Äntligen söndag! (1983)

Fastighetsmäklaren Julien Vercel är misstänkt för dubbelmord: dels påstås han ha dödat hustrun Marie-Christine, dels hennes f d älskare Claude Massoulier. Julien flyr undan polisen och börjar tillsammans med sin företagsamma sekreterare, Barbara Decker, jakten på mördaren.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Truffaut har en svårartad kärlek till den amerikanska deckarfilmen. Den här gången har han kommit så nära den hårdkokta klassiska fyrtio-talsfilmen man troligen kan i Europa. Han har till och med spelat in den i svart/vitt för att understryka den nostalgiska känslan.

Har han då lyckats?

Nja, inte helt och hållet. Går man ett steg efter Hitchcock går man en riktig väg men en som redan är upptrampad. Den gode Alfred var bättre på det här och Truffaut får finna sig i att bli jämförd med sin läromästare.

Men glömmer man förlagorna för ett ögonblick är det en underhållande och tät deckarhistoria som rullas upp." Lasse Hallgren i Aftonbladet

"Efter en roman av Charles Williams spinner Truffaut ihop en mordintrig som är trasslig och underhållande som en amerikansk filmdeckare på 40-talet, fast inte av den Hitchcock som reklamen viftar med, och Truffauts film är med sitt svartvita foto och sina ironiska understrykningar som en vänlig parodi på den genren.

Trevligt är också att en sekreterare i Fanny Ardents vackra gestalt svarar för skarpsinnet, varmed ännu en gång demonstreras att det är kvinnorna som är huvudpersonerna i Truffauts filmer.

Ni kan alltså lugnt anslå ett par timmar åt "Äntligen söndag!" om ni bara vill ha förströelse. Truffaut gör sällan bort sig, vad han än sysslar med, och det börjar bli en hel del vid det här laget.

Men lite vemodigt saknar man ju det betvingande greppet från förr." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Hela stilen är förresten en hyllning till 30- och 40-talsfilmen, både den som talade engelska och den som talade franska. Nestor Almendros svart-vita foto tar vara på den regnvåta asfaltblänkande småstadsnattens alla atmosfärer, François Truffaut tar vara på alla lättsamma lustigheter som lyfter filmen ovanför sin mordiska historia.

Den misstänkte mäklaren kämpar för liv och rätt med hjälp av sin sekreterare. Hon är filmens verkliga huvudperson -- en frimodig amatördeckare, driven av kärlek och äventyrslust.

Fanny Ardant, Truffauts fynd i "Kvinnan i huset bredvid", gör rollen och växer inför våra ögon till en komediaktris av den klass som fanns just i 30- och 40-talsfilmerna.

Det är roligt att se.

I alla bemärkelser." Bernt Eklund i Expressen

"Äntligen söndag är en lekfull thriller gjord av en regissör som kan sitt yrke in i minsta skrymsle och som hunnit så långt i livet att han har råd att sopa bort allt som bara är till för att imponera, allt som är pretentiöst. Han unnar sig att leka med filmmediet, med den beundrade mästaren Hitchcock -- och med sina egna stilgrepp.

En Hitchcockparafras kan man kanske säga -- men spetsad med Truffauts sensualism och poesi i Nestor Almendros svartvita foto.

Det tycks som om Almendros, Truffaut, Ardant och Trintignant har samma slags musikalitet, samma lyhördhet: bakom de lätta tonerna låter de oss ana de mer sammansatta klangen från det lilla franska samhället.

Äntligen söndag är ett lätt och friskt dyningsslag från den gamla starka vågen." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se