Sagolandet (1988)

Media (2 st)

Fem års filmande samlat till ett personligt utblickande verk med kritisk syn på det svenska samhällets tillstånd. Jan Troells dokumentära långfilmsdebut väckte stor debatt och gick under lång tid på biograferna runtom i Sverige.

Parallellt med att spelfilmen gick i stå upplevde svensk dokumentärfilm ett ordentligt uppsving under 1980-talet. Jan Troells Sagolandet (1988) hör tveklöst till dess största ögonblick. Marken var sedan länge trakterad, men det här var första gången Troell gjorde dokumentär i det längre formatet. 

I drygt tre timmar och under fem års tid genomfar Sagolandet ett Sverige som i jakten på det fullkomliga samhället är på väg att förlora sin själ. Med dottern Johannas nedkomst och första framsteg som röd tråd, och med den amerikanske psykoanalytikern Rollo May som ledsagare och återkommande samtalspartner till Ingvar Carlsson och Tage Erlander, reflekterar Troell över välfärdsamhällets materiella utveckling och frånvaron av en andlig motsvarighet.

Som dokumentärfilmare är Troell genrens stora betraktare. Hans meditativa foto och associativa klippning frambringar mening och sammanhang ur den synliga verkligheten. Här möts den realistiske berättaren med bildlyrikern. I arton fristående kapitel framställs bilder och motbilder, teser och antiteser. Utgångspunkten är oftast lokal, men resultatet av allmänmänsklig räckvidd. Vardagliga schatteringar på randen mellan glesbygd och civilisation, uteslutning och gemenskap, liv och död. Om livsfarliga björnlokor, kycklingar som sorteras efter kön, trosvissa brukshundsinstruktörer, bilbingo, önskade och oönskade invandrare, skolungdomar som söker framtidshopp. 

I ett återkommande avsnitt skildras en varg på irrfärd i Skåne inför ögonen på medier och skräckslagna invånare. I ett annat avlivas herrelösa katter och hundar av en plikttrogen yrkesman – en av många i filmen – som först kelar med djuren (för övrigt en scen som travesteras i Tomas Alfredsons Fyra nyanser av brunt (2004), då med Robert Gustafsson i rollen som avlivare).

Redan vid filmens premiär 1988 stormade känslorna. Den fick stor spridning runtom i landet och på Fågel Blå i Stockholm visades till exempel Sagolandet under ett helt år. Pressen skrev spaltmeter och privata brev strömmade in till regissören. Vissa anklagade honom för att lämna ut aningslösa individer i lösryckta sammanhang och hela Sverige i en självgod amerikans frihetsretoriska analyssoffa. Andra hyllade Troell, däribland några tillskyndare långt ut på högerflanken. 

Sagolandet är förvisso en djupt politisk film, men knappast i partipolitisk mening. Mot de båda socialdemokraternas försök att försvara folkhemmet – en före detta och en tillträdande statsminister – ställs Rollo Mays utsagor om ett konformistiskt land där ordning och effektivitet blivit viktigare än kreativitet och glädje, tankar som svävar långt över den politiska vardagen. Kritiken framställs i ljuset av Sverige som modell för en social utopi. Snarare än exklusivt riktad mot ett land utgör filmen i dag en civilisationskritik mot västerlandet i stort. Ett samhälle där intolerans och slutenhet växer sig allt starkare. Där människan räds det främmande och stänger in sig för att uppnå trygghet. Där jakten på frihet riskerar att övergå i inbillad frihet och ofrihet. 

Om Sagolandet var omdebatterad då så är den minst lika aktuell i dag, i sin satiriska men också känsliga kritik av ett profitmaximerat, bokstavstroende och alltför lycksökande samhälle. Likväl är det svårt att föreställa sig dagens politiker, något så när med heder och ödmjukhet i behåll, reflektera kring liknande frågeställningar.

I filmen når Troells personliga engagemang kanske djupare än någonsin. Genom dotterns medverkan och andra självbiografiska erfarenheter placerar regissören sig själv i händelsernas värdeladdade centrum. Han är inte bara en neutral observatör utan i hög grad medskapare till den värld han skildrar.

