Piskan : Detektivdrama i 4 akter, 100 avdelningar (1916)

Filmens svenska programblad 1917:

Attaché von Wilde har bett Webbs komma till grevinnan Salies slott, då ett värdefullt smycke blivit bortstulet. Herr Webbs skyndar sig dit och börjar genast sina forskningar. Stålboxen, där smycket förvarats, förevisas nu för Webbs, vilken konstaterar att den inte öppnats med våld. Grevinnan meddelar Webbs, att hon varje lördag tar emot sina vänner, som stannat hos henne över söndagarna. Sist hon hade smycket var för 3 dagar sedan, då hon tillsammans med sin väninna Bert, som sedan 8 dagar varit gäst på slottet, bevistade en föreställning på operan. Bert, som var mycket förtjust i smycket, fick låna det, men då de kommo hem på kvällen, låstes det in i boxen igen. Just som de skulle låsa in smycket, kom ett interurbant samtal. Grevinnan skyndar till telefonen, men ditkommen var det ej henne det gällde utan hennes väninna. Berts man skulle resa bort och ville dessförinnan meddela henne det. När Bert kom tillbaka, var hon till ytterlighet nervös, detta förklarade hon på mannens bortresa. Efter alla dessa upplysningar säger Webbs att han inte tror att de i dag kunde komma till något resultat utan beder grevinnan inte väcka uppseende utan gå tillbaka till sina gäster. Grevinnan frågar Webbs om hans misstänker någon. Denna fråga besvarar han endast med en axelryckning.

Nästa dag har han emellertid funnit smycket i Berts toalettlåda, en sak som framkallat stor uppståndelse. Bert förklarar för sin man, att hon är absolut oskyldig till stölden. Hennes man tror emellertid inte hennes försäkran utan låter helt skoningslöst begära skilsmässa.

Åtta dagar senare kommer Berts man, attaché Robert von Wilde, till Webbs och beder honom hjälpa sig med att få tillbaka sitt barn, som blivit bortfört, och berättar honom på vilket mystiskt sätt bortförandet blivit verkställt. Han är nu säker på att barnet befinner sig hos ett negerpar, vilket är hans hustru mycket tillgivet, men var detta negerpar nu bor, vet han emellertid ej. Det gäller nu att kunna ta reda på detta genom att noga kontrollera hos vem Bert gör sina besök. Bert, som förstår att hennes man och Webbs äro på spaning efter barnet, är förtvivlad och tillskriver mannen följande rader:

Käre Robert!

Du har jagat mig med dina detektiver som man jagar ett vilt djur. Jag vet, att jag är värnlös, att ni kan taga mitt barn ifrån mig - men ni skall då också finna det i en döds armar. Ni har nått ert mål!

Bert

Vid dessa rader bliver von Wilde förtvivlad, skyndar till hotellet tillsammans med Webbs och ilar till Berts rum. Dörren är emellertid låst, men Webbs skyndar till rummet mitt emot och med ett välriktat skott förhindrar han Berts hemska avsikt. Det har även lyckats Webbs att fånga tjuven, vilken är ingen annan än en av grevinnan Salies betjänter, som tillsammans med en annan illa beryktad person innehar smycket, dolt på en vindskammare. Robert von Wilde förstår nu vilken förfärlig olycka, som kunde ha inträffat emedan han inte trodde sin hustrus försäkran. Han ber henne förlåta honom, vilket hon med glädje gör. Makarna bli nu lyckligt återförenade och den verklige tjuven häktad.