Originaltitel | Artie Shaw: Time Is All You've Got |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Sverigepremiär | 1986-08-09 |
Ett oscarsbelönat porträtt om swingepokens kung. Med hjälp av intervjuer, dagboksanteckningar och Shaws egen självbiografi tecknas bilden av en kontroversiell man - både som privatperson...
"Är Shaw sympatisk? Svaret hos Berman, om vi lämnar charmkvoten åt sitt öde, är att han var, och i viss mån är, en sökare och en rastlös musikalisk ledare. I sin kvintett...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto | |
Musik |
|
Klippning | |
Speaker |
Produktionsbolag | Bridge Film Productions | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (16 mm) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet |
Ett oscarsbelönat porträtt om swingepokens kung. Med hjälp av intervjuer, dagboksanteckningar och Shaws egen självbiografi tecknas bilden av en kontroversiell man - både som privatperson och musiker.
Censurnummer | 126153 |
---|---|
Datum | 1986-05-14 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 1258 meter |
Bildformat | Vidfilm |
---|---|
Färgtyp | Svartvit och färg |
"Är Shaw sympatisk?
Svaret hos Berman, om vi lämnar charmkvoten åt sitt öde, är att han var, och i viss mån är, en sökare och en rastlös musikalisk ledare. I sin kvintett placerade han, utmanande tanke, Johnny Guarnieris klavecin. Sitt storband utökade han, vilket av de troende togs som en hädelse, med en stråksektion. Senare, i ett av de många stadierna av inre exil, övergår han till det symfoniska.
Det övriga i filmen handlar om flykterna, revolten, jakten efter en hägrande självkännedom. Shaw upplöser sina orkestrar, rymmer, isolerar sig, återkommer och bildar nya. I sydstaterna (för att ta ett av Bermans mera upprörande inpass) trotsar han den rasism som hotar att fälla sångerskan Billie Holiday och trumpetaren Hot Lips Page. I New York står han, efter att ha skrivit under en fredsappell, inför McCarthys antikommunistiska förhörskommittéer.
Några år lever han som farmare. Han överger USA i förakt, slår sig ner vid fransk-spanska gränsen, återvänder hem. Sitt intellektuella överjag mättar han genom att läsa ständigt. Han går i psykoanalys. Äktenskapen spricker i tur och ordning. Delar av honom dör.
Men musiken lever. Det är den, främst men ingalunda enbart, som för de 114 minuterna till en otidsenlig attraktion.
Fakta överglänser nästan alltid fiktionen, och Brigitte Bermans film om Shaw är en briljant faktasamling som säger det mesta om föremålet och hans samtid och åtskilligt om Amerika. Vid sidan av Thomas Dilléns och Anders Ribbsjös TV-studie om Florida är det nog den fylligaste och mest konturskarpa dokumentärfilm jag sett i mitten av rockens 80-tal." Jurgen Schildt i Aftonbladet
"Artie Shaw spelar fortfarande. Och vet vad han talar om. Han är mycket verbal och precis när han berättar kliniskt fri från allt vad musikeranekdoter och sentimental bussighet vill säga. Han ger ett hårdnackat, närmast maniskt intryck. Han går punkt för punkt igenom sitt liv, allvarligt, engagerat, detaljerat, resonerande.
Brigitte Berman har smidigt fogat in gamla jazzfilmer, grammofoninspelningar, fotografier, tidningsklipp, hus där han bott och natur -- hennes gravallvar tenderar ibland att göra mirakel av Shaw. Annars tonar här fram en auktoritärt pedantisk, egensinnigt målmedveten och begåvad musiker -- som egentligen alltid velat bli författare!" Ove Säverman i Dagens Nyheter
"Orkesterledaren som blev stor idol på 30-talet, som tyckte att fansen var idioter och som gång på gång flydde från uppmärksamheten. Artie Shaw kom ständigt igen på ständigt olika sett. Nu har han, 75 år gammal, blivit dokumenterad av den skicklige Brigitte Berman, som mötte honom när hon forskade om Bix Beiderbeck.
Största tillgången i hennes film är tveklöst Artie själv.
En illusionslös gammal man med skarp tunga och klar blick för kändisskapets avigsidor." Bernt Eklund i Expressen
Brigitte Berman har gjort ett bra jobb, även om det finns en hel del töntiga bildsekvenser som transportsträckor. Det är naturligtvis mycket -- och fin -- musik men också både kortare och längre intervjuer med Shaw och folk som kände honom, t ex musiker, fruar och andra bekanta.
En dokumentärfilm kring en gammal swingmusiker -- det blir förstås rätt "smalt" men det är tacknämligt att den gjorts och jag hoppas den får gå kvar på bio under jazzfestivaltiden i Stockholm. I TV skulle den platsa fint.
Filmen är rakt kronologisk och berättar först om de svårigheter som alla orkestrar hade att riktigt slå igenom. Men så plötsligt kunde en enda skiva göra orkestern berömd. I Shaws fall var det i spelningen Begin the beguine.
Egentligen ville Shaw helst studera och bli författare. När tidningarna fick nys om hans läsande kallades han för "swingens fil dr"." Sven Malm i Svenska Dagbladet
Sverigepremiär | 1986-08-09 | Filmstaden | Stockholm | Sverige | 114 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
TV-visning | 1990-08-26 | Kanal 1 | Sverige |
DK Musik |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 16 mm |
Längd i meter | 1259 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 16 mm |
Längd i meter | 1150 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Engelska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 5 |
---|---|
Album | Nej |