Blodspengar (1983)

Osentimental berättelse om livets mörkaste sidor. Grymt, svart och obönhörligt.

Yvon Targe, en ung arbetare i Paris, luras att ta emot tre falska femhundrafrancs-sedlar vid en leverans av olja. Fotohandlaren, som ger honom sedlarna, har i sin tur blivit lurad av några ungdomar. När det upptäcks att sedlarna är falska nekar den så kallat hederlige fotohandlaren och hans assistent till att de givit Yvon pengarna. Yvon blir nu oskyldigt anklagad till att ha spridit falska sedlar. Han blir av med sitt jobb, och eftersom han har stolthet vill han inte krypa som en hund för sin arbetsgivare. Nu börjar en snabb väg utför i samhället. Yvon lockas till att delta i ett bankrån som misslyckas. Han döms, utan att överhuvudtaget försvara sig, till tre års fängelse. I fängelset bryts han ned av cellkamrater och fångvaktare. Yvon får dessutom beskedet att hands dotter avlidit i difteri och att hans fru beslutat att lämna honom.

"...bekräftar också vilken raffinerad artist denne tillknäppte filmskapare är i all sin skenbara enkelhet." (DN) "Varje detalj är funktionell och för filmen framåt mot sitt ödesbestämda slut." (SvD)

Pressreaktion Svensk filmografi

"Någonstans i uppvisningens förlängning finns kanske mål som borde diskuteras. Mycket i Blodspengar pekar på katolska eller i varje fall religiösa värderingar hos Bresson. Här finns också en pessimism och en i grunden negativ uppfattning av samhället som evigt oföränderligt och evigt förhindrande människors fria vilja att förändra sina villkor. Om "ondskan" talar Bresson i nästan metafysiska termer. Sånt kan te sig främmande.

Men viktigare i första hand är de filmiska konsekvenser han drar av sina övertygelser. Och för Blodspengar finns på det planet inte annat än beundran att hysa. Beundran för det den uttrycker av ett omutligt fasthållande vid egna visioner. Beundran för integriteten med vilken visionerna dras till det mörkaste slut.

Om mörkret och filmdramats obönhörlighet finns bara Yeats ord att säga. "En förfärande skönhet är född"." Mario Grut i Aftonbladet

"Filmen bekräftar också vilken raffinerad artist denne tillknäppte filmskapare är i all sin skenbara enkelhet. Allt är avskalat, men med yttersta beräkning. Varje bild ingår i en grå, osviklig händelsekedia som ibland får ett hemlighetsfullt skimmer av underliggande betydelser och gåtor.

fOch genom filmen dånar trafikljuden som en motoriserad syndaflod som plötsligt upphör -- med nästan chockartad effekt -- i en lantlig stillhet där en kvinna utför sina ringa sysslor som i ett annat och heligare landskap än vårt.

I denna förmåga att få den tarvligaste verklighet att lysa somf en nyupptäckt skattgömma är denne sällsamme moralist fortfarande en obestridd mästare.

"Blodspengar" är en stark återkomst av gamlingen efter några svagare år. Efter att ha sett den två gånger vill gag gärna placera den på hans bästalista." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Bressons filmstil skiljer sig från andras genom den totala frånvaron av sentimentalitet. Rollerna görs av amatörer -- de har inte skådespelares behov av att agera ut, menar Bresson.

Den hederlige familjefadern förvandlas till mordiskt monster utan att synvinkeln ändras. Han skildras inte med värme, det skulle vara främmande för Bresson, men inte heller med avståndstagande.

Här berättas fruktansvärda saker men röstläget förblir detsamma. Där andra börjar skrika, fortsätter Bresson att viska.

I några av Bressons senare filmer har även viskningen förstummats -- men när den hörs, så hörs den mycket tydligt.

I "Blodspengar" hörd den." Bernt Eklund i Expressen

"Denna mörka värld illustreras mästerligt genom Bressons bilder men lika mycket genom hans sätt att använda skådespelarnas röster som är opersonliga och som sällan höjs. Orden framsägs stelt och mekaniskt; till en början tror man att skådespelarna inte är vuxna sina uppgifter medan de i själva verket är i färd med att sudda ut all individuella drag för att framhäva det allmängiltiga i denna fabel om handling, ansvar och ödesbestämdhet.

Denna grymma historia berättar Bresson i stränga bilder där allt onödigt är bortskalat. Alla lsättköpta övergångar från en scen till en annan har rensats ut så att varje scen har reducerats till den punkt där endast det allra väsentligaste återstår. Varje detalj är funktionell och för filmen framåt mot sitt ödesbestämda slut." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se