Det förälskade molnet (1990)

Media (1 st)

En gammal kvinna berättar för ett barnbarn sagan om det förälskade molnet. Det är en allegorisk berättelse om förtryck.

Radionyheter hörs berätta om en militärkupp och om hårda undantagslagar.

Sibel och hennes man Atila samlar ihop böcker och lägger dem i en hög utanför sitt hus. Det är säkrast att bränna dem, säger Sibel. I går tog de Esme.

När bokbålet är tänt, berättar Sibel om det förälskade molnet för dottern Papatya.

På natten tränger sig beväpnade män in i huset. De för bort Sibel.

Atila ringer till sin arbetsplats, en bank, och begär ledigt.

Tillsammans med Fehmi, en manlig arbetskamrat till Sibel, åker Atila och Papatya i taxi till polisen. Atila säger att det var ett misstag av Fehmi att han övertalade Sibel att gå med i facket. Hon var bara en vanlig medlem, säger Fehmi.

Taxin stoppas vid en vägspärr och Fehmi blir kvarhållen.

När Atila är på polisstationen, väntar Papatya utanför.

Atila och Papatya sitter på en uteservering, när Esme går förbi. Hon är arbetskamrat till Sibel. Hon stannar och berättar att hon har varit arresterad och blivit torterad. Men hon har inte angett någon.

Kort därefter återvänder Sibel hem. Hon är som paralyserad. En läkare undersöker henne och säger att hon har blivit torterad. Nu behöver hon kärlek och omtanke. Har hon blivit våldtagen? frågar Atila. Läkaren svarar inte.

Atila kommer till sitt arbete och ber chefen om förlängd ledighet. Chefen berättar att banken har fått svara på frågor om Atila. Ni är illa ute, säger chefen.

Sibel ger sig av hemifrån utan att säga något. Atila är mycket orolig. Till sist kommer en uniformerad polis hem med henne.

Sibel och Atila ligger tillsammans i sin säng. Han rör hennes kind och försöker kyssa henne. Hon värjer sig och går och lägger sig hos Papatya.

Sibel står upp på hustaket. Hon hänger tvätt på uppspända linor, när Fehmi kommer på besök. Han berättar att Esme, som arresterades före Sibel, angav flera personer under tortyr. Sibel var en. Sedan försökte Esme begå självmord men räddades i sista stund.

Atila ber Fehmi ge sig av. Atila säger att de är iakttagna. De vill inte bli inblandade. Sedan frågar Atila om Sibel blev våldtagen. Du måste vara sjuk, säger Fehmi.

På natten går åska. Sibel stiger upp och spyr. Hon känner med handen på magen.

En annan natt frågar Atila om Sibel blev våldtagen. Berätta! begär han. Hon kvider.

Atila och Sibel besöker läkaren som meddelar att hon är gravid. Atila kräver abort. Det går inte utan Sibels tillstånd, säger läkaren. Sibel tiger.

Sibel och Papatya målar bilder på husets alla väggar ¿ både invändigt och utvändigt.

Atila har kallat på hjälp. En bil stannar utanför huset. Män i vita rockar kliver ur. Men Atila kan inte öppna dörren. Den är låst. Atila får rådet att kalla på polis.

En polisbil anländer. Vad kan vi bryta upp dörren med? frågar en polis. Atila hämtar en yxa. Sedan får han själv slå sönder dörren

När polisen sedan undersöker huset, är det tomt. Atila vägrar acceptera faktum och går lös på polisbilen med yxan. Då övermannas han och förs bort.

Den gamla kvinnan från filmens inledning är tillbaka. Hon berättar vidare för sitt barnbarn.

Pressreaktion Svensk filmografi

Det förälskade molnet mottogs respektfullt av kritiken för sitt angelägna ämne och sitt seriösa uppsåt.

Maaret Koskinen, DN: "Nu är det man i vardagligt tal kallar realism eller psykologisk trovärdighet inte Özers starka sida, och är inte heller något han tycks eftersträva. Stilmässigt är han snarare en filmpoet (vilket antyds redan av en titel som Det förälskade molnet), därtill med en tydlig dragning åt det allegoriska.

För den förbrytelse mot familjen som här skildras handlar i förlängningen naturligtvis om förbrytelsen mot en hel nation. Samt den skrämmande förmågan hos ett ondskefullt system att fortplanta sig, nästla sig in i samhällskroppens minsta beståndsdelar ¿ förvandla en vän till angivare, en älskad till fångvaktare.

Och i enlighet med allegorins inbyggda enkelhet berättar Özer alldeles rakt, naket och sakligt, utan estetiska sneglingar eller andra sidospår. I långa stycken finns här t ex ingen musik eller några andra märkbara ljudeffekter ¿ bara en märkvärdigt påtaglig tystnad, en tyngd som likt en våt filt lagt sig över tillvaron.

Den enda utvikning Özer tillåtit sig är en ramberättelse där vi ser en gammal kvinna berätta en saga för sitt barnbarn.

Och inte utan orsak, ty kanske är det främst där ¿ i barnet, i myten ¿ Özer lokaliserar ett hopp."

Bernt Eklund, Expr: "Muammer Özers överlägset bästa långfilm är inte bara politiskt våghalsig (polis och censur i Turkiet vållade stora problem). Den jordnära berättelsen har en ram av sägen. Drömmen om ett bättre liv överlever sin egen undergång ¿ liksom det förälskade molnet som utplånar sig av kärlek till den törstande jorden snart återuppstår."

Hans Schiller, SvD: "Det förälskade molnet fortsätter en säkert lika nödvändig som beklaglig turkisk filmtradition när den tar upp politiskt förtryck och behandlingen av politiska fångar. Ofta har dessa turkiska filmare som lyckats eller tillåtits kritisera de olika mer eller mindre totalitära regimerna utgått från en tämligen normal vardagsfamilj i oppositionens utkant och låtit någon av dess medlemmar drabbats av förtryck och tortyr. (-)

Till största delen är Det förälskade molnet en rak, hederlig och djupt känd historia om politiskt förtryck som får tragiska sociala konsekvenser. Men tyvärr håller inte filmen vad gäller manus och uppbyggnad. När sedan den drömska finalen kommer, försvinner även en hel del av filmens politiska patos, och att den turkiska censuren på ett brutalt sätt grep in mot den 1988 säger mer om dess känslighet än om filmens."

Kommentar Svensk filmografi

Muammer Özer (f 1945) började inspelningen av Det förälskade molnet i slutet av 1987 i Istanbul och slutförde den i mars 1988. Just när den första kopian av filmen var klar, togs den i beslag av turkisk polis. Polisen påstod att Özer ¿ som är svensk medborgare ¿ hade gjort en mot Turkiet starkt kritisk film som han tänkte smuggla ut ur landet, och filmen jämfördes med Alan Parkers Midnight Express.

Bakom beslaget låg en angivelse från laboratoriet, där Özer hade jobbat med filmen.

Detta var första gången som turkisk polis hade konfiskerat en film innan den granskats av censuren. Efter en långdragen juridisk process fick dock Özer tillbaka sin film. Då förbjöds filmen av censuren med motiveringen att den gav intrycket att polisen utövar tortyr ¿ särskilt mot politiska fångar. Därmed utgjorde filmen ett hot mot den nationella säkerheten.

Beslaget av filmen, polisens agerande, den långa rättsprocessen och censurförbudet ledde till starka protester i och utanför Turkiet.

Özer överklagade censurförbudet i domstol, och i mars 1989 upphävdes förbudet och filmen kunde nå publiken.

Özer hade tidigare bl a svarat för filmen Splittring (1984/14).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se