Jon Asp (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Sagolandet : En film till Johanna från Jan Troell
Svensk premiärtitel	Sagolandet
Internationell titel	Land of Dreams
Samproduktionstitel	Das Märchenland (Västtyskland)
Distributionstitel	Sagolandet (Norge) Eventyrlandet (Danmark)

Regi	Jan Troell
Manus	Jan Troell
Producent	Göran Setterberg
Foto	Jan Troell
Musik	Tom Wolgers
Verkställande producent	Bengt Linné (SVT Malmö)
Stillbildsfoto	Emil Karlsson (stillbilder från Kalmar Läns Museum) Göran Setterberg
Biträdande fotograf	Mischa Gavrjusjov
Ljudläggning	Per Carleson
Mixning	Per Carleson
Övrig medarbetare	Kristina Larsén (översättare) Botvid Kihlman Agneta Ulfsäter
Speaker	Jan Troell

-	I den ordning de uppträder:
Rollo May	amerikansk psykoanalytiker
Johanna Troell
Agneta Ulfsäter (som Agneta Troell)
Jan Troell
Timo Nilsson	16 år, hårdrockare
Dorthe Hansen	16 år
Nils Erik Åhmansson	polischef i Malmö
Lars Svelander	skogsarbetare i Klövsjö
Henry Karlsson	skogsarbetare i Östberg
Ingvar Carlsson
Einar Carenfelt	skyltdocksmakare
Stig Karlsson	djuravlivare
Harald Lundström	bekämpare av jättebjörnlokan
Tage Erlander
Edvin Bladh	pensionär som kämpar för att frun ska få en gravsten av natursten
Per Olof Håkansson	socialdemokratisk riksdagsman från Trelleborg
Britta Nylander	f.d. ägare till Nylanders pensionat i Mörtfors
Anna-Lisa Florén	föreståndare för Mörtfors sommarpensionat
Joachim Sprung	jordbrukare i Värmland
Bertil Nykvist	ordförande i Nordvärmlands vilt- och miljöförening, bankman
Ivar Edvardsson	vice ordförande i Nordvärmlands vilt- och miljöförening, skogsarbetare
Seved Werntoft	kycklinguppfödare
Lars Norrman	kycklinguppfödare
Hideaki Yoshiguchi	könsbestämmare av kycklingar
Anita Grede	textilkonstnär
Kjell Grede
Patrik Grede
Olof Palme
Gert Wilén

Produktionsbolag	Bold Productions AB
	Sveriges Television AB. Malmö		(TV2)
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Polyphon Film- und Fernseh GmbH
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1988
Distributör i Sverige (16 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2015
Distributör i Sverige (inst. video)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (DVD)	Noble Entertainment AB	2008
Laboratorium	Sveriges Television Filmlaboratoriet
Mixning	Studio Lagnö AB
Sales	Telepicture Marketing Ltd	2022
Övrigt bolag	Freunde der Deutsche Kinemathek	1989	(distributör i Tyskland på 16 mm).

I samband med dottern Johannas födelse 1983 berättar Jan Troell om det Sverige han minns från sin barndom och det Sverige som Johanna föds in i. Med den amerikanske psykoanalytikern och författaren Rollo May som medkommentator och i återkommande samtal med Ingvar Carlsson och Tage Erlander reflekterar Troell över välfärdens dynamiska materiella utveckling och avsaknaden av en motsvarande utveckling på det andliga planet. Mellan samtalen visas, under olika rubriker, en serie reportage om människor, platser och händelser i det samtida Sverige.

Vargen: Efter ett stort polispådrag med Nils-Erik Åhmansson i spetsen fångas en varg in i Höllviksnäs i Skåne. Samtidigt på brukshundsklubben tränas hundar till lydnad under instruktören Gert Wiléns ledning. På en äng någonstans en regnig sommardag i Skåne sitter människor i bilar, prydligt parkerade i rader, och spelar bilbingo.

Dorte: På en skola berättar tonåringen Dorte Hansen om sin känsla av utanförskap och isolering. Hon flyr in i drömmarna och tänker mycket på livet och döden.

Träden: Lars Svelander från Klövsjö och Per Henry Karlsson från Östberg arbetar med sina egna skogsmaskiner för SCA. Trots att de är beroende av arbetena i skogen tänker bägge på de kalhyggen de medverkar till att skapa och den stordrift skogsbruket blivit. Henry, som är äldst, minns forna tiders urskogar, något han inte tror finns längre.

