Man kallade honom sheriffen (1976)

Jean-Marie Fayard är undersökningsdomare i en fransk stad och en ovanligt plikttrogen och nitisk sådan. En rånkupp inträffar och Fayard får hand om fallet. Under utredningen börjar han ana att den liga som ligger bakom rånet har förgreningar och stöd högre upp i samhället. Fayards chefer försöker stoppa honom, hans flickvän utsätts för trakasserier, han utlovas högre befattning på annan ort, men Fayard är omutlig. Han fortsätter utredningsarbetet. Fayard anhåller några småförbrytare som ansvariga för kuppen. En av dessa avslöjar en del fakta, men avrättas av de inblandade. Fayard börjar komma allt närmare huvudmännen. Det slutar med att han blir avkopplad från fallet. Med hjälp av kollegan Steiner fortsätter han ändå att forska. I och med detta har han förkunnat sin egen dödsdom och blir en kväll avrättad av okända män.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Det är allt som allt en utomordentlig historia Boisset arbetat ihop: aggresiv, upprörd och efterhängsen, omsorgsfullt berättad, och ur den patriotiska synpunkten naturligtvis märkbart obekväm." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Men filmen är inte bara en politisk thriller med en underhållande och effektivt berättad yta. Den beskriver också den privata och officiella hållningen hos en ung jurist i karriären. För honom är lagen helig och domaryrket ett enmans sheriffjobb oanfrätt av omvärldens politiska larm.

Och det är därför Boisset har gjort så mycket mer än en film som öppnar ögonen mot den franska politiska verkligheten. Det är inte bara den som bör intressera oss, utan också vår egen roll, vår egen ståndpunkt i detta höga och föga rumsrena spel om makten och härligheten." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Boisset berättar om honom i en film som röjer släktskap med liknande verk av Costa-Gavras och italienaren Rosi: den är snabb, spännande och gjord med en vrede." Lasse Bergström i Expressen

"MAN KALLADE HONOM SHERIFFEN är en rak politisk film utan undertoner eller antydningar. Den enda metaforiska bild Boisset bjuder på är när han i slutscenen låter spränga en gammal fabrik med en metod som kallas impulsion. Vad Boisset vill säga med den bilden är att ett samhälle som tillåter korrumption och rättslöshet bäddar för sin egen undergång, skapar en situation som när den fått gå tillräckligt långt utlöser en explosion och rasering av samhällsbyggnaden." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se