Gjutarna (1990)

Media (1 st)

Filmen utspelas under en arbetsdag på Bredaryds Nya Gjuteri.

Fyra texter i början av filmen ger en bakgrund:

"Konsten att gjuta järn är mer än 2000 år gammal och utvecklades i Kina. Det första svenska järngjuteriet anlades i Stockholm 1762. I början av 1900-talet växte det upp små gjuterier i anslutning till de stora industrierna i södra och mellersta Sverige.

Gjutarna var förr en arbetaradel med en unik yrkesstolthet. Mästarna, som hade hög status, ansåg att det krävdes minst sju år för att bli en skicklig gjutare.

På 70-talet mekaniserades gjuterierna och gjutarna blev industriarbetare. Samtidigt uppmärksammades hälsoriskerna i den dåliga arbetsmiljön.

I dag finns det i Sverige bara några få gjuterier där hantverket och yrkesstoltheten lever kvar. Ett av dessa är Bredaryds Nya Gjuteri i Småland. Produktionen består av gjutgods till verkstadsindustrin, bland annat gjuter man stora balanshjul till excenterpressar."

Filmen följer sju män från morgon till kväll under arbetet i gjuteriet och under raster. De berättar om yrkets villkor och sina arbetsuppgifter.

Lennart Hansson är kupolugnsskötare.

Folke Almgren är maskinformare.

Gösta Thelin är handformare.

Lars Claesson är kärnmakare.

Ari Haapajoki är bullformare.

Reino Jaakko Korpisalo är rensare.

Och Gunnar Rask är gjutmästare och företagare. Hans far var med om att grunda företaget 1929.

Större delen av filmen är en okommenterad, miljöbeskrivande skildring av arbetet.

Efter arbetsdagens slut konstaterar Gunnar Rask att en gjutare ogärna slutar med yrket. Och när detta någon gång ändå sker, brukar han återkomma till gjuteriet efter en tid.

Pressreaktion Svensk filmografi

Gjutarna fick ett i huvudsak positivt kritikermottagande. I recensionerna var det vanligt med uttryck som "hantverkets lov" och "poetiskt dokument".

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "I Gjutarna, som handlar om Bredaryds Nya Gjuteri i Småland, förenar Jean Hermanson alla sina sidor: respekten för människor, kunnigheten om de miljöer han skildrar och insikten om att det är viktigt att dokumentera svenskt liv på väg bort. (-)

Kommentarerna är sparsamma. Oftast följer kameran utan ord de sju som medverkar i filmen. Maskinformare, rensare, kupolugnskötare, bullformare, handformare, gjutmästare, främmande yrkesbeteckningar för de flesta.De småpratar över smörgåsen med älgkött under kafferasten i omklädningsrummet eller ute i det sommargröna Småland. Några frågor ställer filmaren och genom svaren får vi inblickar i liv. (-)

Så går genom filmen en arbetsdag mot sitt slut, och i omklädningsrummet skrubbar de varandra på ryggen. Man ser hur det gör gott och anar att det värker i musklerna och att kropparna slits. Det finns ömsinthet i dessa avslutande scener.

I Gjutarna talar bilderna för sig sj

älva - de talar om människor och arbete. De berättar om en hantering och ett yrke som kräver noggranna utövare. Filmen får av det ett eget tempo, aldrig monotont, men långsamt. Rätt så - ty aldrig kan man dokumentera verkligheten i actionfart. Och det är verkligheten, som Jean Hermanson vill komma åt."

Mårten Blomkvist, DN: "Det är smutsigt och tungt, och fullt med lyft och temperaturväxlingar som måste slita på kroppen. I gengäld tycks gjutarna i rätt hög grad själva få styra sitt arbete. Greppen och rutinerna är utarbetade av arbetarna själva och deras föregångare; inte av ingenjörer och effektiviseringsexperter.

Det är oklart om gjutarna uppskattar detta lika mycket som Hermanson. När de uttalar sig om sitt arbete är de inte översvallande. (-)

Men filmen - i sig ett fint hantverk, med vackert foto och känsligt ljudarbete - lyckas ändå lyfta fram det som är hantverkets speciella charm, och som gör att gjutaryrket trots allt har en förmåga att hålla kvar dem som en gång provat på.

Gjutarna hade vunnit på om Hermanson varit mer offensiv och faktasökande. Länge fungerar den svalt distanserade, poetiska vinkeln, men till sist börjar man längta efter lite mer vanliga, enkla hårdfakta."

Mikaela Kindblom, AB: "Hantverk och yrkesstolthet. Det är vad den här filmen handlar om. Men vad vi får se är snarare ett konstaterande än ett undersökande av en arbetsplats som många inte känner till.

Detta stillsamt observerande sätt att filma människor i arbete fungerade mycket bra i Arbetets döttrar och Strålande tider som Hermanson gjorde tillsammans med Torgny Schunnesson. Men här känns perspektivet för snävt och Hermansons intervjuteknik är inte tillräckligt djuplodande.

Det magiska och dramatiska i gjutarnas arbete antyds alltför försiktigt. Ändå verkar den här miljön som gjuten för en historia om eld, hetta och dragningskraften ner i helvetet. Men som det nu är brister kommunikationen mellan filmen och mig. Och vad yrket som gjutare skulle kunna handla om går mig spårlöst förbi."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Gjutarna ägde rum i Bredaryds Nya Gjuteri 1986-89.

Om filmens tillkomst berättas i en artikel av Annika Gustafsson (SDS 22.3.1990):"1970 kom boken 'Dom svarta' där Folke Isaksson skrev om just gjutare till Jean Hermansons bilder. Redan då kände han att han en dag skulle ta med sig filmkameran in i gjuteriet och skildra den här speciella miljön. 1987 började arbetet på allvar och sen har Jean Hermanson tillbringat två somrar och två höstar på Bredaryds Nya Gjuteri två mil väster om Värnamo. (-)

Själva klipparbetet tog ett år. Filmen, 90 minuter lång, innehåller endast 185 klipp vilket är förhållandevis lite.

- Vi startade med en snabbare takt men kände att den rytmen inte hörde ihop med gjutarnas jobb så som vi valt att skildra det, fortsätter Jean Hermanson. Ibland kan det ta lång tid att komma fram till en enkelhet. Först tänkte jag mig att ta in mer av deras liv utanför arbetsplatsen, följa med på älgjakt när de är ute och dansar på lördagskvällarna och så vidare. I stället blev slutresultatet att vi inte lämnar gjuteriområdet."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se