Timo: Timo Nilsson, en annan tonåring, berättar om sitt stora intresse för musik, särskilt hårdrock. Han hoppas att han och hans rockgrupp en dag ska slå igenom. Annars tror han att han blir kriminell och börjar stjäla, knarka och vandalisera. På en skyltdocksfabrik förklarar formgivaren Einar Carenfelt förändringen av skyltdockans design under de sista 20 åren.

De första stegen: Johanna lär sig mödosamt att gå. I den kommunala musikskolan övar elever olika instrument och även sång och dans.

Tjänstemannen: Stig Karlsson minns sitt liv som mc-förare, livsmedelshandlare och slutligen som hundavlivare - ett arbete han trivs med eftersom han älskar hundar.

Experten: Harald Lundström driver sitt enmanskrig mot jättelokan, en växt som spritts till Sverige från kontinenten. Med ett växtbekämpningsmedel åker han själv runt i landet för att försöka utrota vad han ser som ett främmande inslag i den svenska floran och ett giftigt hot mot både hundar och människor.

Redskapet: Några skogsarbetare tillhörande ett stort skogsbolag använder samma växtbekämpningsmedel som Harald Lundström för att utrota asp och björk, som bolaget anser hämmar tillväxten av den snabbväxande och inkomstbringande granen. Medlet är nu i tablettform och injiceras i träden med hjälp av en liknande bultpistol som Stig Karlsson använder för att avliva hundar.

Nålsögat: Några flyktingar anländer till Ystads färjeläge och tas kyligt emot av svenska poliser. Innan de förs till flyktinglägren beslagtas deras pass. Foton tas på alla familjemedlemmar och samtliga fingeravtryck registreras. På en campingplats i närheten uttalar sig svenska turister förnöjsamt om friheten i landet.

Stötestenen: Edvin Bladh i Södra Sallerup utanför Malmö berättar om sin segslitna kamp för att få resa en egen utvald gravsten på sin frus grav trots att kyrkogårdsförvaltningen fått gehör i flera rättsinstanser för sina regler om att endast stenar med särskilda mått och proportioner får sättas upp.

Vägen: I det lilla samhället Osbyholm utanför Hörby pågår en kamp mellan en kommunalpolitiker och några medborgare i valkretsen om en ny vägsträckning av E 66 (nuvarande E 22). Politikern vill att vägen ska dras rakt genom en naturskön slottspark trots att Riksantikvarieämbetet förklarat området som intressant att bevara. De som bor i området protesterar och samlar namnlistor, men politikern, som bor vid den gamla vägsträckningen, får ändå sin vilja igenom. Senare fälls parkträden och vägen anläggs.

Politik: Socialdemokraten Per Olof Håkansson, riksdagsman och kommunalpolitiker i Trelleborg, förklarar att han aldrig känt någon tveksamhet inför något beslut. Partiets linje är helt och hållet hans egen. Han försöker också, genom riksdagsmotioner, väcka intresse för att utreda jättelokans eventuella utrotande. I Trelleborg säger expertbekämparen Harald Lundström att han känner myndigheternas stöd för sin kamp.

Mörtfors: Troell minns sin barndoms vistelse hos en värdfamilj i samhället under andra världskriget. Britta Nylander, en av medlemmarna i värdfamiljen, berättar om samhället som det såg ut när det sjöd av liv och verksamhet. Aktiviteten har dock med tiden ersatts av glesbygdsdöd - fabrikerna är nedlagda, affären är endast öppen på sommaren, bara äldre bor kvar, sommargäster har köpt upp de flesta av de hus som inte rivits eller förfallit. På det anrika pensionatet skall Anna-Lisa Florén snart stänga verksamheten för gott. Den sista säsongen kommer endast två gamla damer - stamgäster sedan många år. Senare säljs allt lösöre ut på auktion.

Nybyggarna: Familjen Sprunge i Värmland lever ett enkelt bondeliv i skuggan av de stora skogsbolagens skövlingar. Från storstadsmiljöerna i Östberlin respektive Stockholm har de sökt ett annat liv trots att de fått lära allt från början. Mannen berättar om sitt första möte med en varg sedan den rivit några av hans får. Från att först ha tänkt skjuta djuret vänjer han sig gradvis av med rädslan och hatet. Till slut accepterar han tanken på att leva med varg i trakten. Bankmannen Bertil Nykvist och skogsarbetaren Ivar Edvardsson i den lokala jaktföreningen vill dock hålla stammen på en så låg nivå som möjligt för att, som de säger, folk ska kunna vara trygga i naturen. På Naturhistoriska Museet i Stockholm obduceras en skjuten varg; kroppen flås och ska bli uppstoppat utställningsdjur.

