Demoner (1986)

Media (1 st)

Hör mer om denna film i vår podd "Härliga och hemska hem i svensk film!"

Originaltitel	Demoner
Svensk premiärtitel	Demoner
Distributionstitel	Dæmoner (Danmark)

Regi	Carsten Brandt
Manus	Carsten Brandt
Producent	Bo Jonsson
Produktionschef	Britt Ohlson
Produktionsledare	Rune Hjelm
Foto	Göran Nilsson
Scenograf	Mona Theresia Forsén
Klippning	Kasper Schyberg Lars Hagström
Ljudtekniker	Björn Gunnarsson Stefan Ljungberg
Scripta	Kerstin Sundberg
Inspelningsledare	Björn "Bamse" Ulfung
Produktionsassistent	Martin Jonsson Karl Fredrik Ulfung (som Fredrik "Feffe" Ulfung)
B-foto	Jan Pehrson
Elektriker	Ted Lindahl
Ljussättare	Hans Rinning
Kompositör	Giacomo Puccini (kompl. musik - en ej identifierad komposition)
Scenografiassistent	Elisabeth Hamfelt
Rekvisita	Björn "Bamse" Ulfung
Kläder	Mona Theresia Forsén
Smink	Suzanne Bergmark
B-ljud	Jan-Erik Lundberg Tomas Krantz (assistent) Hélène Berlin
Mixning	Sven Fahlén
Tack till	Ulf Agdur

Ewa Fröling	Katarina
Lars Green	Frank
Björn Granath	Thomas
Pia Oscarsson	Jenna

Produktionsbolag	Viking Film AB
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1986
Distributör i Sverige (inst. video)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Laboratorium	AB Film-Labor

Katarina och Frank bor i en stor, sparsamt möblerad lägenhet. Deras förhållande är tio år gammalt; de har inga barn.

Filmen inleds med en lång åkning genom lägenheten, en telefon ringer. Åkningen stannar på Katarina som ligger naken på en säng. Frank kommer hem. Hon beskyller honom för att vara sen. Frank undrar varför hon inte svarat i telefon. Han har hämtat sin mors urna på posten, det ska bli jordfästning dagen därpå. Brodern och dennes familj ska komma samma dag. Denne ringer dock återbud, de kommer dagen efter.

Redan från början finns en ton av ångest och sadomasochism i förhållandet mellan Frank och Katarina, en pendling mellan närhet och iskall distans. I ena stunden säger han att hon är fin för att i nästa överösa henne med elaka, förolämpande tillmälen ("Du skulle inte ha en duva på din gravsten, du skulle ha en råtta").

När Katarina råkar slå sönder en glasskiva får hon en utskällning och Frank vill inte hämta hennes skor, hon kan gott gå bland glasbitarna och skära sig. Till slut hämtar han dem ändå. När deras gräl kring småsaker kulminerar, blir hon rädd att han ska slå henne, men han ska inte slå henne nu, säger han, utan senare, när hon inte är på sin vakt.

Jenna, som bor i lägenheten under tillsammans med mannen Thomas och deras barn, kommer upp och lånar ris. Senare får Frank idén att bjuda upp dem på en drink. Innan de kommer har Frank och Katarina ett våldsamt samlag på golvet. De avbryts av Jennas knackning. Jenna babblar på om att hon knappt träffat vuxna människor sedan hon fick barn. Det är mest hon som pratar. Senare kommer också Thomas. De förundras över att Frank har sin mamma i ett paket i hallen.

Gliringarna mellan Frank och Katarina fortsätter i de andras närvaro. Det finns ett visst förakt från deras sida mot Thomas och Jennas vanlighet.

Jenna kräver Thomas stöd hela tiden. När han ska hjälpa henne i badrummet, råkar han blöta ned dem båda. De får låna torra kläder. Senare tjatar Jenna på Thomas att han ska gå och titta till lille Wolfgang. Han blir rasande men går. Sedan går också Jenna för att se vad han har för sig. Dessförinnan har hon pratat om att Thomas aldrig tyckt om henne och att hon tycker att Frank och Katarina är hemska. Frank håller med.

