Vildmarkssommar (1957)

En tid efter det stora krigets slut anländer en tonårig fripassagerare, Matti, med en kutter från England till den norska Lofoten-kusten och påbörjar en fotvandring ensam över fjällen mot den svenska gränsen. Han faller nedför en bergvägg men upptäcks av den unge skidåkande norrmannen Alf, som lyckas vinna hans förtroende.

Matti är paniskt rädd för att bli upptäckt av myndigheterna men berättar att han kommit till England under kriget och att han nu rymt därifrån, besatt av ett inre tvång att återvända till sitt barndomshem, gården Pikkuniemi i Finland, där han hoppas att hans syster Silkka fortfarande ska vara i livet.

Försedd med proviant och skidor som Alf ställer till förfogande skyndar Matti vidare österut genom vildmarken, där han tvingas genomlida ständiga strapatser. Han möter och blir god vän med en renskötare, sameynglingen Nutti, hos vilken han motvilligt stannar till sommaren. När renarna bryter upp för att vandra mot väster skiljs vännerna, och Matti fortsätter norrut över jöklarna och ned mot skogslandet i dalarna. Han slår följe med några svenskar nedför en älv i en vådlig forsfärd och når därmed nästan fram till den svenskfinska gränsen. Men när han försöker fånga en lax i forsen faller han och skadar foten. Han blir omhändertagen av Gunnar, en svensk pojke som bor i en gränsby vid älven och som gömmer honom i en lada medan foten läks. Där får han mat och vård, främst av Gunnars tonåriga syster. Blygt tycke uppstår mellan dem.

Under ett nattligt ljusterfiske smugglas Matti av Gunnars pappa över gränsen till Finland. I den kalla hösten fotvandrar Matti över det finska myrlandet, passerar polcirkeln och finner så småningom ett nedbrunnet Pikkuniemi, som emellertid lyckligtvis visar sig vara fel gård. Efter ytterligare sökande får han slutligen i en finsk bastu besked om rätta vägen. Han ror sista biten över en sjö fram till sitt barndomshem, där Silkka möter på gårdstunet.

Utefter Mattis hela färdväg ger filmen glimtar av vildmarkens fauna, som förklaras och kommenteras av speakern: vesslor, fjällripor, strömstarar, brushanar, fjällvråk, mink, simsnäppor, skrak, blåhake, ljung- och fjällpipare, hökuggla, björn, räv, berguv, tallbit, lavskrika, älg etc.

(Redigerad 2019-03-21) 

Pressreaktion Svensk filmografi

Att ramberättelsen i Vildmarkssommar var naiv på gränsen till det pekoralistiska var kritiken enig om, men själva naturskildringen höljdes med superlativer: förstklassig, praktfull, grandios, storslagen, enastående . . .

"Ta med hela familjen -- ni kommer inte att ångra er." (Filmson i AB)

"Dess bildmässiga kvalifikationer och fängslande motivkrets är sådan att man gärna skulle se nästa Haglundfilm som ren dokumentärprodukt à la Disney, d.v.s. utan story. Effekten skulle sannolikt bli ännu bättre, om den naturkunnige och bildsäkre upphovsmannen avstod från en dramatisering av stoffet. Då skulle man icke nödgas kritisera den bristande förmågan att bygga upp, utveckla och avrunda situationer med dramatisk pretention, inte heller de amatörmässigt skrivna och framförda dialogstumparna. Som ren bildberättare om djur och natur är Bertil Haglund hjärtligt välkommen igen". (Lill i SvD)

Kommentar Svensk filmografi

Filmen spelades in under perioden maj-november 1956 med Jokkmokk som bas. Bilderna med de lekfulla minkarna är sålunda tagna i en turistkåta i Jokkmokk medan praktiskt taget allt annat material inspelades "på plats" i norska, svenska och finska fjällmarker.

Regiarbetet delades av Lars V. Werner (f 1921) och Bertil Haglund (1908-1991), i huvudsak så att den förre ansvarade för spelscenerna, den senare för djurbilderna. Werner hade tidigare varit verksam som beställningsfilmare hos Nordisk Tonefilm, Haglund hade bl.a. gjort sig känd som dokumentärfilmare för Norstedts skolfilmavdelning.

Den engelske medproducenten, Countryman Films, hade 1953 haft en stor internationell framgång i dokumentärgenren med Erövringen av Mount Everest (The Conquest of Everest) (regi Thomas Stobart; svensk premiär på China 12.7.1953) och stod för hela efterarbetet på Vildmarkssommar, inklusive klippningsarbete och ljudläggning. Filmen gjorde emellertid ingen publik lycka vare sig i England eller Sverige.

Den blev nöjesskattebefriad enligt beslut av den 3.10.1957.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se