Ekonomi: Seved Werntoft och Lars Norrman driver en djurfabrik i stor skala. De anställer särskilda japanska sorterare, som t ex Hideaki Yoshiguchi, vilka skiljer ut hönskycklingarna till äggproduktion och tuppkycklingarna till avlivning. Motvilligt berättar de att tuppkycklingarna mals ned levande i en avfallskvarn.

Att väva: Textilkonstnären Anita Grede talar om sin flykt från det moderna samhället och sin vilja att undvika att vara en modern människa, vilket hon översätter med att vara en människa utan livshållning.

I en montagesekvens ses några av filmens huvudpersoner förundrat betrakta en speldosa med en mekanisk, kvittrande fågel. På en strand slår oljedränkta vågor mot land. Genom ett höstlandskap vandrar Johanna, fyra år gammal, på en stig.

Censurnummer	127355
Datum	1988-03-09
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	5056 meter
Kommentar	Aktlängder: 425, 390, 480, 428, 432, 423, 434, 414, 420, 415, 445, 350.

Censurnummer	127355
Datum	1988-01-26
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2022 meter
Kommentar	Aktlängder: 518-513-507-484 m.

Censurnummer	87830
Datum	1956-02-27
Åldersgräns	Barntillåten

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit och färg
Bärare	16 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2022 meter
Längd i minuter	184 min
Dialogspråk	Svenska Engelska

Pressreaktion Svensk filmografi

Trots att de flesta av kritikerna hade invändningar mot delar av filmen, fick Sagolandet med beröm godkänt av samtliga.

Annika Gustafsson, SDS: "Det är naturligt att Troell vänder sig till socialdemokraterna, eftersom dessa så lång tid suttit vid makten och dragit upp linjerna för vårt samhälle. Tage Erlander fäller kloka ord om bl a behovet av en andlig väckelse men där har de politiska ledarna inte mycket att komma med. På ett sublimt sätt antyder filmen att visionen om sagolandet Sverige försvann då Erlander gick bort. Filmaren låter honom avlägsna sig på en stig i en skogsglänta nästan identisk med den på tavlan från barndomshemmet vilken inleder Sagolandet och den dröm i vilken Troell tar avstamp.

Erlander betonar glädjen i att utföra något tillsammans, att känna gemenskap och sträva efter ett och samma mål. Att samhörigheten försämrats och att människor lever längre från varandra i dagens teknologi illustrerar filmaren framförallt genom att visa på olika maskinella arbeten, där just maskinen förkroppsligar det destruktiva, det som sätter stopp för liv.

Vad Troell däremot, dessvärre, inte gör är att koppla samman socialdemokratin med näringslivet, dvs kapitalet. Utan denna kontakt, speciellt utvecklingen de senaste 15 åren, är det omöjligt att tydligt se och förstå vad som pågår i Sverige. Sagolandet får en viss slagsida och t ex Svenska Dagbladets ledarsida kan stämma in i hyllningarna. Det var nog aldrig filmarens mening."

En återkommande kritik av filmen fokuserar på den amerikanske psykoanalytikern och författaren Rollo Mays roll i filmen.

Elisabeth Sörenson, SvD: "Filmen Sagolandet rymmer så mycket - den är faktiskt full av liv. Troell har lyckats ge det väldiga materialet en struktur och en speciell rytm. I själva den formella konstruktionen finns som återkommande inslag den amerikanske psykoanalytikern och filosofen Rollo May, vars ord på det sättet ges stor tyngd.

Jag känner skepsis inför idén att ge en och samma person rollen som något slags fadersgestalt som ställer diagnoser och uttalar teser. Eller är det en fördel så till vida som påståendesatser av detta slag driver oss att ifrågasätta innehållet?

