Mannen som älskade kvinnor (1977)

Bertrand Morane begravs på Montpelliers kyrkogård annandag jul 1976. Ingenjör Bertrand Morane var 40 år och bodde i Montpellier. Han hade ett enda allt uppslukande intresse: kvinnor. Han undvek helt och hållet att umgås med män. Ingen kvinna lämnade honom däremot oberörd, han älskade dem alla. För Bertrand var kvinnornas ben "passaren som mäter jordgloben i varje riktning och skänker den dess jämvikt och dess harmoni". Han var ingen playboy eller gigolo av traditionellt slag. Han var inte cynisk till sin natur och det var ingen tävlingslusta, som fick honom att samla på äventyr. Bertrand verkade hysa uppriktiga känslor inför varje ny kvinna. Alla tycktes äga något unikt och oersättligt, ett löfte om njutningar, som han bara inte kunde missa. Han började skriva en bok om sina kärleksaffärer. Den blev antagen för publicering, men Bertrand omkom i en trafikolycka, innan boken förelåg i tryck.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Med närdetalj fogad till närdetalj bygger Truffaut bilden av en mjukt undanglidande Bertrand, ett kärleksfullt mångskiktat porträtt av jägaren som offer, den tidigt övergivne som ständig övergivare. Det är en bild av förföraren som vedergällare. Var seger är en ny ödslighet. Truffaut har tecknat den med på en gång inlevelse och distans, medkänsla och humor, och med en frisk ljus lätthet i anslaget som är rätt enastående. I dag finns nog ingen som säkrare än han använder sig av filmen som medium, inte litterärt eller teatraliskt, utan filmiskt. Därmed gör han det väl inte till ett nöje för oss solstinna att komma hem från semestern. Men han gör det åtminstone lättare. Hans film är lysande och berikande. Nästan sommarlik. På Cinema bör hösten dröja länge än." Mario Grut i Aftonbladet

"... den största rollen har resonemanget om Bertrands lidelse: varför älskar han kvinnor i pluralis när moralen säger singularis? Vill han själv vara kvinna, vill han vara barn, är han ett barn? Nu är Bertrands lidelse bara halv - mellan 9 och 18 har han sitt jobb, först därefter hänger han sig åt sin passion. Adèle H. försummade allt annat för sin - möjligen finns här Truffauts könsrollsprägling. Troligen är det därför det inte brinner någon eld i den här filmen. Och ändå hade det kunnat bli en så rolig tragedi." Berit Wilson i Dagens Nyheter

"Ytligt sett är det en film om en otidsenlig mullig mansgris, och jag tror att en av Truffauts allvarliga tankar med den är att visa hur svårt det är att leva i en brytningstid, med kvinnan på marsch bort från uråldriga könsroller och mannen fastvuxen i sina gamla erotiska synbilder av kvinnolandet. Det blir ett intellektuellt kåseri, typiskt Truffautskt i språket, men utan djup och hemligheter: en mellanfilm på halv tomgång i en mästares produktion." Lasse Bergström i Expressen

"Jag vet inte om Truffaut har tänkt sig att publiken skall göra några psykologiska djupdykningar. Jag tror det inte, för han är inte den sortens filmare. Men hur som helst, så är inte Bertrand tillräcligt intressant för att stimulera till några funderingar kring figuren. Jag tror att det var ett fatalt misstag att placera den pretentiöst ledsamme Charles Denner i Bertrands roll. Möjligen ser han enkelt viril ut, men det är en virilitet utan strålningseffekt. Så har MANNEN SOM ÄLSKADE KVINNOR, gjord av sensualisten Truffaut, blivit en besynnerligt torr film." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se