Frank och Katarina fortsätter att plåga varandra. De grälar om en parfymflaska och om en italiensk älskarinna Frank haft. Kulmen är att han häller en blomvas över henne och hon kastar sig genom en glasdörr. Thomas kommer in igen, han letar efter sina glasögon.

Nu börjar Frank attackera Thomas. Han kritiserar honom för att han har fula skor. Han talar om att smeka hans kuk, att "ställa sin kuk" i hans anus. Han säger att han tycker det är vackert med två män som kysser varann. Thomas förhåller sig ännu avvaktande.

Frank hittar Thomas glasögon och kastar dem till honom, och nu utvecklas det hela till en duell där de kastar repliker till varann samtidigt som de allt snabbare och hårdare kastar en stor vas mellan sig. Frank frågar om Thomas aldrig kysst någon man, med tungan långt inne i hans mun. Thomas ser förskräckt ut inför tanken.

Till slut bekänner Frank att han ibland får sån lust att slå ihjäl Katarina. Han slänger ifrån sig vasen och vill att Thomas ska kyssa honom. Thomas säger att om Frank rör honom så ska han slå ihjäl honom. Katarina kommer in, och Frank återgår hastigt till normalt tonläge.

De dricker mera sprit. Thomas har i fickan en undulat, som han lägger under en glaskupa. Frank funderar på att gå ned till Jenna och se hur hon har det. Det blir gräl mellan honom och Katarina. När Thomas lägger sig i och håller med Katarina och Frank knuffar undan honom blir Thomas rasande, kallar Frank "djävla bög" och slänger honom upprepade gånger i väggen och klämmer hans huvud i kylskåpet. Han blir liggande på golvet. Katarina ska gå därifrån, hon hoppas Frank lider lika mycket som hon gjort.

Men Katarina går inte. Jenna kommer; hon vill att Thomas ska gå ner men han vill inte; outtalat är han tänd på Katarina och anar en chans. Det urartar till gräl mellan Thomas och Jenna; hon gråter. Alla strör taskigheter mot alla omkring sig, utom Jenna som bara är ledsen. Hon menar att Thomas blivit så elak för att han druckit sprit. Thomas säger att han inte orkar se henne, han är trött på henne. Han säger att hon är "som en fästing i kalsongerna".

Katarina kommer in, iklädd en vit klänning. Jenna beundrar den. Katarina anklagar Frank för att vara impotent, att han vill se på när hon knullar med andra. Hon berättar att de varit i Nordafrika och raggat upp vackra pojkar.

Jenna undrar upprört varför de är så konstiga, och säger att de skapar ångest i andra människor. Katarina vill sova hos dem. De ger sitt samtycke.

Frank hämtar urnan och kastar sin mammas aska över dem. Han förundras över att det är så mycket aska eftersom hon var så liten. Frank och Jenna går ut.

Katarina börjar dammsuga upp askan. Thomas tar henne bakifrån på brösten, och hon är med på noterna. De försöker få till det, först på golvet, sedan på en säng, medan Jenna åker upp och ned i hissen med Frank i sin famn. Sedan går de in i lägenheten. Frank säger att det är som att komma hem när han håller om henne.

Thomas kommer gråtande ut från sovrummet och hittar undulaten som nu är död och kastar ut den genom fönstret. Sedan sitter han åter på sängkanten hos Katarina; han fryser och går till slut ned till sig.

Frank och Jenna sitter på golvet och hon tänder ljus. Thomas ringer och vill att hon ska komma ner, men hon vill inte. De sitter i fönstret och utanför är det gryning.

