Rosa Luxemburg (1986)

Ett porträtt av Rosa Luxemburg (1870-1919), en av förkämparna inom den tidiga socialdemokratiska rörelsen i Polen och Tyskland. Tillsammans med Karl Liebknecht grundade hon Spartakusrörelsen. Spartakisterna bröt sig ur socialdemokratiska partiet 1918 och bildade Tysklands kommunistiska parti. Under Spartakusupproret i Berlin mördades Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht av en grupp officerare. Filmen skildrar såväl Rosa Luxemburgs politiska karriär som hennes personliga och politiska nederlag och hennes upprepade fängelsevistelser och tvära kast mellan förtröstan och förtvivlan.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Barbara Sukowa heter aktrisen som ska harangeras för att resultatet blev så sevärt som det ändå är. Filmen i sin helhet, dessvärre, befinner sig bara undantagsvis på hennes höga nivåer. Vad som fattas i Trottas iscensättning, trots det stoff som ligger i fängelsevistelserna och fredsagitationen, armodet och de ideologiska sammandrabbningarna, spartakistupproret och första världskrigets konvulsioner, är nämligen själva elden.

Filmen är oroväckande stel och teatralisk i sina grupperingar. Den är ett kostymdrama om de historiska explosionerna, ett salongsskådespel om det revolutionära skeendet. Styckevis liknar den en västtysk korsning av siden och lump, av politik och impressionism, av "Joe Hill" och "Elvira Madigan"." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Det är kanske detta som är filmens största problem: att von Trotta gjort Rosa Luxemburg så präktig, så helt igenom varm och godhjärtad -- så smakfull i ordets värsta bemärkelse: rumsren nog att diskuteras vid närmaste cocktailparty.

Man önskar att hon vågat göra sin Rosa Luxemburg just så arrogant och stundtals odräglig hon lär ha varit i verkligheten. Det är bara alltför sällan som kvinnor tillåts och tillåter sig vara behagliga och besvärliga, briljanta och banala, kort sagt motsägelsefulla -- och ändå (eller just därför) förvänta sig att behandlas som människor. Sådan som kanske Rosa Luxemburg var: en människa stor nog att tycka illa om -- och tycka om.

Men om "Rosa Luxemburg" misslyckas som porträtt lyckas den bättre som idédrama -- ett drama om det för den socialistiska ideologin eviga problemet reformism kontra revolution (något som ju von Trotta behandlar i "Två tyska systrar", hennes kanske bästa film). Och här är det svårt att inte beundra von Trotta för hennes envetna och inopportuna strävan att i film efter film söka sig in i idéernas värld, att söka ge gestalt åt det abstrakta i det mest konkreta, påtagliga av medier.

Det är detta allvar och denna ambition som gör hennes film sevärd, trots allt. Barbara Sukowa inte att förglömma, som här gör en magnifik insats och i varje tum är värd sitt Cannespris för årets bästa kvinnliga huvudroll." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Margarethe von Trotta har störtat ner i den digra dokumentationen. Hon har studerat inte bara Rosa Luxemburgs många böcker och artiklar, hon har också läst tusentals brev -- till och med lyckats hitta några av hennes gamla medarbetare. Och hon har dykt upp igen, fylld av kunskaper och ambition men knappast brinnande i anden.

I varje fall kan det tyckas så, för hennes verk är en gedigen historielektion kring framför allt den framväxande splittringen mellan revolutionärer och reformister.

Men det finns en underliggande glöd av annat slag hos von Trotta. En tyngd av sorg och skuld. Ett lidelsefullt lidande, som går igen i nästan alla hennes filmer och skapar släktskap mellan hennes huvudpersoner trots deras skilda personligheter.

Barbara Sukowa gör en ytterst allvarsam person som funnit sin kamp, hittat sitt lidande -- och för vilken denna kamp och detta lidande blir själva livet. Glöden finns, i talarstolen slår elden ut i full låga, men de stora målen och de självlysande drömmarna om en bättre värld bleknar.

Denna Rosa blir i dubbel mening historiens fånge. De innersta personliga djupen når Barbara Sukowa aldrig fram till." Bernt Eklund i Expressen

"Margarethe von Trottas film om Rosa Luxemburg är en av filmårets allra största besvikelser. Visst har regissören under sin karriär mycket tydligt varvat utmärkta filmer med mindre lyckade, men vad det gäller projektet om den kvinnliga sekelskiftesrevolutionären verkade utsikterna tämligen lovande. De bästa av von Trottas tidigare filmer har nämligen handlat om politiska idealister som kommit i konflikt med samhällsmakten.

På det sätter borde Rosa Luxemburg ha legat mer i linje med filmer som Christa Klages stora förtvivlan och Två tyska systrar än rena systerskapsfilmer som (den nyligen TV-visade) Systrar och Ren illusion. Men respekten inför ämnet har den här gången varit för stor, de brev och tal som hon ansett sig tvungen att följa för många. I stället för att förhålla sig fritt till ämnet som hon gjorde med systrarna Enslin i Två tyska systrar, har von Trotta den här gången stupat på sitt faktamaterial.

Vad von Trotta uppenbarligen mest varit ute efter har varit att visa en kommunism med mänskligt ansikte, hon har velat göra en idéfilm med romantik och talat inte bara för bröd utan också för rosor." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se