Vi ska tvivla (1987)

Media (1 st)

Vi ska tvivla inleds med en dikt av Göran Sonnevi och en Edvard Munch-målning, "Arbejdere på hjemvej". Senare får man möta gruvarbetare vid LKAB, hamnarbetare i Göteborg, kvinnliga arbetare på SKF och förs in på deras arbetsplatser. Man får också se unga monteringsarbetare vid löpande bandet på Volvo. De senare är oftast drygt 20 år gamla och slutar efter något år.

En kvinnlig arbetare vid SKF avtackas efter 40 års anställning i monteringen, varpå hon i all ensamhet lämnar företaget. Hon berättar om sitt arbetsliv, att SKF tjänat på sin kvinnliga arbetskraft eftersom den av tradition haft svårt att ställa några krav.

Vi får se hur gruvarbetare bjuds på tårta av företaget när produktionen nått nya rekordhöjder, men det berättas också att det varit betydligt svårare att få löneförhöjning, vilket tvingat fram en strejk. En arbetare som protesterade mot nedskärningar i gruvan har drabbats av ständiga omflyttningar till allt sämre arbeten, en hamnarbetare har fått sin hälsa förstörd av asbest i arbetet men inte fått sin sjukdom erkänd som arbetsskada.

I intervjuerna berättas också om tidigare generationers slit och fackliga kamp, om arbetets värde men också om dess tristess och arbetsskador, t ex silikos. De dokumentära avsnitten varvas med historiska journalfilmer från de olika arbetsmiljöerna, främst gruvan, och bilder från vardagsliv i helg och söcken, t ex från dansbanan och en 1 maj-demonstration.

Som kontrast till det ofta slitsamma kroppsarbetarlivet visas bilder från börsen. Ett annat distanserande element är återkommande naturbilder, ibland symboliskt laddade som när ett bi drunknar i en honungsburk.

Bilderna ackompanjeras i icke-intervjudelarna av dikter, främst av Göran Sonnevi men också av Bertolt Brecht, och av olika arbetarsånger. Också arbetarna sjunger egna sånger och läser dikter. I slutet simmar en naken man genom vattnet till ett diktavsnitt av Göran Sonnevi, om en förändring han drömmer om utan att exakt kunna säga vad det är: "Den oerhörda befrielsen för alla". I slutbilden är man tillbaka i Munchs målning.

Pressreaktion Svensk filmografi

Yngve Baums dokumentärfilm recenserades inte i Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. I de tidningar som tog upp den var mottagandet blandat. Björn Samuelsson i Aftonbladet tyckte att filmen saknade egentlig tyngd, medan Sven E Olsson i Arbetet under rubriken "Imponerande dokumentär" menade att Yngve Baum vidgat dokumentärfilmens språk:

Björn Samuelsson, AB: "Felet är att Yngve Baums bilder inte äger den tyngd han tillskriver dem. Verkligheten - Ansicht - vid det löpandet bandet, torde vara bekant för de flesta.

Och när analysen, eller det som skulle ge filmen agitatorisk riktning, stannar vid enkelt motställda bilder från börsklipparvärlden, eller symboliska bin som drunknar i honungsburkar, så är det, kort sagt, för lite.

Sven E Olsson, Arbetet: "Någon gång kan jag ännu tycka att Baum låter texter och bilder illustrera varandra. Rätt ofta finns här fortfarande en avsiktlig sävlighet i tempot, som om det finns en större sprängverkan någonstans än i det vi nu ser och hör. Då och då kan hans frontalklipp - från gruvarbetarnas lunchkoja till börsen, från solidaritetstankar till fondmotståndarnas demonstration och efterspill av också yttre skräp - bli aningen för handgripliga.

Men i stort är det ändå en ganska imponerande film. I sitt mod att våga vidga dokumentärfilmens språk. I sitt politiska, ideologiska bett; det är ingen tvekan om var i detta Sverige ¿ så underfundigt upphakat i Jussi Björlings anslagstoner under en arbetsscen ¿ som Baums film ställer sig. Nere i massan av oss.

Det är ingen dum film."

Kristina Torell, GP: "Röster vittnar om trötthet, arbetsskador och förslitning. Som en kontrast står bilderna från Volvo med unga människor i full aktion på slutmonteringen ¿ men här görs inga intervjuer, Volvobilderna ackompanjeras av Bill Älventorps sång Åtta timmar.

'Det går inte utan människor. Även om de flesta inte fungerar så bra är de inte skit', slår filmen fast. Och den utmynnar i: Vi ska tvivla - men ej förtvivla.

Men hur stämmer då detta med filmiskt poem? Jo, det finns en poetisk ton i Vi ska tvivla skapad med hjälp av naturbilder, dikter (lästa av Kent Andersson) , sånger och en klagande saxofon. Därmed blir Yngve Baums film förmer än ett reportage av det slag vi sett många av i TV. De reportagemässiga inslagen lyfts och förstärks av engagemang och filmiska kvaliteter."

I ABFs tidskrift Fönstret (nr 11/1987) resonerade Annika Thor i en recension rubricerad "Vi ska tvivla ¿ en film om arbete och poesi" kring de motkrafter till ett nedbrytande arbetsliv som filmen visar upp:

"Kulturen framstår i filmen som en sådan motkraft. Människorna i filmen berättar inte bara om sitt arbete. De läser egna eller andras dikter. De sjunger sånger som de själva skrivit texten till. I skapandet lever hoppet sida vid sida med den kritiska klarsyntheten. (-) Vi ska tvivla är en stark och upprörande men samtidigt hoppfull film för alla som är intresserade av arbete och kultur."

Kommentar Svensk filmografi

Sedan Folkets Bio tackat nej till att visa Vi ska tvivla med motiveringen "vi har redan haft en arbetarfilm", skrev Carl Henrik Svenstedt en debattartikel i DN (1987-04-25), där han menade att Folkets Bios beslut innebar en kursändring som satte stopp för 60-talets filmrörelse:

"Baum är mycket riktigt en arbetarskildrare inom filmen, en av de tre fyra som lyckats överleva in i 80-talet. Han är en fri radikal med ett ändlöst tålamod och en självklar solidaritet i sin konst (-) [Vi ska tvivla] står så långt från fyrkantig socialrealism man kan komma; en spröd och djärvt byggd film, kinematografiskt medveten, med ett underbart foto. Sin hållning har den hämtat från Peter Weiss "Motståndets estetik" och från raden av Sonnevi-dikter som givit titeln och som löper genom filmen. Men den är alltså en 'arbetarfilm'. Sådana gjordes det två stycken under hela förra produktionsperioden; den andra var Hermanson/Schunnessons Arbetets döttrar. Därmed är marknaden nu mättad (-) Det känns som en slutpunkt för 60-talets filmrörelse. På nytt står arbetarskildrarna utanför biografsystemet med sin filmkartong under armen. De utkylda föreningshusen och de ekande gymnastiksalarna väntar."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se