'Kreativiteten är livets yttersta mål', säger Rollo May, och visst - fast vad han avser är väl att kreativiteten är livets mening, knappast dess mål - och fortsättningen, att kreativiteten kommer i konfrontation med lidandet, kan väl diskuteras. Liksom hans hävdande att barnen här inte tvingas ta till sin fantasi för att det alltid finns leksaker. Naturligtvis gör han också nyttiga påpekanden om värden som går förlorade i materialismen. Han och Ingvar Carlsson (dåvarande framtidsminister) har ett resonemang om frihet som blir komiskt därför att de båda lägger så motsatta värderingar i ordet. Carlsson tycker att vi nog kan behöva en diskussion om frihet - 'vart tionde år'.

Troell har bilder och motbilder. Han hittar passioner som ger oss hopp, t ex Anita Grede vid sin väv, en levande motsägelse till allt tal om att vi överrationaliserat och inte längre har någon förmåga till vare sig utmaningar eller glädje."

Jurgen Schildt, AB: "I Frankrike uppstod på 1910-talet, med diktaren Jules Romains som tätfigur, den riktning som kallades unanimismen, eller rakare uttryckt läran om kollektivsjälen, enhetsprincipen som förenar ett visst folk vid en given tidpunkt.

Vilken är den svenska kollektivsjäl Troell påträffat under inspelningsåren 1983-1987? Vad förenar hans individer, höga som låga? Att de gripits av ett slags farträdsla, antingen det gäller förare eller passagerare.

Nu är det emellertid inte Jules Romains och hans teorier Troell valt att luta sig mot, utan här och var betydligt värre än så. Nämligen den amerikanske psykologen och filosofiske deltagaren Rollo May. En lurvigare deltagare torde vara besvärlig att uppdaga.

Jag misstror åtskilliga filosofer och psykologer; inte så mycket därför att de gör det enkla svårt utan desto mer därför att de gör det svåra enkelt. Rollo May i sin tur lyckas sammanfläta det enkla och det svåra till en enastående serie av plattityder och besjälade tankepekoral. 'Varför har västerlandet alltid så bråttom?', frågar han. 'Därför att vi är så rädda för döden.'

Jaså därför. Han säger också att 'hoppet dör när mysterierna försvinner' och att 'ni har Staten som förälder, och föräldern är alltför snäll'.

Den Rollo May som anlitats av Troell låter som en självspelande pianola. Om honom är det frestande att säga som Dickens i 'Pickwickklubben': 'You are a humbug, sir.'

Det är synd, det är övermåttan synd, för den Jan Troell som den här gången råkat i dåligt sällskap. Jag förblir nämligen övertygad om att hans egen fundersamhet, och turvis fräna och kärleksfulla panoreringar över det skuggade sagolandet Sverige, är hundrafalt värdefullare än den amerikanske gästföreläsaren och hans larviga synteser."

Jan Söderqvist, Chaplin: "Det privata, i rent handfast biografisk bemärkelse, bryter upp det allmänt överblickande perspektivet, och det sakliga redovisandet, som ofta präglas av bitande ironi, överlagras av ett rosigt gröna vågen-idylliserande och av mytisk/mystiska storsvep i konversationsform. (-)

I sitt val av motiv är Troell föga originell. På så sätt blir Sagolandet på ett plan en bekräftande film, förlitar sig på väl inarbetade markörer, några av det standardiserade mediaengagemangets allra pålitligaste trotjänare. Industriell kycklinguppfödning, fula kalhyggen, landsbygdens avfolkning och fyrkantigt myndighetsutövande: här känner alla TV- och tidningskonsumenter igen sig och åsiktsriktningen är tydligt utpekad redan från början. (-) Men i den närgångna skildringen av de inblandade individerna lyckas Troell ofta överskrida det rutinmässiga, och episoderna blir små kapitel i en modern svensk mentalitetshistoria. (-)

Troells lakoniska samtidskritik är bitvis mycket sammansatt och drabbande. Tålmodigt registrerar han svenska miljöer, ansikten och röster, redigerar bild och ljud till en serie vemodiga kortessäer om tillståndet i landet. (-)

Men vad som slutligen gör Sagolandet till en visserligen sympatisk, men i längden (tre timmar!) aningen tröttande och trubbig film är de talrika avsnitten med den amerikanske psykoanalytikern Rollo May, alla terapisidors stora kelgris, som (-) förkunnar djupsinnigheter av mycket varierande valör. (-)

Nedklippt med åtminstone en fjärdedel kunde Sagolandet ha varit en betydligt mer distinkt och verkningsfull film, utan att för den skull förlora något i tyngd och djup. En större, mer omtumlande kraft slumrar i materialet."

