Människans värde (1990)

Media (1 st)

Filmen utspelas under några månader 1988 i Västervåg, ett husvagnsläger utanför Göteborg. Här bor flera socialt utslagna människor. Två får vi lära känna närmare - Kjell Jönsson och Berit White.

Hela filmen igenom flyttas husvagnar omkring på lägerområdet. Lägret tycks vara i ständig förändring.

Kjell är knarkare på väg att lämna missbruket bakom sig. Det är tungt att leva upp till föresatsen, och utan stöd av Carina Fredriksson skulle det knappast gå. Henne har han känt i nio månader.

På dagarna lämnar de Västervåg och åker in till stan för att spela bingo.

Kjell har fullt av tatueringar på kroppen. På bröstet har han tatuerat Carina. Han besöker en tatuerare och skaffar sig en tatuering till - Mor. På så sätt betygar han sin kärlek till båda de kvinnor som har betytt mest för honom.

Han går på samtal på en poliklinik för narkotikamissbrukare. Där berättar han hur beroende han har blivit av Carina.

I tretton år har han suttit på anstalt. Nu vill han leva som en Svensson.

Också Berit kämpar med sitt avbrutna missbruk. Hon bor i en husvagn med Camilla Björkebo.

Berit började missbrukarkarriären redan i nio-tioårsåldern. Det var hasch, thinner och sprit. Ett par år senare kunde hon dricka en sjuttifemma på en dag. Hon fick börja med antabus.

Senare levde hon ett normalt liv med sina barn. Men de blev omhändertagna. Det var då knarkandet tog fart.

Berit fyller 26 år. Kent och Carina kommer och uppvaktar med tårta.

Dödsfall efter bråk lyder en tidningsrubrik. Västervågs föreståndare anhållen...

I en annan tidning står det: Tragedi ... 33-åring dog...

Kent måste flytta till en mindre husvagn. Men han vägrar. Han har bott så förut, och det gav honom cellskräck.

Berit och Camilla tittar på TV. Jag ska ge dig ett gott råd säger Berit: Flytta härifrån.

Kjell och Carina har flyttat från Västervåg. Nu bor de på hotell Onyxen, berättar Kjell. Men om han ska klara sig i framtiden behöver han en riktig bostad.

Därefter följer en text:

"Allting har sitt pris

Endast människan

har ett värde

I. Kant"

Sedan kommer ytterligare en text:

"2 år senare...

Kjell och Carina bodde 8 månader på hotell Onyxen. Nu väntar de sitt första barn i eget hem."

Pressreaktion Svensk filmografi

Människans värde fick kritikerberöm för det konstlösa, mänskligt respektfulla berättandet.

Hanserik Hjertén, DN: "Om svenskt arbetsliv, medan rekordåren övergått i krisåren, har Yngve Baum gjort en rad välbehövliga filmer. Kanske är det ett tidens tecken att han i Människans värde klivit längre ner på den halvruttna samhällsstegen och riktat kameran mot missbrukare och bostadslösa.

I Västervåg utanför Göteborg har människor inhysts i husvagnar, i väntan på bättre tider. Men kommer de? Har de här tilltufsade personerna någon chans? Om dessa osäkra förhoppningar handlar Baums film, som med självklar aktning närmar sig dem som gärna betraktas som 'värdelösa'.

Här är den f d knarkaren och tjuven och hans kvinna, den arbetslösa flickan och hennes kompis. Fångade i enkla och rättframma bilder där de får tala för sig själva, men som i en onaturlig stillhet, ett socialt tomrum, där bara några skällande hundar påminner om den stökiga verkligheten.

En film utan krusiduller. Men den stannar i minnet."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Det finns många medmänniskor runt om oss som lever som Berit, Kjell och Carina. Vi läser om dem i socialreportage, ser dem i Brunnsparken och hör utarbetade socialassistenter berätta. Så varför dra dessa trista historier om igen?

Det viktiga med Yngve Baums film är att han lyfter fram dessa människor, såsom det tycks, på deras egna villkor. De talar inte genom tolk, inte genom rubriker eller polisrapporter. De är sina egna vittnen och blir människor med tankar om livet och vardagen och med omsorger om varandra och med små drömmar, med behov och med längtan. Människor med eget värde.

Yngve Baums bilder saknar all konstfärdighet, alla personliga utvikningar och det är detta som är filmens styrka och tillgång."

Bernt Eklund, Expr: "Västervåg är en campingplats vid havet utanför Göteborg. Där bor bostadslösa i husvagnar och anläggningen har varit så omstridd att ett TV-reportage om Västervåg aldrig kom till sändning.

Men Yngve Baums film är inget öronbedövande vrål från något brinnande inferno, den är i stället en lågmäld rapport från folkhemmets bakgård. Den hörs hyggligt ändå.

Inför kameran berättar Kjell (framför allt) och Carina och Berit om hur det är att vara avtänd knarkare och bo i de tröstlösa husvagnarna.

Bäst är filmen som porträtt av vanligheten hos några medborgare som omständigheterna gjort ovanliga."

Kommentar Svensk filmografi

I en PR-text om Människans värde skriver skriver Sören Sommelius:

"Västervåg ligger naturskönt vid havet söder om Göteborg i Askim, ett villaområde för välbärgade med en karaktär som påminner om stockholmska Djursholm. Till 1986 var Västervåg en vanlig fritidscamping öppen sommartid. I dag är anläggningen den sista maskan i den svenska välfärdens sociala skyddsnät. Myndigheterna betalar 150-200 kr per dygn för en husvagn, motsvarande en månadshyra på upp till 6.000 kr.

Det började med att den pingstpastor som drev stället fick en förfrågan från Göteborgs socialförvaltning om han kunde inhysa ett trettiotal zigenare under en kortare tid. Snart permanentades Västervåg som läger för akut placering av bostadslösa, i väntan på att bostadsfrågan skulle lösas.

Hösten 1989 lämnade pastorn allt och for till Bolivia efter alltför stora problem och många motgångar. Två av lägrets tidigare gäster har blivit föreståndare och anläggningen håller på att skifta karaktär.

Under några månader vårvintern 1988 spelade Yngve Baum i husvagnslägret in sin dokumentärfilm Människans värde."

Som framgår av innehållsreferatet var föreståndaren för Västervåg inblandad i ett bråk som ledde till dödsfall. Inför en TV-visning av Människans värde skrev Ronny Balheden en artikel i Expressen (8.5.1990) som bland annat gav en bild av föreståndarens vårdfilosofi.

Missbrukarna fick ta ansvar för sina egna liv. Han grep in enbart när det blev farligt, och under filminspelningen tog han hand om en hotfull missbrukare.

"Han satte sig på honom, för att få honom lugn. Missbrukaren dog. (-)

Fallet avskrevs som en olyckshändelse."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se