Jenna går och Katarina kommer ut från sovrummet med en hammare i handen. Hon drämmer den i golvet och skriker "Lämna mig inte! Smek mig! Älska mig!". Hon ligger ovanpå Frank som ligger i en sorts "korsfästställning" på golvet, omgiven av mängder av tända ljus.

Filmen avslutas med en lång åkning genom lägenheten och stannar på fördragna persienner.

Censurnummer	126246
Datum	1986-07-18
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	3294 meter
Kommentar	Aktlängder: 539-582-539-570-550-514 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Fujicolor
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3294 meter
Längd i minuter	120 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Majoriteten av kritikerna tyckte att Carsten Brandt, som tidigare satt upp "Demoner" på teatern, på ett utmärkt sätt lyckats överflytta Lars Noréns täta teatertext till filmen.

Jurgen Schildt, AB: "Mittpunkten i spelet, den intensivast tänkbara, är den Lars Green hos vilken schizofrenin frodas och där lögnerna och sanningarna och aggressionerna ligger tätt som ärterna i skidan. Ewa Frölings utspel, på en gång sårigt och stridsfärdigt, överträffar ledigt de välartade bemödanden hon ådagalade i Fanny och Alexander. Vartill kommer att Björn Granath fortsättningsvis är en styv aktör när det gäller att tillvarata komplikationerna hos ytligt sett endimensionella figurer.

Det är i flertalet bemärkelser en avvikande svensk film Carsten Brandt åstadkommit. Den är småskalig, intim, glesbefolkad, jämförelsevis billig att tillverka. Den är dessutom obekväm, spöklik och i valda minuter ruskig.

Men den blev faktiskt, vilket händer när alla brickorna faller på plats, ett aktningsvärt konststycke."

Eva af Geijerstam, DN: "Det är absurt komiskt, en tragisk fars, som i sina bästa stunder kanske åstadkommer vad Norén en gång sagt sig vilja: 'att ens biografi inte har makt över en, så att man måste upprepa den, eller upprepa sina värderingar om sig själv'.

Att förvalta Lars Noréns texter är inte lätt och frestelserna för en skådespelare nästan oemotståndliga i deras kast mellan jargong och yppande av djupaste hemlighet.

Demoner har därvid blivit en skådespelarnas film. Lars Green spelar fram Franks desperata hämndlystnad och försök att avhända sig sina skuldkänslor. Ewa Fröling upprepar sitt "Jag älskar dig" med alla variationer, som en besvärjelse, som ett vapen, som äkta längtan.

Björn Granath är en Thomas som vill vara karl för sin hatt och strax bli av med den. Pia Oscarsson gråter sina barns tårar samtidigt som hon vill slippa dem.

Carsten Brandt känner förstås textens fallgropar väl, efter att ha regisserat pjäsen för några år sen, och därtill bearbetat den för filmen.

Men film? Det har ofta sagts att Lars Norén skriver filmiska texter. Demoner har dock blivit en teatral film ¿ möjligen också det en paradox."

Bernt Eklund, Expr: "Den fysiska och verbala våldsamheten är en upprörd yta över livsfarliga strömmar i de inre djupen. Det är de underströmmarna som inte riktigt fungerar i filmen.

Det är naturligtvis en medveten dramaturgisk avsikt att inte i förväg förbereda varje rörelse, bygga upp varje utbrott. Och det är förstås i sin ordning.

Men ambitionen får inte drivas så för långt. När glassplittret yr och det plågade paret genomför sina skändningsritualer måste i varje ögonblick det underliggande kännas.

Här blir distansen för stor. Brandt stryker under den absurda humorn i replikerna ¿ och ökar distansen ytterligare.

Personerna kan bli föremål för mitt intresse, jag kan försöka förstå. Men jag berörs knappast. Deras desperation blir aldrig min."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Det är ord av gift, av is och eld, av ömhet och det är provokationer och åter provokationer. Och längtan och desperation. Mitt i alltsammans en vanvettig absurd komik som ingår i rytmen och inverkar befriande - tills dramat tätnar i sin svärta.