Kommentar Svensk filmografi

Efter Ingenjör Andrées luftfärd (1982) påbörjade Jan Troell (f 1931) sitt stora dokumentationsprojekt om tillståndet i det samtida Sverige. Han kallade den sin mest personliga film och den viktigaste ¿ "en livsfilm?". I pressmaterialet från Filminstitutet presenterar han tankarna bakom projektet och processen mot den färdiga filmens struktur:

"Jag började tänka på den här filmen för 10 år sedan.

Den har sina rötter i missnöje på ett sätt. Man kan säga att jag gjorde en film i stället för att kverulera. Men det är ju inte bara det utan även vad jag tycker om Sverige, det är ju poler av samma sak. Kärlek och sviken kärlek om man skall ta till stora ord.

Att sedan göra filmen var ett stort steg att ta. Det är sådant som man kan skjuta upp hela livet. Det är väl kanske inte särskilt lockande heller - jag kände det som en sorts andlig värnplikt och ur den inställningen kan det ju inte komma något bra.

Filmen har haft många olika former i huvudet på mig. När jag bestämt mig för att hoppa på det här, efter Andrée, så ville jag jobba med en grupp människor, något slags workshop. Det var väl för att jag tyckte att det var så svårt och ville komma bort från ansvaret. Men vi kom nog fram till att eftersom jag ville vara diktator så var det lika bra att jag gjorde det själv.

Jag började med att samla material, klipp ur tidningar, bilder osv. Jag gjorde långa listor på intervjuobjekt som jag hoppades skulle ställa upp och teoretiserade i ett år tills jag slutligen kom fram till att jag aldrig kan få någon struktur på detta. Jag bollade med lappar hit och dit och hittade på rubriker och så...

Till slut, nästan i desperation, kastade jag mig ut och började filma och så fick det ena ge det andra. Jag tänkte mig att jag hade någon slags slagruta eller stämgaffel när något fungerade och så kunde jag ta ut en kompassriktning. (-)

Inte förrän i klippbordet kom filmens struktur. Hela den här filmen har ju varit ett formproblem. Ett material, ett medium, har ju sina egna lagar, som man inte behöver formulera utan de gör sig gällande och man får inte kämpa emot dem för att man vill ha med något speciellt. Jag brukar tänka mig filmarbetet som en väv. Varpen går åt ett håll, trasor som löper, och sedan färgsätter man med trasorna, man väver in, motiven växer fram. Genomgående varp och inslag. Så blir det en trasmatta till slut. Det är svårt att se helheten från början. Det är därför jag har klippt på den här filmen i två år."

Filmen möttes med mycket stor uppmärksamhet vid sin första offentliga visning 1988-01-30 på Göteborg Film Festival. Publiken gav filmen stående ovationer i salongen och tidningarna kunde rapportera att den internationella premiären på Berlinfestivalen i februari samma år genererade mycket förhandsintresse. Festivalvisningarna kom att bli många - Verona, Los Angeles, Minneapolis, Cannes m fl - och den vann Florens dokumentärfilmfestivals stora pris samt utsågs till 1988 års bästa svenska film av Svenska Filmkritikerförbundet.

Filminstitutet hade endast gjort kopior i 16 mm-format eftersom man inte räknade med biografdistribution för en tre timmar lång dokumentärfilm. Sandrews förklarade sig emellertid villigt att visa filmen förutsatt att det fanns kopior i 35 mm. Den 1988-02-08 hade filmen sin officiella biografpremiär - i 16 mm-format - på Fågel Blå i Stockholm och Hagabion i Göteborg. Den kom att visas i ett år i båda städerna. I mitten av februari träffade Filminstitutet avtal om biografdistribution med SF och tog fram en kopia i 35 mm. Premiären för SFs visningar ägde rum i Malmö 1988-03-11; sedan skulle kopian turnera i landet. Publiktillströmningen blev dock så stor att ytterligare tre 35 mm-kopior fick göras.

