Paris, Texas (1984)

Texas, nära den mexikanska gränsen. Plötsligt dyker en man upp i det öde landskapet. Han ser ut att ha vandrar flera dygn i sträck. När mannen omsider når den första bebyggelsen på amerikansk mark, kollapsar han och förs till en liten sjukstuga. Mannen saknar identitetshandlingar och vägrar tala. Läkaren hittar bara ett visitkort i hans plånbok med ett namn och ett telefonnummer i Los Angeles. När läkaren slår numret svarar Walt, som visar sig vara mannens yngre bror. Walt, som inte hört från sin bror Travis på fyra år, har trott att han var död. Nu tar han första bästa plan till den mexikanska gränsen, men nås vid ankomsten till sjukstugan av meddelandet att Travis gett sig iväg. Så småningom hittar Walt honom och de beger sig till Los Angeles. Travis vägrar i det längsta att prata, men till slut kan de båda bröderna föra ett någorlunda normalt samtal. Vad Walt inte får reda på är var Travis hållit hus under dessa fyra år. Walt och hans fru Anne har under tiden tagit hand om Travis' son Hunter, som de uppfostrat som sin egen. Hunter och Travis finner snart varandra och tillsammans ger de sig av för att söka hans mor, Jane, som de av Anne får reda på att hon finns i Houston. Far och son hittar så småningom modern som arbetar på en sexklubb. Efter ett långt samtal mellan Travis och Jane lovar hon att ta hand om Hunter. Travis ger sig av eftersom han vet att det inte kommer att gå att leva som en familj -- det fungerade inte förut, innan Jane och Hunter lämnade honom.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Historien är minimal och ändå kolossal, sådan den konstruerats av dramatikern Sam Shepard och bildsatts av Wim Wenders. Knapphändigheten och den artistiska ekonomin är dess kännemärken. Förtätningen är dess resultat.

Det är en så kallad road-movie som skiljer sig från flertalet road-movies genom att resan inte bara går via graffitis och neonskyltar och geografiska tomrum utan i lika hög grad via stämningar, pessimistiska atmosfärer, psykiska tillstånd. Vad Wenders skildrar är arealer som reflekterar människan och människor som speglar arealerna. Lika bråddjupt som hos honom, vågar jag påstå, hur sjaskigheten och de amerikanska distanserna aldrig avtecknat sig på en filmremsa.

Rastlösa personer bör undvika hans USA-bilder. "Paris, Texas" är ett mästerstycke som tar tid, ett mästerstycke som inte salubjuder sig utan vidare. Men ett mästerstycke är det likafullt." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Men Wenders håller inte distansten filmen igenom; han faller för frestelsen att göra Travis till lite av en tragisk hjälte -- ändå, trots allt. Mycket beror detta nog på Shepards manus; det finns där en anstrykning av machismo, en outredd tro på någon sorts manlig mystik, som gör att filmen ibland inte känns äkta.

Sam Shepard har helt enkelt lite av posör i sig.

Det gör att det i filmen förutsätts en hel del -- om relationerna far--son kontra relationerna mor--son; om relationen kvinna--man -- som kanske inte alls känns så självklar när filmen är slut.

Vad man däremot aldrig ifrågasätter är relationen mellan Travis -- Harry Dean Stanton -- och hans fru, spelad av Nastassja Kinski. Det är i skildringen av deras förtärande, vansinniga passion för varandra filmen har sin styrka: det förhållandet tror man på och grips av, och det är det som gör filmen drabbande och till en märkvärdighet.

Men "Paris, Texas" är inte en film att sväljas hel. Om nu någon film är det." Mårten Blomkvist i Dagens Nyheter

"Wenders har en fantastisk förmåga att finna de alldeles rätta, oerhört tydliga scenerna och miljöerna. Och till sin hjälp har han fotografen Robby Müller vars foto är enastående. Njut av hur han bygger upp bilderna genom spänningar mellan närbild och fjärrbild, njut av ljuset och färgerna.

Wenders lämnar ut sig helt åt sina medarbetare och får allt deras kunnande i gengäld.

-- -- --

Det är så bra film blir till, stora talanger tänder varandra. Och det har verkligen hänt i arbetet med "Paris, Texas"." Anders Ahlberg i Expressen

"Fräschören i bilderna (foto Robby Müller) och skildringens absoluta koncentration skapar maximalt intresse för den utmörglade mannen med den inåtvända, brinnande blicken under röd skärmmössa. Han heter Travis -- men det dröjer tills vi får den upplysningen för rätt länge vägrar han att tala. Rollen görs av Harry Dean Stanton som fängslar från början till slut genom en starkt reducerad spelstil där varje liten förändring får sin betydelse och ger oss en liten bit av den gåtfulle Travis -- som ändå har en del av sin hemlighet kvar när vi skiljs ifrån honom.

Wim Wenders har gjort den här filmen i Amerika med den amerikanska filmens myter och är hela tiden medveten om vad han håller på med. Man förnimmer oavbrutet en intelligent regissörs närvaro i filmen.

Manuskriptet är av Sam Shepard och det säger ju också något. Det finns en överensstämmelse mellan författarens och regissörens sätt att handskas med orden -- och med tystanden. Till exempel tystnaden -- och ordens trevande -- mellan två bröder under den långa bilfärden från en sjukstuga i Texas till ett villasamhälle utanför Los Angeles där Travis bror bor med sin hustru (fint spelad av Aurore Clément) och Travis 7-årige son Hunter.

Människor på färd i bil genom ett landskap; det är Wim Wenders alltsedan han gjorde Im Lauf der Zeit. "Landskapet som själens spegel" är den här gången något direkt uttalat: Travis berättar att när han full av skuldkänslor över sitt havererade äktenskap lämnade sin son och sin hustru så var hans enda önskan att finna ett landskap att försvinna in i, ett landskap som sluter sig kring den ensamma människan." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se