praktiskt taget ensamma hela filmen. De spelar sina tonåringar med en fin ironisk accent som både de själva och regissören, Gunnar Skoglund, har heder av. Georg Rydebergs stackars teckningslärare är gripande och miljöerna utmärkt fångade av Sven Nykvist. Tendensen i modern svensk film att göra sig fri från ateljéernas glättade standardvärld är verkligt glädjande."

AT (Karl Ekwall): "Gunnar Skoglunds läroverk i filmen är ett högre allmänt helvete, som är det centrum där lidande transformeras till elakhet, där lärare hetsar elever och där eleverna gör allt för att pina livet ur sina plågoandar.

I sista ringen i den skolan är inte studentexamen toppen på studierna utan det är konsten att kunna relegera sig och därigenom nå den hägrande friheten.

Kan han med denna historia ge hysteriskt studentromantiska föräldrar en tankeställare, då är den inte gjord förgäves.

Som film däremot lider berättaren av den exalterat flåsmätta stil, som är Gunnar Skoglunds egen. Det är ingen måtta på antalet konflikter. Ynglingarna fladdrar i korridorerna tyngda av moders- och faders!komplex, teckningsläraren är helgalen, rektorn halvgalen och resten, med något undantag, små latenta sadister.

Att knyta ihop allt detta till något helgjutet och vettigt det har inte Gunnar Skoglund orkat med och man undrar inte på det."

Arbetaren (Mauritz Edström): "Sällan har jag fått en sådan användning för häpnad inför en film. Ända från upptakten, som hastigt växlar mellan en trivial vardagsinteriör och en melodramatisk scen med en sinnessjuk lärarhustru, häpnar man filmen igenom över att en så skärande falsk överdramatiserad och klichébemängd historia kunnat få passera som underlag till berättelsen om ungdomar i ett modernt gymnasium. En skolpojke, som är tvätterskans och alkoholistens son, en neurotiskt depraverad och lätt antytt homosexuell adelsyngling, groteska karikatyrer av hemmen, en förljugen uppgörelse med skolan -- den ena hiskeliga scenen överträffar den andra tills även ens häpnad slagits till golvet. Det skonsammaste med hela historien vore att viga den åt tystnaden.

Men det inte minst häpnadsväckande -- och det enda som kan rädda något av regissören Gunnar Skoglunds ära -- är att mitt i denna kvalmiga historia uppenbarar sig små interiörer ur skollivet, fångade mitt i prick, återgivna med atmosfär och äkthet."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Sista ringen påbörjades 20.2.1955 och avslutades 29.3.1955.

Den i filmen som skådespelare debuterande Pierre Nyblom blev senare känd som Pierre Frænckel, regissör, teaterchef och bl a chef för Dramatiska Institutet i Stockholm under en period på 1970-talet.

Filmen gav upphov till en debatt om svensk films läroverksskildringar, där bl a DN på ledarplats gick till storms mot "den svenska filmschablonen om skolan" (25.10.1955).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se