Som eftertraktat intervjuobjekt och diagnosorakel för välfärdssamhällets bristsjukdomar var Troell ytterst motvillig. Redan i ett februarinummer (nr 7/1988) av veckotidningen Nu annonserar han sin hållning:

"Jag arbetar med film intuitivt och vill väcka känslor och tankar. Ska jag dessutom formulera dem i ord kunde jag lika gärna skrivit en bok eller en artikel. Och det har jag inte gjort. (-) Allt jag säger kommer bara att förminska filmen. Redan innan filmens släpptes tänkte jag avböja alla diskussioner om den. Allt jag vill säga har jag sagt så bra jag kan i bild. Ytterligare kommentarer försämrar bara det hela."

I takt med att filmen fick biografpremiär runt om i landet inflöt en stor mängd debattartiklar om filmen till, främst, de stora dagstidningarna. Livliga diskussioner om filmen pågick också i radions olika kulturprogram. Det var tydligt att Troell satt fingret på en känslig punkt. En vanlig invändning mot filmen, förutom kritik mot Rollo Mays teorier, riktade sig mot framställningen av flera av filmens personer, vilka av många uppfattades som känslokalla eller, helt enkelt, som idioter. Redan i förväg tycks Troell ha anat den angreppspunkten när han i Filminstitutets pressmaterial skriver:

"Man kan också säga att en klok människa som säger en klok sak kan ofta vara mindre viktigt än en dum människa som säger en dum sak och därmed avslöjar sig. Därmed vill jag inte påstå att jag konsekvent gått in för den linjen. Men det finns säkert de som skulle kunna känna sig som offer för min film. Det har varit ett moraliskt problem för mig. Jag har inte förvrängt något som sägs i filmen, mer än att jag klippt förstås, men det är klart att flera av inslagen i filmen är ju till för att tydliggöra något helt annat. Det handlar inte om hundavlivning eller hur de avlivar kycklingarna, även om jag tycker det är fel metod, utan jag tycker att det handlar om olika sätt att se på det levande. Alltså rätt att existera. 'Den allt mer tilltagande frånvaron av liv i Sverige', som jag skrev i mina anteckningar någonstans, har liksom varit drivkraften bakom alltihop."

Den kanske oftast omnämnde i sammanhanget, björnlokebekämparen Harald Lundström, bedyrade dock i insändare i Expressen 1988-03-10 och Arbetet 1988-04-16 att han inte kände sig uthängd av Troell. Hans insändare i Arbetet ingick i en serie debattartiklar som inleddes 1988-03-28 med att socialdemokraten Ivar Ivre bl a invände mot sättet att beskriva socialdemokratins hållning till de existentiella frågor Rollo May formulerar. Debatten kulminerade 1988-07-17 med en stort upplagd diskussion om politik och moral mellan Carl Tham, Sigrid Combüchen, Maciej Zaremba och Lars Engqvist.

En annan och fränare diskussion gällde filmens politiska hållning. Efter sina många filmatiseringar av kända arbetarförfattares verk alltifrån långfilmsdebuten Här har du ditt liv (1966/24), antogs det att det var i arbetarrörelsen han hade sina rötter. I tidningen Nus intervju avslöjade han:

"Jag är en politisk marginalväljare som röstat på minst fyra olika partier. Ett av dem är socialdemokraterna. Men numera vilar mina sympatier hos miljöpartiet."

Även den ideologiska diskussionen kring filmen tycks Troell ha förutsett när han i Filminstitutets pressmaterial skriver:

"Jag vill absolut inte ha någon partipolitisk etikett, för jag har förmodligen röstat på nästan alla partier under årens lopp, men det vore för mig väldigt olyckligt om filmen skulle användas som något tillhygge från höger. Socialdemokraterna har ju varit vid makten större delen av den här tiden, så det är naturligt att de får klä skott för hur utvecklingen har blivit."

En del recensenter och artikelförfattare, bl a Maria Bergom-Larsson i AB 1988-04-18, hade dock just noterat en sådan förtjusning på borgerliga ledarsidor - t ex i DN 1988-02-08 och i SvD 1988-04-05 - för filmens likhetstecken mellan makten och socialdemokratiska "pampar" i kontrast till den totala frånvaron av makthavare inom finansvärlden.

Av de många utländska artiklarna kring filmen är det slående hur nästan samtliga danska kritiker - Henrik Lundgren i Politiken, Mogens Berendt i Vinduet, Kim Schumacher i BT m fl - i artiklar och recensioner i samband med filmens danska premiär 1988-04-28 väljer att se filmen som en skildring av "förbuds-Sverige" och inte som en mer allmängiltig betraktelse över det moderna västerländska välfärdssamhället.