Men det är inte bara ord; det är bild och bildrytm med närbilder som är alldeles rena och utlämnande - och det mirakulösa är att skådespelarna så suveränt behärskar ett material som tangerar smärtgränsen, att det utlämnande aldrig blir plågosamt för åskådaren. Det är rollfigurernas smärta vi känner - inte skådespelarnas utsatthet. Professionalism på högsta nivå.

Lars Norén har också en förmåga att få livsstilar att kollidera på ett sådant sätt att själva braket blir ett stort skratt - för att sedan, nästan utan att vi märker det, gänga skruven åt andra hållet. Vi skrattar åt Jennas och Thomas oskuldsfullt trivialborgerliga framtoning i mötet med det durkdrivna och till synes överlägset världserfarna paret Katarina och Frank, men innan morgonen gryr ¿ i filmens utsökt avvägda färgskala ¿ har kvartetten genomgått många faser, och fasor, och på andra sidan gryningen är ljuset ett annat.

I traditionen finns Strindberg, Albee och Bergman ¿ men här och nu är Lars Norén. Regissören Carsten Brandt är lyhörd för denne dramatikers särart och vakna iakttagelse av samtiden. För detta kan man överse med några mindra lyckade detaljer som övermåttet av ljussymbolik i de avslutande sekvenserna."

Maaret Koskinen, Chaplin: "Demoner är (-) en filmatiserad pjäs och håller sig strikt till rummets enhet. Som sådan hade den kunnat bli 'teatral', men det är den nu inte. Instängdheten är bara adekvat; ty detta är ett kammarspel, ett samtal bakom lyckta dörrar, i såväl bokstavlig som överförd bemärkelse.

Dessutom lyckas Brandt inte sällan öppna dörrarna mot ett filmiskt rum. Det sätt på vilket kameran inspekterar och så att säga drar upp gränserna för såväl det fysiska som det känslomässiga rummet i början av filmen - en enda lång tagning från ett fönster, som simmar i ett gråaktigt skymningsljus och sedan rör sig in mot rummet, mot dunklet.

Eller spegelmotivet och de allestädes dubbla inramningarna (dörrkarmar, skuggor); glasskivan i toaletten, Katarinas hand flytande på vattenytan i badkaret, hennes desperata hopp genom dörrens glasruta. Alla blir de till uttryck för lagren, skalen, maskerna, hinnan de med alla medel försöker ta sig igenom."

Signaturen SEO (Sven E Olsson), Arbetet: "[Det är] replikskiften som får teaterdammet att klia i ens öron. Korsfästelsesymboler som bara inte är av denna världen. (-) Det är kanske tänkbart, att överspelen i regi och röstläge ska vara ett postmodernistiskt illvrål - som för mig känns mera som musealt pip."

Olsson ser inte föreställningen som den film "som frälser den svenska filmhösten. Mera rimligt vore det om Demoner - med sin klaustrofobiska centrering kring de fyra monologer som slingrar sig till en etterfylld dialog, och med sin närhet till skådespelarnas ansikten (-) blev årets teaterhändelse. Ty teater är vad det handlar om."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen är en bearbetning av teaterpjäsen "Demoner" av Lars Norén (f 1944). Den hade premiär på Stockholms stadsteaters lilla scen 1984-04-28.

Efter pressvisningen i Malmö bevistade Elisabeth Sörenson en presskonferens, där bl a filmens förhistoria beskrevs (SvD 1986-08-28): "Även om det i filmens eftertexter står manus av Carsten Brandt efter en pjäs av Lars Norén, så var faktiskt filmidén född långt före pjäsframförandet. Lars Norén, Bo Jonsson och Carsten Brandt diskuterade ett filmsamarbete och Norén föreslog då nyskrivna "Demoner". Men först skulle Brandt som överenskommet sätta upp pjäsen på Stockholms stadsteater - ett arbete som också skulle kunna ge idéer för filmen. Sedan var tanken att Norén skulle skriva filmmanuskriptet.

