Värmländingarna : Sorglustigt skådespel med dans i 2 akter och 14 avd. (1910)

Media (2 st)

Mellan nämndeman Sven (Stor-Sven) Ersson i Hult och torparen Jan Hansson råder sedan flera år bitter fiendskap.

Stor-Svens närmaste granne -- den rike bonden Ola i Gyllby -- har en dotter, Britta. Det är sedan länge tänkt att Britta och Svens son Erik skall bli ett par. På så sätt skall de båda gårdarna kunna slås ihop till en.

Erik -- som är en mycket vek person -- har dock träffat och fattat tycke för torparen Jan Hanssons dotter Anna. Ovetandes om fiendskapen mellan Sven och Jan har Erik också friat och fått ja.

När Stor-Sven får det hela klart för sig blir han rasande. Trolovningen mellan Britta och Erik skall tillkännages. Sätter sig Erik emot det hela, skall han köras från gården.

Hos Jan Hansson friar den trogne drängen Anders till Anna. Anna berättar då om sin kärlek, vilket gör Jan förtvivlad.

På midsommarfesten hos Stor-Sven utbringas trolovningsskål för Erik och Britta. Erik rusar dock upp och skriker: Aldrig Britta!

Erik reser bort på faderns uppmaning. Innan han far tar han ett rörande avsked av Anna. Under Eriks frånvaro tar Stor-Sven ut lysning mellan Erik och Britta.

När Anna får höra om lysningen i kyrkan, svimmar hon och måste bäras ut. När hon vaknar är hon sinnesförvirrad. Jan anklagar Stor-Sven för att han förstört denne enda dotter.

Prosten besöker Jan för att se hur det står till med Anna. Hennes tillstånd har dock inte förbättrats. Anna ber prosten ro henne ut på sjön.

Samtidigt kommer Erik hem och blir underrättad om vad som hänt. Erik skyndar ner till sjön och ser Anna i båten. Erik ropar och när Anna blir medveten om honom, faller hon i vattnet. Erik rusar i efter henne. Man befarar att båda drunknat. Det hela skapar både förstämning och försoning bland alla som rusat till.

Anna och Erik har dock klarat sig och snart firas bröllop mellan de båda. All fiendskap är som bortblåst. (Bearbetning av program.)

Kommentar Svensk filmografi

Att två inspelningar av F A Dahlgrens "Wermlenningarne" hade premiär 1910 har orsakat mycken filmhistorisk huvudbry.

Filmforskaren Jan Olsson har visat att Frans Lundberg i Finland lät framföra en särskild version av Värmländingarna med inslag av synkroniserad sång och musik från grammofonskivor. Ett par av dessa ljudfilmsnummer har tydligen framförts separat även på svensk biograf (se appendix till kap II i decennieförordet till denna volym, nr 53).

I Biografägaren 26.3.1924 berättar Ernst Dittmer att filmen såldes till Tyskland och Ryssland. Han berättar vidare att han själv reste till Finland för att sälja filmen, vilket utvecklade sig till ett riktigt äventyr.

Se även uppslagsposterna i Svensk filmografi till övriga inspelningar av "Wermlenningarne": 1910/1, 1921/17, 1932/15 och 1957/31. Om Frans Lundberg se även 1910/4.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se