I Sverige fortsatte debatten kring filmen under hela hösten 1988, främst i lokalpressen där filmen hade premiär. I Expr 1989-03-25 meddelades det att Edvin Bladh till slut fått resa den kontroversiella gravstenen på sin frus gravplats. Så sent som 1993 publicerades det en debattartikel om filmen, i Filmhäftet (nr 83-84).

Sverige

1983

1986

Sverigepremiär	1988-02-08	Hagabion	Göteborg	Sverige	184 min
	1988-02-08	Fågel Blå	Stockholm	Sverige	184 min
TV-visning	1989-03-24	TV2		Sverige	177 min
	1989-03-30	TV2		Sverige	177 min
Annan visning	1989-04-29			Tyskland	184 min	(tysk premiär)
TV-visning	2004-07-25	SVT2		Sverige	177 min
Dvd-release	2008-05-14			Sverige
Festivalvisning	2009-01-20	Draken	Göteborg	Sverige	185 min	32:a Göteborg International Film Festival.
TV-visning	2011-07-21	SVT1		Sverige
	2013-06-06	SVT1		Sverige

Originaltitel	Ah! Vous dirai-je, Maman
Textförfattare	Betty Ehrenborg-Posse	(svensk text 1852)
Bearbetning	Wolfgang Amadeus Mozart	(1778)
Instrumentalist	Lars Roos	(skivmärke Philips)

Originaltitel	En afton vid Mjörn
Kompositör	Karl Severin	(1952)
Textförfattare	Fritz Gustaf	(1952)

Originaltitel	Un giorno de la vita
Kompositör	Bo Ullman
Orkester	Sveriges Radios symfoniorkester

Originaltitel	Symfoni, nr 9, op. 125, d-moll. Sats 4 (Presto) med slutkören "An die Freude"
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1824)
Textförfattare	Friedrich von Schiller	(1787)
Orkester	Columbia Symphony Orchestra
Dirigent	Bruno Walter
Framförs av	Westminster Choir	(skivmärke Deutsche Grammophon)

Originaltitel	Svit, violoncell, nr 4, BWV 1010, Ess-dur
Kompositör	Johann Sebastian Bach	(ca 1720)
Instrumentalist	Pablo Casals

Originaltitel	Svit, violoncell, nr 5, BWV 1011
Kompositör	Johann Sebastian Bach	(ca 1720)
Instrumentalist	Pablo Casals

Originaltitel	Requiem, kör, orkester, op. 5
Kompositör	Hector Berlioz	(1837)
Dirigent	Charles Munch
Framförs av	Bayerska Radions symfoniorkester och kör

Originaltitel	Pomp and Circumstance, svit, op. 39. Marsch nr 1 D-dur
Kompositör	Edward Elgar
Orkester	Kommunala musikskolan i Trelleborg

Originaltitel	Arbetets söner
Kompositör	Nils Peter Möller	("Vindarnas kör"/"Upp genom luften ...")
Textförfattare	Henrik Menander	(text "Arbetets söner" 1885)
Arrangör	Roland Lindberg

Festivalpris	Paris	1989			(hedersomnämnande; Cinéma du Réel)
International Inter-Church Film Center	Berlin	1988			(rekommendation i Forum-sektionen)
Svenska Filmkritikerförbundets pris	Stockholm	1988			(årets film)
Festivalpris	Florens	1988			(bästa undersökande dokumentär; Festival dei Popoli)

Troells trollspegel (2008)

Sagolandet (1988)

DK Dokumentärfilm

DK Sociala och politiska förhållanden

Dokumentärfilm

Sverige

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	5074

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	16 mm
Längd i meter	2022

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild för OP
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	SAGOLANDET film av Jan Troell SAGOLANDET SAGOLANDET SAGOLANDET

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	SAGOLANDET film av Jan Troell

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	The land of dreams. By Jan Troell. English translation by Susanne Heine.
Omfång	70 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	13 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	48 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	48 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	24 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	24 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	48 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	14 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	10
Bakombild papper	16
Dia	1
Album	Nej

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit och färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	184 min
Dialogspråk	Svenska Engelska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264