Emellertid blev det så mycket bekymmer av olika slag med Demonarbetet på stadsteatern att Norén inte ansåg sig orka ännu en sväng med materialet. Hursomhelst: för filmen skrev Carsten Brandt ett helt nytt manus men med grundhistorien kvar. (-)

- Den gamla Godard-formuleringen 'varje kamerainställning är ett moraliskt ställningstagande' är här i högsta grad giltig därför att diskrepansen mellan dialogen, meningen, känsloyttringen och rörelsen ögonblickligen avslöjas i den stora bilden, sade Bo Jonsson och lät ana att det var intresset för den problematiken som fått honom att dra igång hela projektet. (-)

- Med stöd från filminstitutet ville vi genomföra det här projektet som ett slags experiment där vi trodde att vi faktiskt skulle kunna göra en bra filmatisering som inte blev filmad teater; alltid den stora faran, inte minst när man som här har mycket dialog."

Originaltitel	Demoner (Pjäs)
Författare	Lars Norén

Sverigepremiär	1986-09-05	Sandrew 7	Göteborg	Sverige	120 min
Urpremiär	1986-09-05	Sandrew 7	Göteborg	Sverige	120 min
Sverigepremiär	1986-09-05	Sandrew	Malmö	Sverige	120 min
Urpremiär	1986-09-05	Sandrew	Malmö	Sverige	120 min
Sverigepremiär	1986-09-05	Filmstaden	Stockholm	Sverige	120 min
Urpremiär	1986-09-05	Filmstaden	Stockholm	Sverige	120 min
Sverigepremiär	1986-09-05	Grand	Stockholm	Sverige	120 min
Urpremiär	1986-09-05	Grand	Stockholm	Sverige	120 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	1990-01-30
	1990-10-11
	2013-08-24

Originaltitel	Música callada, svit, piano
Kompositör	Federico Mompou	(1959-1967)

Originaltitel	Uò-Uò
Kompositör	Gianna Nannini	(1976)
Textförfattare	Gianna Nannini	(1976)
Sångare	Gianna Nannini

Originaltitel	Storia di un sorriso
Kompositör	Gianna Nannini	(1976)
Textförfattare	Gianna Nannini	(1976)
Sångare	Gianna Nannini

Originaltitel	Ragazzo dell'Europa
Kompositör	Gianna Nannini	(1982)
Textförfattare	Gianna Nannini	(1982)
Sångare	Gianna Nannini

Originaltitel	Tacea la notte placida. Ur Il trovatore
Kompositör	Giuseppe Verdi	(1853)
Textförfattare	Carl Vilhelm August Strandberg	(svensk text 1860)
	Salvadore Cammarano	(italiensk text 1853)

Festivalpris	Rouen	1988		Ewa Fröling	(bästa kvinnliga huvudroll)
Guldbaggenominerad	Stockholm	1987	Bästa skådespelerska	Ewa Fröling

DK Drama

DK Relationer, Samliv

DK Teater

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3276

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	3294

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	3294

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm
Längd i meter	3294

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	3294

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	DEMONER
Tryckeri	Tryckeri AB Småland

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Demoner av Lars Norén. Första filmutkastet.
Omfång	163 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Demoner av Lars Norén.
Omfång	198 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Demoner. Filmmanus av Lars Norén och Carsten Brandt.
Omfång	114 s. + 2 s. dialoglista trailer.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Demoner. Dialoglista.
Omfång	43 s. + 2 s. dialoglista trailer.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The demons by Lars Norén.
Omfång	80 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Demoni.
Omfång	64 s.
Språk	Italienska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The demons by Lars Norén. English translation: Susanne Heine.
Omfång	81 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Demoni.
Omfång	48 s.
Språk	Italienska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The demons.
Omfång	48 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	5
Färg papper	17
Bakombild papper	1
Dia	17
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska